En dag att fira: de mänskliga rättigheterna
Många dagar finns det och idag är det en speciell dag, nämligen dagen för De mänskliga rättigheterna. Det är ingen dag som gör stort väsen av sig i massmedia men Vasabladets webbsida hade en artikel om Emina Arnautovic – flykting från Bosnien år 1992 – idag verksam inom Svenska Folkpartiet i Finland. Hon passerade gränsen till Kroatien med visst besvär efter att hon åberopat FN:s Deklaration för de mänskliga rättigheterna: ”I dag är det den internationella dagen för mänskliga rättigheter. Ska ni någon gång visa er mänsklighet så är det i dag”. Det var den 10 december 1992.
En av artiklarna i deklarationen, nummer 14, lyder nämligen: Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.
Det är dock en artikel Finland och många andra länder inom EU delvis struntar i genom att åberopa ”första land-principen” och ”transportansvaret” vilket i praktiken i nuläget innebär att inget nordiskt land behöver ta emot asylsökande vid sin gräns om inte flyktingen lyckats förbli osynlig genom hela Europa, vilket inte är lätt. Man har inom EU kraftigt beskurit artikel 14 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Artikel 30 kunde gott också studeras inom EU.
I deklarationen om de mänskliga rättigheterna har beskrivits hur en människa, vilken som helst, skall behandlas och vilka rättigheter, friheter och skyldigheter en människa har här på jorden.
För mig har deklarationen om de mänskliga rättigheterna lång tid varit grund för min människosyn. Är jag tveksam i någon fråga, läser jag genom deklarationen; chansen är stor att svaret finns där.
Fast egentligen fick det sin början redan tidigt i småskolan där läraren Mikael (Mika) Nordman talade om franska revolutionen och dess motto ”Frihet, jämlikhet, broderskap”. Alla var vi jämlika och lika mycket värda fick vi veta. Han försökte få in lite vett och humanism i våra små huvuden och ibland fastnade också något.
Han pratade också om Darwin och evolutionsläran vilket fick bybor att skratta och skoja om att visst härstammar vi från aporna. Maken till dumheter man får höra!
Förutom Deklarationen om de mänskliga rättigheterna har Bibeln varit en källa till visdom i mitt liv. Jag är inte en praktiserande religiös människa men anser ändå att det finns mycket i Bibeln som skapar eftertanke och begrundan. Många fina liknelser och berättelser fastnade den tiden jag gick i söndagsskolan som någon av de två frireligiösa församlingarn i byn höll. Den tidens datorskärm, flanellografen, bjöd på både dramatik och förundran.
En av dessa liknelser torde vara aktuell ännu idag när vi talar om artikel 14 i Deklarationen om de mänskliga rättigheterna, nämligen berättelsen om Den barmhärtiga samariten.
Jag vill inte framstå som något helgon, jag har mina fel och brister, men ibland hjälper det att tänka på vad som står i Deklarationen om de mänskliga rättigheterna och Bibeln. Ett par exempel: ”Älska din nästa såsom dig själv” och ”Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”. – Inte lätt alla gånger men det kan dämpa den värsta ilskan och förtrytelsen samt stilla till eftertanke.
Vi firade nyligen Finlands självständighet i 100 år genom pampiga fester i slott och på torg, i stugans avskildhet med en enkel skål och tända blå-vita ljus. Låt oss idag fira de mänskliga rättigheterna genom att läsa genom deklarationens alla 30 artiklar och begrunda! Det tar inte lång stund.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
EU:s flyktingpolitik
Flanellograf
Du kanske också gillar
4 kommentarer
Erik Forsling
En gnutta tidsanda ligger det allt i ett lakoniskt konstaterande jag hörde på radion igår, när förkortningen HR kom på tal. Förr i tiden stod det för Human Rights, numera för Human Resourses.
PJ
Jag gjorde en förfrågan på Google och visst fick jag svaret du nämner från allvetande Wikipedia och de flesta andra källor. HR är idag något annat och mera praktiskt än en moraliskt fråga.
Erik Forsling
Vi får se hur länge vi får ha våra (mänskliga) rättigheter kvar. De urholkas allt mer av alltmer obskyra regimer, miliser och aktivistgrupper. I stora delar av världen kan man ifrågasätta om de ö.h.t. är reala. Jag minns året 1985, runt det årsskiftet riktades strålkastarna mot Orwells bok. Där var ju inte minst nyspråk ett tema. Genom språket och historierevision kan man härska, men det är i regel en god idé att kombinera falsarierna med politiskt repressiva åtgärder. Samma tema går igen i Grisfarmen (som också numera har ett annat namn i översättning.
!984 kunde man konstatera att vår värld inte alls drabbats av de orwellska visionerna. Vissa slog fast detta faktum med lättnad, andra lite överlägset – vad var det vi sade. Men dylika ”profetior” med ett specifikt årtal slår ju sällan in vid rätt tidpunkt. Annat är det med t.ex. ”Johannes uppenbarelse”, den är liksom tidlös. Bara att vänta.
Men den som bidar sin tid kan även se tecknen med fördröjning. Många, däribland undertecknad, tycker sig sedan en lång tid tillbaka skåda ett försenat närmande till 1984. På olika sätt. Däribland gällande språkfrågor. Det som fick mig att haja till idag var nedanstående. Galenskaperna, okunskapen och maktpolitiken tycks sakna rimliga gränser.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6844627
PJ
Oberoende av årtal så är 1984 av Orwell en skrämmande vision. Det är nu länge sedan jag läste boken och har glömt stora delar av handlingen men just detta med nyspråket minns jag. Språket är en stor och viktig del av en människas identitet och vardag. Inte minst här i Svenskfinland är detta en realitet.
Trump och hans idéer är nog det närmaste vi kommit 1984 i någon av de västerländska demokratierna. Om han ensam fick sin vilja genom skulle vi förmodligen snart se ett samhälle som tagit stora steg mot ett samhälle av 1984-typ. Just detta med alternativa sanningar, rena lögner och nu påbud om språkbruket. Att vissa ord inte får användas. 1984 rakt av, skulle jag säga!
Lustigt att du nämner Johannes uppenbarelser från Bibeln. En annan figur i de böckerna är Antikrist, något av det värsta som kan hända. Är det en person(er) eller tidsandan? Spekulationerna har genom åren varit många men ett kännetecken för Antikrist är just lögnen. Lögn eller alternativa fakta/sanning. Finns det alternativ till sanning och fakta? Jag tror inte det utan det kan möjligen handla om hur vi uppfattar sanning/fakta. Redan andra dagen efter Trumps installation påstod hans rådgivare Kellyanne Conway att det uppenbara falsarium Sean Spicer, Trumps dåvarande pressekreterare, levererat angående antalet deltagare i Trumps installation jämfört med Obamas, var ”alternativa fakta”. Och på den vägen är det.