Livet på landet

Ni kan väl glädja mig med ett vykort?

Vem tycker inte om att få vykort? Nästan lika exotiskt som att få telefonsamtal från en gammaldags vevtelefon. Om man nu kan höra någon skillnad?

Jag besökte en äldre bybo i veckan och vi satt en stund i godan ro och samtalade. Telefoner kom på tal, bl.a. dessa nya smarttelefoner som ännu inte vunnit intåg i detta hushåll och knappast kommer att göra det heller. Istället stod på kommoden en telefon med snurrskiva. Enda telefonen i huset och den fungerar och används!

Jag såg förresten på YouTube ett par ynglingar födda efter sekelskiftet som försökte klura ut hur en telefon med snurrskiva fungerar. De förstod att det var en telefon men att slå ett nummer var inte lätt för dem. De gjorde ett flertal försök och även om de var tekniken på spåret så klarade de inte av att slå ett telefonnummer på fyra minuter. Jag tror knappast det var dumma, de hade bara inte sett en sådan telefon tidigare. Video nedtill.

Jo, det var detta med vykort. Jag har så smått börjat skicka vykort lite då och då och jag har även fått ett och annat. Mycket trevligt att få. Jag tänkte därför att det kanske finns någon bloggläsare som vill skicka mig ett vykort? Det behöver inte alls stå mycket på kortet om ni inte vill och vill ni vara anonyma går också det bra. Vi ni ha ett vykort i retur så skriver ni ert namn och adress på baksidan (publiceras ej) så får ni ett vykort i retur.

Ni kan skicka vykortet till:

Per-Johan Nylund
f.d. bybutiken västerut
Röda stugan nr 3 bakom häcken vs
66730 Oxkangar
Finland

vs betyder vänster sida och f.d. betyder före detta ifall någon undrar.

Ja, det borde väl inte vara så svårt att pränta ned på ett tjusigt och originellt vykort. Vadå, adressen? Jag bara tillämpar det adressystem som är vanligt i Nicaragua på många håll. Fungerar det där borde det fungera här, tycker man.

Där använder man inte gatunamn och nummer utan utgår från någon känd byggnad eller annan känd plats i staden och sedan räknar man antal kvarter i något väderstreck kompletterat med t.ex. färgen på huset eller annat kännetecken. Man kan också räkna uppåt eller nedåt från en bestämd plats och platsen/byggnaden behöver inte heller finnas kvar. Den kan vara förstörd i någon jordbävning men platsen har ett speciellt namn ändå som är känt bland lokalbefolkningen.

Jag hade t.ex. också kunnat skriva min adress som: f.d. bybutiken västerut, Röda stugan ss Rövbjörken. ss betyder här samma sida och Rövbjörken var en björk förr i världen som hade stora utväxter på sidan som liknade ett par rejäla skinkor som stack ut. Vi barn döpte den till Rövbjörken och det namnet finns kvar hos oss som vuxna skulle jag tro. Rövbjörken försvann i något skede, när minns jag inte, den blåste kanske omkull eller så behövdes den till brännved.

Så nu är det upp till er bloggläsare att visa att detta adressystem från Nicaragua också fungerar här. Förhoppningsvis får jag många trevliga vykort och i kommande inlägg kommer jag att scanna in framsidan på alla kort och sedan får det bli ett inlägg på bloggen. Det låter väl trevligt? Ja men då kör vi!


Nicaraguan Address System

Vad kunde adressen till rådhuset i Umeå tänkas bli? Klockhuset bredvid Tältet? – I detta tält var det after ski förra helgen i samband med skidtävlingarna i parken ned mot älven. Öl och cider serverades och rock n roll spelades så det stod härliga till.

8 kommentarer

  • Sitter Jane d.y.

    Vilken kul ide`, ska bli intressant att se om nån skickar kort till dej. Du använde inte ”Rävaskåne” i adressen? Om nån skulle skicka ett kort till oss, skulle det bli ” Kattbjärji”.
    Lycka till!

  • annepauline

    Jag är och har alltid varit vykortsfantast. Brev skrev jag ofta på den tiden det begav sig. Jag hade många brevvänner, bland annat en i Oxkangar. Så till Oxkangar åkte jag för att besöka henne med Haldin & Rosés buss när jag var ungefär i tioårsåldern. Inte visste jag då att världen var så stor! Livrädd var jag när vi åkte med färjan…puh. – En telefon med snurrskiva har jag kvar. Rejäla grejer!

    • Per

      Jag minns från en tidigare kommentar du skrev vem denna brevvän var. Eftersom du besökt byn så minns du kanske också hur f.d. bybutiken såg ut? Mitten i byn kan man säga.
      Ja, huu då, det var inte lätt som barn att vänja sig med färjan. Speciellt de gånger det var lågvatten och landändan av färjan låg på och färjkarlarna inte kunde få loss färjan från kaj. Då fick bussen backa tillbaka så långt det gick och sedan köra snabbt framåt och tvärnita precis innan framhjulen skulle ha åkt över kanten. Det hjälpte till att få loss färjan.
      Samma här, även jag har kvar mors gamla snurrtelefon.

  • annepauline

    Jag kommer mycket väl ihåg butiken. Jag hade fått en slant med mig så jag kunde köpa något. I butiken fanns brickor med så fina tryckta motiv. Vilken beslutsångest att välja den finaste, för en bricka beslöt jag mig för att köpa. Jag köpte en med fyra kanelfärgade kattungar på. Den brickan har jag kvar i denna dag. Den har varit ”för fin” för att använda så den är som ny. Souvenir från Oxkangar. Det du!

    • Per

      Det må jag säga, innehavare av Oxkangars första souvenir! Det var inte dåligt och än bättre att du sparat den än till denna dag. Jag antar att det är en serveringsbricka av något slag.
      Jag har annars funderat på att ta fram en kylskåpsmagnet med Oxkangar-motiv och sälja dem på byadagen. Än har det inte blitt av men vem vet.

  • annepauline

    Nu har du gjort om bloggen ser jag. Vilken härlig bild högst upp. Har du tagit bilden? Varifrån är den? Påminner på något sätt om Helsingfors men förmodligen är den från något helt annat ställe.

    • Per

      Jo, jag har skaffat ny layout på bloggen och är i gång med att fixa till den. Bilden i headern är inte min egen utan följde med men den är fin så den får finnas med en tid innan jag lägger upp någon egen bild.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »