Jag läste en ramsa
För ca. 10 dagar sedan skrev jag ett inlägg om att jag inledde säsongens vedeldning i spisen. Därav blev intet. Något tårades mina ögon första kvällen när det rykte in lite, andra kvällen var det tvärt stopp. Spisen vägrade samarbeta och det rykte in här och var.
Sotaren beställdes och han rensade både spis och rökkanaler häromdagen samt meddelade att det fanns ett fågelbo i den ena pipan. Så sur jag blev. Åter hade kajorna lyckats forcera gallret över skorstenen upptill och proppat ena pipan full. Bara på ett dygn. I våras visste jag att de höll till där och inom ett dygn efter att jag hörde dem väsnas klättrade jag upp och satte nytt galler över skorstenen. Någon fågelbo såg jag inte då, slarvade väl med kollen. Detta straffade sig nu.
Jag åtog mig att rensa bort deras bo och klättrade upp på taket och skruvade bort plåttaket över öppningarna. Halva boet fick jag upp men resten fanns för djupt ned. Jag petade med ett kvastskaft men boet försvann allt längre ned i pipan.
Nåväl, detta var inte hela världen för sotaren hade rekommenderat att jag skulle elda med tidningspapper i rökkanalen längst ned. Efter en stund fattade boet eld i skorstenen och började brinna. En del rasade ned i pipan, det mesta gick upp i rök. Som det rök, som ett helt ånglok med fullt lass i vagnarna. Nästgårdssvåger ringde och frågade om han skulle ringa efter brandkåren men det klarade vi oss utan. Efter en stund var det slut på rykandet och jag kunde sätta fyr i spisen som nu hade drag som utav bara den. Så skönt det kändes och så fint värmen strax spred sig i stugan. Men över kajorna läste jag en och annan ful ramsa. Maken till envisa och listiga fåglar får man leta efter. Nåja, till våren lär de bli nummer två på taket för nu vet jag vad som gäller.
Vedeldning har en speciell värme som ingen annan värmekälla kan mäta sig med. Så varmt och gott det känns. Därtill startade jag fläkten (endast fläkten) i luftvärmepumpen som spred ut värmen fantastiskt bra i stugan. Jag kunde inte ha igång fläkten mera än en knapp timme, sedan blev det för olidligt varmt.
Nåja, nu är ordningen återställd och jag hoppas att elräkningen går ned eftersom jag inte mera behöver anlita värmeelement för att hålla grundvärmen. Jag har programmerat luftvärmepumpen så att den startar en stund innan jag stig upp på morgonen lite innan sex och därför är det varmt redan då. Jag behöver inte huttra i tidig otta. Så bra! Jag kan också följa min elkonsumtion på Internet. Per år, månad, dag eller timme kan jag se min förbrukning och kostnad. Samt jämföra hur det har varit tidigare år vid samma tid på året. Teknikens under och den digitala utvecklingen. Men skorstenen den består och elden har funnits sedan urminnes tid.
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Erik Forsling
Jag förstår inte riktigt, borde inte sotarmästar´n haft ett lod och en borste som städade ur skorstenspipan på en halv minut!? Typ detta: http://www.sotarverktyg.se/Category/92/lod/
Eller, å andra sidan; köp/skaffa egen utrustning; en stålviska och en stålklump av rätt dimension, en gammal boulekula, eller vad som helst – kanske från en skrotkontainer – där man kan svetsa fast en ögla att fästa ett billigt rep i. Det borde göra tjänst. Den enkla och billiga utrustningen håller din livstid ut, och några generationer till, om man bara aktar på repet. Och en kätting som ersättare för repet ger ju än högre potens i fallriktningen. Ditt redskap kommer att hamna på museum. Med en egen skylt.
Ärligt talat blev jag lite konfys av det tidigare inlägget du relaterar till. Det där om os från gammal disk på vedspisen. Det ställde jag mig synnerligen tveksam till. Men, jag tänkte: ”Det är ju hans hem, hans spis och hans disk, och han vet väl rimligtvis bäst!”.
Tänkte på dina tidigare inlägg om kajor i skorstenen, och om dina åtgärder mot dem – med galler och allt; så den misstanken föll ju av sig självt. Även om jag ändå filosoferade i den riktningen. Kråkfåglar är mycket intelligenta – t.o.m. den gamle asaöversten Oden sades ju ha två korpar som spanare, Hugin och Munin. Kråkor är man uppfödd med, råkor ”ägde” sopbunkern på värmeverket i Boländerna, när jag jobbade där. Jag är lite dyster över att aldrig ha sett en korp – inte ens i fångenskap. Bara på bild.
Ha det bra i stugvärmen. Och du – planeterna tre går fortfarande att skåda i gryningen i sydost, en klar morgon (och även tidigare på natten). Nu har även månen slutit sig till dem vid halv sextiden. Jag personligen tycker att det är en fascinerande upplevelse att uppleva dem. Mitt utanför min port när jag ska gå till Upptåget för att långpendla. Och Venus – kärleksgudinnan i skyn, kvinnan par exellence – är ju så magnifik med sitt kraftfulla sken. En enastående syn – näst ljusstarkast av de mörka himlakroppar som vi kan skåda p.g.a. att solen lyser upp dem.
Och jag gillar företeelser som ställer gamla invanda begrepp på ända. Det ruskar om. Alla vet ju att ett jorddygn är 24 jordtimmar, planetens vridning kring sin egen fiktiva axel, och ett normalår på jorden är 365 dagar, planetens omloppstid runt vår stjärna, solen. På Venus är ett år kortare än ett dygn! Och planeten roterar i motsatt riktning mot vad alla vårt solsystems kända planeter gör – utom en, Uranus.
PJ
Kajbon i skorsten kan vara en ganska svår sak om det vill sig illa. Det har t.o.m. hänt sig att man fått göra hål muren för att får bort bona. Har suttit som gjutet. Säkert hade sotaren kunnat få bort boet men det tillhör inte vanlig sotning och hade kostat extra. Kanske tänkte han på min börs, kanske fanns inte detta i hans schema för dagen. Visst kan jag skaffa mig egen utrustning och sota själv men då gäller inte försäkringen vid brand. Därför bör man anlita en godkänd sotare.
När det osade som pesten sist var det troligen en kombination av matfett på spisen och att det rykte in. Det brukar alltid osa lite från spisplattan när man startar på hösten. Egentligen borde jag elda lite året runt men det blir så varmt på våren/sommaren att jag avstår.
Jodå, planeterna har jag skådat denna höst. De står snyggt i öster på morgonen.
Ingen korp i sikte? Det är synd, kanske lika svårfångat som norrsken? Här finns nog korpar och de är lätta att känna igen. Lite mystiska fåglar. Men så är de också Odens fåglar.
Erik Forsling
Vad gäller första stycket i ditt svar så tänkte jag mig inte mitt förslag på utrustning som ett alternativ till sotarmäster, utan som ett komplement – något att som förebyggande underhåll använda sig av med jämna mellanrum, inte minst under bobyggartider. Innan det blir betong av boet.
Fåglar. Helt nyligen såg jag idag för första gången i mitt liv (såvitt jag vet) en stor flock tofsmesar som gav sig hän åt att plundra ett träd, precis vid ytterporten där jag bor. Det gjorde mig glad, så jag gick hem och googlade + plockade fram min gamla fågelbok.
PJ
Bästa förebyggande åtgärd mot fågelbon i skorstenen är ett rejält galler över öppningen upptill. Då kan kajorna inte komma ned i kanalen. Jag förstår din tanke men då borde man besöka taket en gång per dag under bobyggartiden och göra en rensning därför att de behöver inte längre tid än ett dygn för att blockera skorstenen.
Fåglar är annars fin varelser och en flock tofsmesar är inte fy skam. Själv får jag hålla utkik efter korpar. 😉
Erik Forsling
Inte bara jag som har problem med råkor och korpar – utseendemässigt:
1. http://bloggen.fi/faglar/2014/04/07/raka-eller-korp/
2. https://www.google.se/search?
q=korp&espv=2&biw=1366&bih=643&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0CAYQ_AUoAWoVChMI052Jx-H8yAIVRVgsCh3s_Q6Q&dpr=1
3. https://www.google.se/search?q=r%C3%A5ka&espv=2&biw=1366&bih=643&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0CAYQ_AUoAWoVChMImYm3h-L8yAIVRBgsCh3VVAGg#imgrc=9uBpcoShqfGzwM%3A
Erik Forsling
Blev fel med länk 2, men det var helt enkelt Google, sökord korp, och sedan ”bilder”.
PJ
De är inte helt lätta att känna igen dessa kråkfåglar. Korpen har ett speciellt läte, lite metalliskt, som gör den lätt att känna igen.
PJ
Kanske något för Erik?
https://youtu.be/AVaITA7eBZE
Erik Forsling
Underbart. Tack för länken. Kanske har även din häpenhet över kajornas list vid ditt skorstensnät avtagit. Det enda som hjälper är nog fastsvetsade fängelsegaller, med extremt små glipor. Men vem vet? Kanske kan kråkfåglarna lära sig svetsa också, och lär man sig att svetsa – då kan man också lära sig hur en skärbrännare ska användas. Lycka till i kriget!
PJ
Märklig är naturen och kråkorna mest, Fast detta är väl inte en kråka?