Linnéa i blåsväder
Förra veckan, tisdag var det visst, prisade jag Linnéa Claesson för hennes föredrag på Ritz i Vasa. Bland annat skrev jag ”Jag tycker att hon är en frisk fläkt i samhällsdebatten, hon backar inte för näthatet, hon bjuder på sig själv och hon vill ha en snällare, modigare och klokare värld!” Idag är hon i blåsväder och anklagas bland annat i Göteborgs-Posten för att ha överdrivit och hittat på sina historier om sexuella trakasserier. Igår besvarade hon kritiken. Tyvärr är artikeln i GP som hon besvarade bakom betalvägg så den har jag inte kunnat läsa.
Ingen rök utan eld är ordspråket och i detta fall tycks det till viss del stämma. Hon ber om ursäkt för att ha klippt i konversationer som hon publicerat på Instagram för att skapa humoristiska effekter. Kanske inte så mycket för redigerandet som sådant utan mera för att hon inte informerat tillräckligt om att så har gjorts. Hon beklagar också att hon citerat på fel sätt i ett par av sina krönikor. Hon menar att hon var ovan skribent.
I övrigt bestrider hon anklagelser som riktas mot henne med undantag av vissa situationslögner. Jag tänker på tillfället när hon satte ”mannen i EU-kommissionen pratade nedvärderande med mig” på plats.
Jag, som nykomling på hennes Instagram, trodde att alla konversationer från sociala medier som visades på Instagram var hennes egna. Det visade sig dock att vissa inlägg på Instagram var sådana som hon fått av andra. – Det kan jag hålla med om, hon var otydlig och lite känner jag mig lurad.
Tyvärr har också antifeminister, troll och mansgrisar fått material till sina spyor och orättfärdigheter. De ser säkert sin chans att hugga; då gäller det att ha kvar sin människosyn och tro på en bättre värld.
Trots brister i hennes sätt att hantera källor samt otydligheter i hennes material på Instagram så har jag fortsatt förtroende för hennes mission att bekämpa hatprat, trakasserier och orättvisor. Hennes slogan ”en snällare, modigare och klokare värld” har fortfarande sitt värde och dragningskraft för mig. Hon har gjort misstag men den som inte har gjort något fel har inte gjort så mycket annat heller.
Linnéa Claeson: ”Feminismen står inte och faller med mig” – Göteborgs-Posten
Linnéa Claeson bemöter kritiken: ”Jag ber om ursäkt” – Aftonbladet
Linnéa Claeson på scen, blev jag modigare och klokare? – Inlägg i min blogg 13 november
Du kanske också gillar
4 kommentarer
annepauline
Jag har aldrig hört talas om Linnéa Claesson innan du skrev att du var på hennes föreläsning. Sveriges främsta feminist, kallas hon. Men nu är hon som sagt i blåsväder, ja, riktig storm. Ändamålet helgar tydligen inte medlen.
Voi, voi, i dag går det inte att hitta på och klippa och klistra hejvilt i sociala medier. Man blir påkommen snabbare än man hinner trycka på publicera knappen. Själv är jag inte förtjust i så kallade feminister. De skränar värre än en flock fiskmåsar. – Vilken tjusig juldekoration på torget!
Per
Man kan hitta på och klippa och klistra i sociala medier men då skall det tydligt framgå att så är fallet. Annars kan man stå där med lång näsa. Samma när man citerar i ett blogginlägg. Jag försöker att vara så noga som möjligt med detta.
Linnéa Claesson har en definition på feminism att män och kvinnor skall vara lika mycket värda som människor, vilket jag också kan hålla med om. Inte mycket mera än så, menar hon. Enligt henne så betyder inte feminism att man är galen, gapig eller tycker illa om män.
Jo, juldekorationen är på plats i Vasa och igår var det invigning som jag dock inte bevistade. Vasabladet är förresten gratis att läsa denna vecka om du är intresserad. En registrering krävs men i övrigt gratis. Även E-tidningen som är en exakt kopia av papperstidningen.
https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/331385
annepauline
Nämen oj, tack för det! Visst är jag intresserad av att läsa Vasabladet. Jag prenumererade flera år förr men tidningen blev ju rätt dyr med tiden och allt som oftast kom tidningar bort av någon anledning. Jag tycker om Vasabladet. Det har ett bra språk och inte hundra stavfel i varje tidning som i Aftonbladet och Expressen.
Per
Vasabladets styrka är att den är regional eller till och med lokal. Många gånger känner man till de personer som förekommer i artiklarna. Vbl har också bra recensioner och kulturartiklar. Sedan har vi kapitlet med insändare som kan bli verkliga långkörare. Ibland fruktansvärt tröttsamma, andra gånger komiska i sin iver att dunka varandra i huvudet med argument och åsikter. Inte sällan debatteras religion, miljö, lantbruket, kommunsammanslagningar, vindkraften osv…. Jo, och vargen, skarvar och sälar inte att förglömma. Fast vargarna verkar ha försvunnit nu.