Forsar, konst och skrivandets vedermödor

Nu är jag åter hemma i stugan. Jag anlände senaste natt och hu, så mörkt det redan blivit på sena kvällen och natten.

Båtresan över från Holmsund gick bra förutom att jag välte ett glas läsk över disken vid kassan. Det gick också bra, ingen kom till skada och ingen himlade med ögonen.

Tidigare på dagen startade jag från hotell Lappland i Lycksele och körde en bit norrut på väg 365 innan jag svängde av till Rusksele. Inget ruskigt inträffade där, inte ens en björnlort syntes till. Vid Mårdseleforsarna stannade jag till och gick en god stund runt på hängbroarna över forsarna, rotfyllda stigar och stora stenhällar för att se bese detta naturens underverk. Nästan inget folk på stigarna. Forsarna dånade och fräste sitt vatten förbi i svindlande fart. På ett ställe kom en and flytandes förbi och där gick det undan. Få se om den överlever vattenkaoset, funderade jag. Det gjorde den. På flera ställen fanns det möjlighet att göra upp eld och grilla. Mycket vackert och mäktigt. Värt at besöka. När jag klev av sista hängbron så kändes mig gång något svajig. Som om jag varit på sjön alltför länge. Gung i benen.

Uppe vid kaféet åt jag lunch. Renskav i riklig mängd som smakade utmärkt men potatismoset var det ranson på. Två små rosetter, snygga visserligen, men det hade gärna fått vara en till.

Vid Vindelforsarna en bit längre mot kusten längs Vindelälven stannade jag till. Här fanns förutom själva forsarna också camping och Konst i Kvarnen, en konsutställning för sommaren vid Renfors/Vindeln. Jag gick in i kvarnen och begapade konsten som hängde runt om väggarna där det passade bäst och pratade också med en manlig konstnär som satt och målade. Ett par skator såg jag men konstnären avsåg att spegla mänskliga beteenden och uttryck i de två fåglarna.

På översta våningen fanns ett rum med fotografier av gamla, fallfärdig hus. Det var Taina Dahlberg som ställde ut bilderna från sina barndomstrakter i Kajana i östra Finland och Åland. Intressant, för just sådana bilder är jag också intresserade av att ta. Hus, byggnader och diverse konstruktioner som en gång i tiden tjänat sitt syfte och som ofta byggts med största noggrannhet och målsättning men som sedan lämnat åt sitt öde och förfaller i sakta mak. Både vackert, tragiskt och med oändligt mycket historia bakom.

Sist på dagen passerade jag Tvärålund där bloggerskan Underbara Clara förväntas bo. Jag såg dock inte till någon Clara men tillhåll för en annan blogg i samma by passerade jag, nämligen bloggen Marstorp. Sedan började det regna.

I Umeå fastnade jag i eftermiddagskön när jag skulle passera staden enligt navigatorn. Så oändligt långsamt det gick. I Holmsund fastande jag i ytterligare en kö när jag letade efter en grillkiosk för att få en korv eller två. Gatan var smal och framför körde en sopbil som tömde avfallstunnor i godan ro. Alla tunnor på gatan skulle tömmas innan det blev läge att köra om. Till sist hittade jag korv och mos på Statoil som jag fick mig till livs efter 211 olika val av olika tillbehör och korvar.

Jo, varför jag inte bloggade så mycket tidigare under min Norrlandsfärd har sin förklaring. Jag använde min bärbara dator och på den kan jag inte stänga av pekplattan som jag inte använder. Det gjorde att när jag skrev så flyttade markören vid minsta beröring av plattan och plötsligt skrev jag på något helt annat ställe i texten än i slutet där man normalt skriver. Mycket irriterande och som krävde en hel del uppmärksamhet vilket inskränkte på tankflödet. Jag skriver som jag tänker. Jag måste också använda pekfingervalsen och inte riktiga fingersättningen vilken drog ned farten rejält på skrivandet. Hemma använder jag mus och externt tangentbord. Lägg därtill att under några tangenter på laptopens tangenter fanns skit som gjorde att jag måste trycka extra hårt för att få till bokstaven. Gjorde jag inte det uteblev bl.a. ä och a. Som grädde på moset är inte bord på hotellrum i allmänhet inte gjorda för bra kroppsställning vid skrivarbete. På Hotell Lappland fanns inget skrivbord alls utan istället två tjusiga fåtöljer och litet soffbord samt takkrona i taket. Jag löste det genom att flytta samman två nattduksbord men hur bekvämt är det? Detta om gångna veckans skrivarmöda.

Idag skall bilen tömmas, tvätten hänga, gräsmattan klippas och sedan blir det Konstens Natt i provinshuvudstaden för hela slanten. Från det ena till det andra. Inge rast och ingen ro.