-
Gilla eller inte gilla?
Detta med sociala medier kan ibland vara lite knepigt. Jag tänker närmast på Facebook där en viktig aktivitet är att gilla andras inlägg och påståenden. Eller så har de bara länkat till en artikel eller en annan persons skriverier. Man har följande fem möjligheter med vidhängande symbol: gilla, älska, haha, Wow, ledsen och arg. Ofta blir jag förvirrad vilken symbol jag skall använda. Ett exempel. En FB-vän har delat en tidningsartikel där en våldsam händelse förekommer som har ett politiskt syfte. Allt från daesh-terror till järnrörsskandaler. Skall jag då gilla eller visa arg gubbe? Om jag då gillar: gillar jag artikeln, den som utfört dådet eller den som länkat artikeln?…
-
Små resor är också resor
Jag tog mig ut på en liten utflykt idag. Söndagspromenad några kilometer. Bra för konditionen och bra för tankeverksamheten. Utflykter kan vara nära eller fjärran. Tanken slog mig att det är väldigt länge sedan jag senast varit ute på någon längre resa. Folk brukar ibland fråga mig om jag har någon resa på gång men någon sådan har jag inte haft på länge. Jag räknar då inte resor i Sverige för det känns så inomskärs. Varför det blivit så, vet jag inte. Jag har inte kommit mig för. Sist jag gjorde en långresa måste ha varit till Argentina hösten 2014. Tänk så fort tiden går. Någon långresa blir det inte…
-
Upp från sofflocket!
Vi på landsbygden behöver också samhällsservice och sjukvård inom rimliga tider. Tyvärr är glesbygden idag lågt prioriterad bland de som makten haver. Det är centralisering som gäller vilket betyder att de som bor i periferin får allt längre till sjukhus och olika samhällsfunktioner. Senaste exemplet är sjukvårdsreformen i Finland där de allra flesta i Österbotten får längre tid för att ta sig till fulljour-sjukhus kvällstid och helger. Vi i Österbotten skall söka oss till helfinska Seinäjoki vilket för min del betyder en halvtimmes längre väg trots att regeringens målsättning var att de flesta skulle få kortare tid till avancerad vård. Nu tar det 1 timme och 15 minuter till Seinäjoki…
-
Det var en gång…
Gårdagens blogginlägg om minnesstunden på Furirbostället har skapat en kraftigt ökad trafik på bloggen. Bilderna var fina, tycker jag själv, men det är troligen förslaget om att starta berättartillfällen som lyfter bloggen. Och ju mer jag tänker på saken, varför inte? Förr i världen var det ju vanligt att folk talade med varandra, nu för tiden är det skärmtid och dans på tangentbordet som gäller. Eller så viftar man frenetiskt på mobilen eller plattan. Men hur ofta tittar man varandra i ögonen, fångar förväntningar och nyfikenhet, ser kroppsspråket, hör den viktiga konstpausen? Själv är jag ingen talare men jag uppskattar verkligen att lyssna till en god historia framförd med inlevelse…
-
Jag tror Hanski hade trivts idag
I somras gick en av byns mest kända profiler ur tiden. Välkänd, mycket social men dog ändå ensam. Så ensam att hans död inte uppmärksammades med detsamma. Hur det kom sig fanns motstridiga uppgifter om var han befann sig när han inte syntes till. Ärendet drog ut på tiden, som det gör när det inte finns nära släktingar som sköter saken. Han blev jordfäst i november och idag hölls en minnesstund för honom vid Furirbostället i Oravais. Historiska föreningen anordnade detta tillfälle för att hedra hans minne. Han hade nämligen varit en mycket hängiven stödperson och tjänare vid Furirbostället och även medlem i Österbottens regemente. Minnesstunden var informell och utan…
-
Rågbröd, av allt?!?
Igår läste jag i blaskan att Finlands nationalrätt har valts av folket. Vad blev det? Jo, rågbröd! Rågbröd av all mat!? Jag häpnar, samtidigt som jag vid närmare eftertanke finner det begripligt som ett utslag av enkelhet, folklighet och en smula enfaldigt. Visst är nybakat, varmt rågbröd med en äkta smörklick mycket gott men att välja det till nationalrätt är väl ändå att ta i? Nationalrätt är kanske ett svävande begrepp men uttrycker ändå något om landets karaktär. Köttbullar med mos måste väl ändå Sverige ha som sin nationalrätt och sushi för Japan. Danmark har en mera sofistikerad variant av rågbröd, nämligen smørrebrød. Det kallar jag nationalrätt! Ungern har sin…
-
Torsdagslunch och kristaller på vift
Så god dagens Chili con carne på Fjärden Kaffestuga i Oravais var! Jag tog två gånger. Ärtsoppa fanns också men den fick idag ingen chans. Pannkakan med grädde och jordgubbsylt som efterrätt var utsökt. Med andra ord en lyckad torsdagslunch även om vi denna gång bara var två från byn. Nästgårdssvåger befann sig på annan ”ort” och missade därmed denna kulinariska upplevelse. Han hade ett par dagar tidigare drabbats av en mystisk sjukdom. Han blev alldeles yr i skallen vid vissa rörelser och upplevde det hela som mycket obehagligt. Vid besök hos Hälsovårdscentralen fick han en klargörande diagnos: han hade fått kristallsjukan. Läkaren hade behandlingen klar på ett ögonblick och…
-
Är även jag en flummig, haschrökande människa från ett lumpläger?
Det är sällan jag får kritiska eller negativa kommentarer på bloggen. Och aldrig elaka kommentarer. Det är jag tacksam för. Egentligen få kommentarer som jag sållat bort. Men bloggen är liten så chansen är väl inte så stor. För en tid sedan fick jag en kritisk kommentar; dock ej direkt riktad till mig eller min blogg. Den handlade om mitt älskade Urkult som framställdes i mindre smickrande ordalag. Där beskrevs Urkult som ”den flummigaste och mest fördummande festival som någonsin uppstått”. Jag drog på smilbanden när jag läste formuleringen. ”Flummiga haschrökande människor som ser ut som de kommer från ett lumpläger” var ett annat omdöme. Personen som skrev kommentaren verkar…
-
Naturens små och stor under
Många är hungriga och snappar åt sig både frön och nötter från mitt fågelbord som främst är tänkt för mina små vänner, småfåglarna. De hade en enorm aptit trodde jag, tills jag upptäckte att även andra, större fåglar delade på frön och nötter med dem. Inte konstigt att det går åt hur mycket som helst. I morse satt också en ekorre under fågelbrädet och åt solrosfrön som småfåglarna sparkat ut. En god stund satt den och mumsade tills jag själv gick ut för att fylla på. Den får gärna äta lite av det som ramlar ned. Så vacker päls den hade! Förr brukar jag tänka att om skulle jag välja…
-
Frostigt landskap i rätt ljus
Idag var det en sådan fin vinterdag som man bara kan önska sig. -8 C och rimfrost i träden. Speciellt lämpat för fotografering därför att solen dolde sig delvis i lätta moln vilket inte skapade skarpa skuggor i bilden. Naturligtvis tog jag kameran med under min vandring runt om i byn. Först längs med naturstigen ut till sjön där jag gick ombord på isen och fortsatte mot hamnen. Andra hade gått före mig, både människor och djur. Fortsatte längs med mindre byvägar och kom också till skogs där jag inspekterade ett nytillkommet kalhygge. Som tur är hade avverkningen inte förstört den fina skogsstig som går förbi där. Det är sådana…