Yara och Laleh
Jag hade tänkt skriva mera; nämligen om två invandrartjejers öde i kungariket, Yara och Laleh. Båda flickorna som kom till Sverige i unga år, den ena gick ett fruktansvärt öde till mötes, den andra blev en framgångsrik artist som gått sina egna vägar. Yara dog som åttaårig Valborgsmässoaftonen i våras efter svår misshandel med en brödkavel. Så olika kan ödets lotter falla.
Ämnet blev mig för svårt att skriva om. Vad kan jag som enkel man tillföra förutom min egen smärta när jag läser om fallet i massmedia? Laleh beundrar jag, Yara har mitt medlidande.
Därför blir det ett kort blogginlägg. Jag vet inte varför jag kopplar samman Yara och Laleh men min magkänsla säger att något finns gemensamt. Kanske är det kontrasten, det som Laleh blev och det som Yara kunnat bli. Mitt hjärta gråter när jag tänker på Yara.
En tröst i sorgen är Lalehs version av Chiquitita.
[youtube=https://www.youtube.com/watch?v=EXQg1CmSdFY]
Så här efter en natts sömn ser jag kopplingen mellan Yara och Laleh bättre. Laleh har gjort nytolkningen av Chiquitita och alla intäkterna från låten skall gå till Unicef, FN:s barnfond. Här en artikel om detta i Dagens Nyheter.
2 kommentarer
Erik Forsling
”Jag hade tänkt skriva mera; …” men det behövdes ju inte! Ditt budskap gick fram, klart och tydligt, för alla som inte helt sorterar in i imbecillfållan.
”Ämnet blev mig för svårt att skriva om. Vad kan jag som enkel man tillföra förutom min egen smärta när jag läser om fallet i massmedia? Laleh beundrar jag, Yara har mitt medlidande.” Är inte det nog. En stark reaktion. Har man möjlighet att agera är det givetvis nästa steg, men ärligt talat, hur ofta har man det. Eller så är det vanligare än vad man vågar inse. Det där med att vara analytisk och klarsynt är en jä-la ”tricky buisness.”. Det värsta av allt är dock att vända bort ansiktet och vägra notera det uppenbara. Tack för ett kraftfullt och tankeväckande inlägg.
Jag har ibland också stöt på fenomenet att något är för svårt att ta del av, och här snubblar jag på fortsättningen. Ha en bra Domsöndag. Jag är övertygad om att du passerar med godkänt. Förmodligen Väl Godkänt.. Nästa helg är det advent – väntans tid.
PJ
Yara uppmärksammas mycket eftersom hon gick ett så fruktansvärt öde till mötes men det finns ett stort mörkertal när det gäller familjevåld och barns väl och ve. Mycket kan gå fel när det gäller att hantera ett barns situation när misstanke om våld och vanskötsel föreligger. Någonstans läste jag att nedmonteringen av sociala funktioner på 1990-talet har idag bidragit till att det finns för få erfarna socialarbetare i Sverige som har barnfrågor som sin specialuppgift. Även många tjänster är obesatta.
Jag vet inte om det är så mycket bättre i Finland. Senaste igår kom uppgifter i massmedia om en mamma i östra Finland som misstänks ha dödat sin två små barn. En svår tragedi även i den familjen. ”I fjol avslöjades 35.500 misshandelsbrott i Finland. Av dessa skedde 36 procent i privata bostäder” läser jag i dagens tidning. Då skall vi komma ihåg att detta bara är toppen på ett isberg.
I fallet Yara finns det ytterligare en tragedi som kanske inte är alltför känd. Rektorn för Yaras skola fick ta på sig ansvaret för hennes död och avstängdes från sin tjänst. Det tog han så hårt att han förorsakade en singelolycka med sin bil och ligger nu sjukhus med låg medvetandegrad utan större chanser för att bli återställd. http://www.expressen.se/kvallsposten/rektorn-skadade-sig-sjalv-efter-yaramordet/
Trots allt tror jag de flesta barn i Norden har det bra men det gäller att inte vända bort ansiktet när man ser något som inte stämmer. Det har du rätt i.