Finns det någon Josef eller Josefin?

Stora Yxan och jag besökte London och naturligtvis går man på pub om man avlägger visit i den staden. Det var ganska mycket folk i farten och jag fick sitta vid pubägarens eget bord där han förevisade böcker och skrifter. Kvällen fortskred men plötsligt försvann alla gästerna som om brandalarmet gått. Kvar fanns bara jag, Stora Yxan samt ett halvt dussin servitörer. Pubägaren blev förtvivlad och undrade vad som stod på. Detta var inte bra för affärerna och pubens rykte. Han fick en idé och tyckte att alla servitörerna skulle köpa sina egna ”towers”, som ölstopen kallades. Då skulle det åtminstone ge sken av att ruljansen var igång. Själv stirrade jag i golvet och fick syn på mina skor som såg minst sagt slitna och eländiga ut. Det var lite skämmigt att gå omkring med dessa gamla skor så jag beslöt mig för att hitta en skoaffär och inhandla nya skodon. Men först frågade jag de två kvinnliga dörrvakterna om jag fick komma tillbaka för samma inträde jag redan betalat. Jodå, det gick bra. Jag avlägsnade mig men Stora Yxan blev kvar.

Något senare när jag återkom till puben var alla servitörerna och även pubägaren ute på gatan. Något måste ha hänt. Vad stod på? Ingen visste något utan alla stod och stirrade på de många vita dörrarna som ledde in till puben.

Plötsligt kom min niece, hon som rattar den japanska springaren, gåendes på ett sömngångaraktigt sätt.  Klädd i vit, lång klänning var hon också. Hon gick fram och kände på alla dörrarna men alla var stängda förutom den sjunde dörren. Den öppnades och just innan hon gick in genom dörren böjde hon sig ned och lyfte upp en liten baby som satt på verandan utanför puben och bar barnet på sin arm in genom dörren. Jo, en detalj till. Innanför dörren fanns en skål med karameller. Hon tog en karamell och stoppade den i munnen innan hon stängde dörren och försvann. Det tyckte alla var lustigt och hurrarop och skratt hördes.

Det kunde ha slutat där men vi var alla både lite skrämda och nyfikna. Vi smög oss fram till dörren, öppnade den sakta och smög oss in. I halvdunklet såg vi inte till vare sig min niece eller barnet men på ett stort bord hade hon ställt fram många ölstop (towers) och även långa rader med vackra glas, fyllda med gyllene konjak.  Pubägaren blev alldeles till sig av glädje. Äntligen hade krögarlyckan svängt och allt skulle bli som förr. – Ja, där slutade min dröm från denna vecka.

Jag berättade om drömmen för Stora Yxan följade dag i Saltgruvan. På sitt prosaiska vis kom han omedelbart med en drömtydning i förbifarten innan han åter svingade släggan i gruvgången: ”Din niece blir på smällen i fyllan med en okänd person!” Någon drömtydare är han då inte; något mera borde det gå att få ut av en så detaljerad, stark och stundom vacker dröm. Finns det kanske någon Josef eller Josefin i läsekretsen som ger en bättre tolkning? Men några sju magra år vill jag inte veta av!