Vårsyssla av annat slag
Våren vill sig inte riktigt. Den där fina majvärmen saknas även om man med lite tur kan hitta en liten solvrå att huka sig i för att känna lite ljummet. Vårvindar friska, ja, och ganska kyliga. Visserligen håller det gröna på att komma men inte är det någon explosion direkt. Ska vi säga som så att vi inte behöver vara rädda för att svettas denna vår.
Vårsysslor finns det dock. En av dessa återkommande bestyr är utskick av räkningar till de som har gravar på byns begravningsplats att sköta. Jo, så är det. Det finns en begravningsplats i Oxkangar som betjänar hela skärgården, vackert belägen vid sjön och en härlig kvällssol stålar in där. Jag brukar säga att området skulle passa bra som campingplats. Och så är det också, bara det att de som campar där gör det för gott.
Gravgårdsföreningen Ro har en styrelse och där är jag sekreterare. Ingen betungande uppgift men på våren i maj månad brukar jag hjälpa kassören med att skicka ut räkningar för avgiften per grav till anhöriga. Begravningsplatsen tillhör inte kyrkan utan drivs av en förening och därför behövs lite inkomster för att sköta om och hålla gravgården i skick. Ingen stor summa men många bäckar små blir en stor å.
Hela fem timmar höll jag på igår och då hade jag ändå förberett en del innan. Det gäller att hålla adressregistret i skick, printa ut A4 där själva betalningssedeln finns, sätta A4:an i kuvert, köra till postombudet i Oravais och där klistra frimärken för kung och fosterland och till sist dela ut räkningar i byn till olika postlådor. Sådana som inte blir postade för att spara pengar. Det tar mera tid än man skulle tro.
Jag har dock automatiserat själva utskriften så det är kanske det enklaste. Adress och övriga uppgifter hämtas från en databas så det är bara att trycka på en knapp. Men tänk vad mycket jobb det var tidigare när det mesta skrevs för hand.
Nåja, jag är friherre och har gott om tid att göra detta och jag gillar ju att organisera och automatisera så att pappersjobb går så smidigt som möjligt. Hittar man bara ett system och en rutin så brukar sådant gå ganska bra om man bara är lite grann noggrann.
Ja, sådant höll jag på med igår och så gick jag en runda på kvällen. Så även i kväll så nu befinner jag mig en god bit väster om Haparanda.
Är du engagerad i någon förening eller sammanslutning? Har kanske en uppgift i styrelsen, ett förtroendeuppdrag av något slag eller aktiv medlem? Något du är nöjd med eller tycker du att det är ett besvär?
Så här ser det ut sommartid på begravningsplatsen i Malakton. Till höger i bild finns farfar och farmors grav.
Påminner mig om de begravningsplatser jag hittade på Lofoten när jag gjorde en road trip dit år 2017.
Eller hittade och hittade, inget jag sökte men ändå råkade snubbla över.
Detta är en vinterbild med begravningskapellet i bakgrunden. Detta är den gamla delen, till höger finns ett nyare område.
Varje maj, innan morsdag, genomförs en gemensam städning av begravningsplatsen. Ganska välbesökt skulle jag säga. Denna bild är från 2017.
I år blev det lite annorlunda och ingen gruppbild togs på grund av pandemin.
2 kommentarer
Annepauline
Det är en väldigt vacker begravningsplats. Skogskyrkogården här där jag bor är också en mycket vacker och rofylld plats. Har du varit där någon gång? – Jag har varit med i några föreningar genom åren. Jag brukar jämt och ständigt bli vald till sekreterare i styrelser. Nåja, det är ingen betungande uppgift men det gäller att man är med på alla styrelsemöten. Lite trött blir jag på allt käbbel som jag tycker uppstår i föreningar och styrelser. Visst, man kan ha olika åsikter om saker och ting men en del verkar ha det som sin hobby att ”tycka” och vara allmänt motvalls och protestera mot allt och lite till.
Per
Skogskyrkogården har jag hört talas om men ej besökt. Vad jag förstår skall den vara mycket sevärd. Så vår lilla begravningsplats kan nog inte mäta sig med denna utan vi få se det vackra i det lilla.
Jo, ibland kan det bli livliga debatter och i värsta fall kan någon i rena ilskan lämna mötet/aktiviteten och smälla i dörren. Ha, ha. Nej då, i gravgårdsföreningen Ro är det lugn och ro, som sig bör.
I andra sammanhang har jag nog varit med när folk har haft högljudda och temperamentfulla åsikter men det brukar i de flesta fall lösa sig. Men visst kan man bli lite trött på hobbytyckandet i tid och otid som mest går ut på att vara emot.