Tre Göran och en fjärd
Ikväll blev det revydags. Byarevyn presenterade ”Trigöranåeinfjääl”. Syns namnet på föreställningen svår kan jag bara hålla med för det är dialekt och det gäller att tänka till innan man fattar. Helst bör man också ha lokalkännedom om både det ena och det andra men när jag funderat en stund förstod jag innebörden.
Översatt till finsvenska heter revyn ”Tre Göran och en fjärd”. Fjärden är Oravais fjärd och vem två av de tre Göran är var inte svårt att gissa men den tredje Göran förblev ett mysterium. Egentligen finns han inte utan ersattes av en dam i publiken. Allt för att skapa jämställdhet. Denna afton blev det Gunnvi som fick den äran.
Poängen med den lokala revyn är just att den är lokal; att den avhandlar sådant som folk på orten känner till. Inte heller fel att ta upp sådant som händer ute i stora världen men från det lokala perspektivet; Trump och Kim fick sitt eget nummer. Folket på scen och publiken är från bygden. Det skapar gemenskap och gemyt.
Jag tycker Byarevyn i Oravais lyckades väl med årets revy. Flera av skådespelarna kände jag till sedan tidigare och några var nya. Fint att det finns ungdomar och återväxt på den lokala teaterscenen. De är verkligen värd en applåd för sin insats och sitt intresse. Utan dem vore kulturlivet bra mycket fattigare i kommunen.
Inget är så bra att det inte kan förbättras och en sådan sak – som finns hos de flesta lokala amatörteatrar och revygäng – är att tempot i replikerna kunde vara snabbare. Ibland, rätt ofta egentligen, inträffar en paus på en sekund eller två mellan replikerna som är onödiga. Jag tror att den lokala teatern och revyn skulle tjäna mycket på att träna in en snabbare replikväxling. Inte prata i mun på varandra men nära på.
Texten till sångerna finns i programbladet och det är bra för jag har ibland svårt att hänga med i sången från scen. Inte alltid jag hör varje rad och poäng. Speciellt inte när det är dialekt som sjungs. Dialekten är viktig och att sångerna finns i programbladet är en fin dokumentation över det lokala språket.
Skall jag lyfta fram något speciellt nummer i årets revy får det bli ”Ha-Ha-Harry” där Ulf Johansson på ett ypperligt sätt gestaltade en av ortens främsta entreprenörer. En ständig optimism och framåtanda gjorde affärer på löpande band och kunderna var nöjda med att allt fanns på samma ställe. Som tidigare arbetsgivare känner jag väl till denna Harry.
”Gubbdagis” var också ett bra nummer med funderingar över allt och inget. Jag har ju själv, som nybliven pensionär, erfarenhet från Torsdagsklubben och jag kände igen mig.
En allt igenom trevlig kväll även om jag inte kände så många förutom gänget i samma bil som tog oss till kyrkbyn. Några andra kände jag också men jag är alltid lika förvånad över hur få av bygdens folk som jag känner. Jag skulle gärna bli bekant men man vill ju inte tränga sig på. Hur som helst, Byarevyn bjöd på fin underhållning och är värd en stor applåd för sin insats och sitt engagemang!
Brukar ni gå på lokalrevy/teater och vad tycker ni om denna form av underhållning och kultur?
Mitt emellan första och andra akten blev det paus med kaffe/te och bulle. Tillfälle att prata med bordsgrannen.
Du kanske också gillar
6 kommentarer
MacLindhe
Lokalrevyer är som skvaller vid köksbordet fast roligare. Oftast i alla fall! ??
PJ
Eller skvaller som de flesta redan känner till men ompaketerad i roligheter.
Wesber
Varje år i december eller januari går vi på revy, två år i rad har vi varit på Björborevyn. Borlängerevyn brukar vi också gå på men det blev inte av i år. Ruggugglan i Falun har varit en höjdare men förra året var sista gången den gick och det var synd. Jag älskar revyer, man får några timmars rolig underhållning när man kan koppla bort allt elände ute i världen.
PJ
Revyer skall vara roliga, det är liksom konceptet. Som du skriver, få glömma eländet en stund och bara slappna av. Oftast finns det flera att välja på. Här i Österbotten är det hur många som helst om man orkar.
annepauline
Jag saknar nyårsrevyerna i Österbotten. Jag saknar utomhusteatrarna på somrarna också. Brukar alltid passa på att gå på ett par tre sommarteatrar varje sommar om jag är i Finland. Det är både roligt och på alla sätt trevligt. En stund av lycka?
PJ
Ja, det kan man kanske kalla det: en stund av lycka! Och skratt! – Jag har avverkat ett antal under årens lopp.