Efter tio, den bästa tiden

Den bästa tiden på dygnet infaller efter klockan tio på kvällen så här i början av juli. Om det är fint väder. Då har dagen rasat färdigt och det stora lugnet infinner sig. Det finns även andra orsaker till att sena kvällen är bra. Egentligen hela sommarnatten.

En orsak är att gyllene timmen infinner sig vid denna tid. Ett behagligt ljus för fotografering. Inte så starkt utan varmt men ändå intensivt. En annan är svalkan efter en het och solig dag.

Jag har ett par kvällar åkt runt i provinsen och kollat in fina fotomotiv. Jag har lyckats så där men en och annan bild får väl godkänt. Lite trafik och ingen som förargar sig över att jag glider fram i 60.

En kväll åkte jag till Storsand i Monäs vid elvatiden. Soligt och fint men solnedgångens färgkaskad var kanske ändå inte den ultimata. Där träffade jag en kvinna som satt hopkurad på trappgången ned till sandstranden. Jag såg att hon hade en systemkamera och frågade på dialekt om hon var ute för att ta bilder. Om hon förstod vet jag inte men hon svarade på finska och bekräftade min aning att hon väntade på solnedgången i havet. Hon hade bara fotograferat i ett halvt år och var ivrig att utöva sin hobby och utvecklas. Blommor och solnedgångar är hennes specielitet just nu. Tacksamma motiv även för en nybörjare.

Hon var pratsam och vi fick oss en god stunds diskussion om fotografering, kameror och motiv. Samtalet gick hyfsat med min bristfälliga finska men hon pratade en enkel och tydlig finska. Troligtvis var hon ursprungligen någonstans från bortre Asien, kanske adopterad för jag kunde inte höra någon brytning på något annat språk. Men svenska verkade hon inte kunna.

Lustigt att jag som är inföding och hon med rötter långt bort ifrån; så var det hon som kunde finska perfekt, vad jag kunde förstå. Jag kände mig ändå rätt nöjd för jag hade pratat finska om än med många fel och funderingar. Det är nog det som det handlar om när man som nybörjare skall tala ett främmande språk, att våga säga fel, att fråga och be om hjälp. Kanske allra mest handlar det om att ha ett gemensamt intresse, något man verkligen vill prata om och få reda på. Det har jag också märkt i andra sammanhang.

Igår kväll var jag åter ute på tur. Fotomotiven ville inte riktigt infinna sig trots att jag sakta gled fram i landskapet. Åter solnedgång men det känns lite att upprepa sig. Inget djur såg jag heller förutom en lågt flygande svan. Tyvärr var jag inte beredd med kameran. Man kan ju alltid hoppas på att få se en varg. Så många som rapporterats borde väl även jag få se en? Björn har också nyligen setts trakterna så varför inte? Fast då sitter jag helst i tryggt förvar inne i bilen. Den är snabb som bara den om den blir ilsken och irriterad.

Sen sommarkväll är fin, det visste jag sedan tidigare. När jag jobbade i Saltgruvan och det var hett om öronen varma och svettiga sommardagar så brukade jag ofta åka ut till villan efter tio på kvällen för att ta mig ett svalkande dopp. Att sedan sitta och torka i kvällssolen var det bästa jag visste på hela dagen. Något jag absolut borde återuppta!

Stranden i Oravais fjärdsända igår kväll

Längs små skogsvägar jag smyga

Vår skärgård är ändå bra vacker. Vid Öjskat,

Bäcken vid Vassor fjärdsända