Att vara älg i trafiken

Jag höll på att köra på en älg ikväll i skymningen. Plötsligt så steg den bara upp på vägen och skulle jag inte ha haft så bra helljus på hade jag troligtvis inte sett den och därför inte hunnit sakta farten i tid. Nu när det är så mörkt på den svarta asfalten är det extra viktigt att ha belysningen i skick på bilen. Det är en sak jag brukar fundera på, när skall man använda helljus i skymning och gryning?

Jag tror att det är bäst att testa. Så fort man ser ljuskäglan på vägbanan framför sig är det dags att använda helljus, sedan må det vara vilken tid på dygnet som helst. Att man sedan bländar av i tid vid möte är en självklarhet. Vissa har svårt med det.

En sak som jag har lagt märke till i Umeå är den enorma respekt bilisterna har för fotgängare som står vid eller eventuellt kan tänkas beträda ett övergångsställe. Sakta kommer bilarna rullande, liksom spejande att är det inte någon som skall korsa gatan nu. Nästa som om de önskar att någon kom och de fick visa sitt stora trafikvett och stanna 10 meter från övergångsstället.  Ok, visst är det bra med en lugn trafik men det verkar nästan lite överdrivet.

Annat var det i Buenos Aires i höstas när bilarna kom rusandes som kulor ur en kanonpipa. Där gällde det att vara på alerten om man ville korsa gatan med livet i behåll. Kontrasten är enorm mellan Umeå och BA.

På landsbygden kan det också vara problem med övergångställen men då inte för folk i allmänhet utan för djur, som t.ex. älg, hjort och rådjur. De struntar högaktningsfullt i övergångställen och trafik i övrigt. I Umeå skulle en älg klara sig galant, i BA skulle den snart vara en blodig hög.