Det vanliga duger inte

Vid morgonsamlingen i morse kring lägerelden i Saltgruvan kom jordbrukarnas prekära situation på tal. Regnskurarna har hämmat växten rejält på sina ställen och detta är slutet, tyckte en av krigarna. EU gick den största skulden till att många jordbrukare idag har det svårt och en av krigarna drömde sig tillbaka till den tid när finska marken fanns som valuta. Som om allt var bättre då. Här kunde jag inte hålla mig utan påminde om de ständiga devalveringar som skedde och som vanliga löntagare och de fattiga fick betala. Jag hade ingen förhoppning att mina argument skulle bita för den som är emot EU på riktigt är det svårt att ändra på. Även valutaspekulationerna mot valutor som storgubbar likt George Soros ägnade sig åt, viftades bort. – Allt var bättre förr, tycktes det.

Lite senare på morgonen kom åter tidens anda på tal och en av krigarna tyckte att det fanns för mycket fjollighet, allt skall vara så korrekt och ”det vanliga duger inte”. Här spetsade jag öronen och ville ha en fördjupad diskussion om vad han menade. Vad är det som är fjolligt, vad menade han med att det vanliga duger inte? Ett endaste litet exempel vill jag ha men någon förklaring förmådde han inte krysta fram. Synd, för jag tror att jag var något på spåret om varför vanliga löntagare, småfolk och småföretagare röstar för Brexit eller på populistiska partier som Sannfinländarna och SD. Partier som ligger långt högerut i sin ideologi men med locktoner till de missnöjda, de ängsliga och de som känner sig allt mera trängda på arbetsmarknaden, de som känner av globaliseringen och digitaliseringen utan att förstå och utan att kunna uttrycka sig. Här sätter populisterna in sin stöt med enkla lösningar och med att peka ut syndabockar. Billiga förklaringar är de enda som ges och motargumenten förklaras som pk (politiskt korrekta, vilket är ett skällsord i de kretsarna) och därmed styrda av en korrupt elit i samhället och inte värda att bemöta. Ett enkelt sätt att komma undan bristerna i jargongen.  Det är som att tala inför en samling tomma overalls, diskussion behövs inte.

”Det vanliga duger inte”, den meningen gjorde intryck på mig. Eller menade han ”de vanliga duger inte”? Är det så att allt fler känner att de förlorar sin plats, sin betydelse, sin identitet? Är det så att de vanligas yrkeskunskap och kunnande nedvärderas, ersätts eller hotas ersättas av billig utländsk arbetskraft, robotar och datorer?

Samhället är statt i förändring; en förändring som inte de traditionella partierna förstår eller kan förklara för befolkningen, än mindre ge alternativ. Inte minst arbetarpartiet Socialdemokraterna har tappat många väljare genom sin handfallenhet. Den stora, trygga medelklassen, som det heter, håller på att rejält naggas i kanterna och de som inte hänger med i utvecklingen, inte har högre utbildning, inte behärskar IT, inte kan uttrycka sig, inte talar flera språk, inte förmår utnyttja nymodigheterna får finna sig att bli knuffade till sidan och kanske i värsta fall hamna i fattigdom. Klassklyftorna och inkomstskillnaderna ökar i samhället och det bådar inte gott inför framtiden.

Jag är fullt medveten om att det idag finns en vilsenhet, en rädsla, en otrygghet som många människor känner. Arbetsmarknaden förändras, bemanningsföretagen avancerar, vem har en trygg anställning, vem kan planera sin ekonomi och sin framtid, människorna är inte individer utan produktionsfaktorer som kan hyras, avskedas, ignoreras. Kvartalsekonomins kortsiktiga mål gör företagen instabila, skatteplanering och skattesmitning flyttar enorma summor från den gemensamma kakan, globaliseringen flyttar produktion och pengar utomlands, digitaliseringen slår ut enklare arbeten och det som var sanning för 20 år sedan är idag en suddig dröm. Det var säkert bättre förr. Eller, är det så enkelt? Vem vill tillbaka till 80-talet eller något annat svunnet decennium?

Kvällen innan lyssnade jag på Emil Jensens sommarprat i P1, ett av de bästa sommarpraten jag hört. Rappt, intelligent, underhållande och med en slutsats som återkom: det var inte bättre förr! Lyssna på podden om ni vill ha lite visdom och sommarförströelse. Jag tyckte det var ett trösterikt program i en turbulent tid.