En guldgruva
Nu kommer en person på tal som jag tror att åtminstone en av mina läsare kommer att spetsa öronen lite extra till, om länken i inlägget följs, vill säga.
Först vill jag dock referera till ett blogginlägg (Blogg Passligt) jag råkade läsa härom dagen. En dam beklagade sig över att hon inte mera kan lyssna till P1 på Sveriges radio. Hennes transistor med gaffelantenn dög inte till dylika prestationer. Jag kunde inte hålla mig utan kommenterade och föreslog Sveriges Radios app i telefonen , eventuellt med en ansluten bluetooth högtalare.
Och det tänkte jag också göra för en, kära läsare. Missa inte den guldgruva som P1 är! T.ex. följande program:
Europapodden
Filosofiska rummet
Kulturpoddar i P1
Lanzkampen – Skoj med Annika Lanz
P1 dokumentär
På minuten
Sommar- och vinterprat i P1
Vetandets värld
Och naturligtvis min absoluta favorit Språket
Plus en massa annat. Allt gratis och lätt att lyssna till hemma vid datorn, på väg till jobbet, på resan, i hängmattan eller på promenaden. Som nedladdat i telefonen eller direkt via appen, live eller i repris.
Det är inte så att jag lyssnar på allt utan jag väljer och vrakar, tar det jag gillar, annat får vänta eller falla i glömska. Ens tid är begränsad.
Nu till den utlovade godbiten, nämligen Snedtänkt med Kalle Lind, ett av mina favoritprogram. I september sändes programmet om Kjell Höglund, en av Sveriges märkligaste sångare, författare och låtskrivare. Bl.a. känd för låtarna ”Genesarets sjö”, ”Jag hör hur dom ligger med varandra” och ”Man vänjer sig”. Här kommer länken:
Snedtänkt med Kalle Lind – Om Kjell Höglund
Sveriges Radio Play – appen
Du kanske också gillar
4 kommentarer
Erik Forsling
Kanske jag i all anspråkslöshet kan drista mig till att det är undertecknad du syftar på med ”… åtminstone en av mina läsare …” I så fall … Jodå, Kalle Lind lyssnar jag på till och från – och inslaget om Kjell Höglund har jag lyssnat till minst ett par gånger. Helt nyligen ventilerades Cornelis Vreeswijk.
Eftersom jag redan hotat med en återkomst om ”Tomten” gör jag det igen. Här kommer dock bara en blinkning. En trädgårdstomte. Du brukar inte alltid vara överentusiastisk över mina förslag, som Torson och t.ex. ”Klippan centrum”. Franska Trion fascinerar mig genom att i mina öron vara såväl geniala som bedrövliga. Här kommer en hejdundrande egotripp, i vår nuvarande selfieepok. Det är inte ens trion som skådas, utan bara frontfiguren Matti Ollikainen. Men det är inte den freakade selfieegotrippen som är det väsentliga. Texten är mycket bra. Det handlar om att det är djävligt nu (”Det finns mer liv i en trädgårdstomte”), men det går över med tiden. ”Allting är gåvor, även mina sår.” Och så är det, det har jag lärt mig av livsvandringengen. Låt det värka ut.
”Låt allting va som det är ett tag, så ska du se att det vänder efter ett tag. Ingenting är så farligt som du tror att det är.”
https://www.youtube.com/watch?v=wwL9SD-RD2I
PJ
Jag ser att syftningen träffade rätt. Visst var det du som var i åtanke. På programmets Facebook-sida var det en som kommenterade att han lyssnat på programmet om Kjell Höglund 3 gånger samma dag så du är i gott sällskap. Cornelis, visst det finns flera och Kalle är ju suverän som programvärd och ankare. – Ja, det var svaret på den lätta delen av din kommentar.
Sedan blev jag lite fundersam för jag får inte riktigt ihop det. Torson och t.ex. ”Klippan centrum” är mig inte bekant, är det någon kommentar eller epost jag missat? Franska trion? Är det de som spelar i videon? Förstår jag rätt så är det Matti Ollikainen som sjunger, f.ö. med samma efternamn som vår kommundirektör så det måste va en hyvens kille. Eller är det texten som åsyftas. Jag måste tillstå att högtalaren på min laptop är kaputt så där kan jag inte höra något ljud alls och eftersom jag är på västra sidan Kvarken idag så har jag inte tillgång till externa högtalare. Tyvärr. Jag får ta mig en grundligare lyssning när jag kommer hem.
Erik Forsling
Min kommentar är inte svår, men det är kanske undertecknad som trots allt ska be dig om unskyld. Vad gäller Torson skrev jag något i stil med att ”Du brukar inte alltid vara överentusiastisk över mina förslag, som Torson och t.ex. ”Klippan centrum”. Jag vill be om ursäkt för den första delen av resonemanget, som antyder att du inte uppskattar mina förslag. Jag tycker snarast att vi ömsesidigt uppskattar varandras förslag. Ett syftningsfel helt enkelt.
Vad gäller Torson vet jag att du har läst, sett och hört – och kommenterat. Men det är inte viktigt. Jag insåg att det skulle ta mig en evighet att leta upp källan. Inte heller jag minns om det var en kommentar, när eller var, eller ett brev. Men Torson, med professor Åkerström (biolog) som sångare, gitarrist och frontfigur har en gång varit stora i Sverige. Det är f.ö. en njutning att lyssna på inte bara musiken, utan även intervjuer med mannen i fråga.
Kanske kan detta uppfriska ditt minne: https://www.youtube.com/watch?v=gVzT9N6zD-Y
Klippan (den skånska orten) var faktiskt en gång i tiden ett veritabelt centrum för studioinspelningar i modern svensk musikhistoria, även om inte detta gör en håla till Manhattan Island.
Ollikainen tycks vara ett relativt vanligt namn. Förutom Matti i Franska Trion, och din kommundirektör, går Just nu ”Nödåret” (1867) av Aki Ollikainen som radioföljetong på SR P1. Tung berättelse.
Franska trion och videon. Harry Bellafonte är en låt från deras senaste CD. Det är gruppen som framför alstret, men Matti(as) Ollikainen står för själva egotrippen, och det är ju även han som är gruppens poet.
Vad gäller ljud – har du aldrig funderat på ett par hyfsade hörlurar. Det använder jag ofta när volymen behöver skruvas upp i en hyrestrapp, på ett bibliotek, eller på turné. Lätta att ta med sig, bra ljud, njutning utan att behöva pinas av själva datorns taskiga ljud, och de tar mycket lite utrymme i packningen. Man kan få ett par helt ok för ett begränsat antal hundralappar. Jag tog mina gamla hit till Avesta, där de hänger i musfritt läge. Under den kalla årstiden brukar det krafsas i väggarna, och för ett år sedan blev jag kompis med ett par skogsmöss. Helt charmerande karaktärer. Det var lite sentimentalt när jag slutligen tvingades ta de två gynnarna av daga. Men det gick fort, de var ju nästan tama, och för dem smärtfritt. Faktisk. Jag saknar dem ännu
Hörlurar var det. När jag i år äntligen hade fått arbeta lite, och inkasserat, gick jag direkt till Tierps Lisbet Salander och lät henne prata på mig ett par bra lurar. Hon är bra.
Kabeln brukar vara den svaga länken – den blir ganska snabbt glapp, om man är ovarsam som undertecknad, och då är hörselapparaten kass. Men här medföljde t.o.m två fria kablar med kontakter i båda ändarna – varav en med mikrofon. Jag är supernöjd. Och inte ruinerad.
Avslut. Är du i Sverige – då hoppas jag att du undgått allt skitväder som härjat norrut.
Det fanns en tanke på en länk till, som uppfattades relevant. Men det är glömt nu.
PJ
Jag kan för allt smör i hela Småland inte påminna mig att jag, på ett eller annat sätt, skulle ha varit involverad i Torsson. Med det inte sagt att du har fel utan det är fullt möjligt att mitt minne sviker mig. Vår korrespondens är ju omfattande som du vet.
Hörlurar har jag både stora och små, men hemma. Jag hade faktiskt tänkt ta med resemodellen på denna tripp men tyvärr så svek mig minnet även där. Tanken var att lyssna på någon podd under överfarten igår. Ja, jag reste över Kvarken igår för att tillbringa ett par dagar i björkarnas stad Umeå. Tyvärr drabbades jag av uruselt väder med storm, blötsnö och regn. Idag ser det bättre ut även om solen lyser med sin frånvaro.