Upplevelser

När jorden slutade snurra

Bettan fick idag en genomgång med sprutan. Vaccin mot rost undertill. Men andra ord rostskyddsbehandling. Efteråt tvätt på köpet. Så nu klarar sig Bettan två år till.

På väg hem så kom jag att lyssna på P4 där temat för timmen var ”När jorden slutade snurra”. Folk skulle ringa in och berätta om en händelse som var så mäktig att jorden slutade snurra. Någon berättade om när hen höll sitt barn i famnen för första gången, när någon tog studenten, den första kyssen och så vidare. Den ena himlasvindlande upplevelsen efter den andra.

Jag kom att tänka på en sådan händelse, om än mycket kortvarig och förmodligen i grund och botten helt banal.

Det var den tiden jag jobbade på sjön. En kväll satt jag i kassan i Taxfree, skannade varor och tog betalt. Kvällen rullade på med jämn kundström ända tills Hon stod där. En dam klart äldre än vad jag var men vilket sug i ögonen. Det var nästan så att jag sögs in i hennes ögon. Det var då jorden slutade snurra och jag blev helt ställd. Är det sådant som kallas att bli blixtförälskad? Jag vet inte men det var som en magnet i hennes ögon och jag for som en trasselsudd i en tunnel ut i rymden.

Det hela varade bara några korta ögonblick innan jag ruskade på huvudet och kom åter till sans. Förmodligen inbillning men det var ändå den gången jorden slutade snurra. Mycket mera än så minns jag inte, jag tog väl betalt och så försvann hon. Men vilket sug i ögonen. Jag blev helt matt. Schackmatt, skulle man kunna säga.

En annan gång handlade en snubbe en rejäl laddning med godis, cigaretter och starkt. En nota på över 1000 kr. Den tiden ganska mycket pengar. Som betalning hivade han fram en stor påse med mynt. Den gången blev jag också ställd. Vad göra, det skulle ta en evighet att räkna genom påsen. Det hela slutade med att jag behöll varor och pengapåse och så fick han komma tillbaka senare på kvällen och hämta sina varor när jag räknat klart i en paus. Och tänk, påsen innehöll exakt på öret vad varorna kostade. Han måste ha katalogshoppat innan och räknat ut summan på förhand. ”Jag sa ju det” sa han och flinade när han gick.

Det var tider det! Den bästa tiden i mitt liv.

Har du upplevt någon gång att jorden slutade snurra? Eller att du blev så yr i hatten att jorden snurrade, ha, ha…

Nä men titta, här är Bettan på himlastegen, helt hög, efter att hon sett denna….

… en blå VW-bubbla med de mest underbara ögon som kan tänkas. Klart att Bettan förälskade sig och hamnade på himlastegen.

9 kommentarer

  • Annepauline

    Vilken härlig VW! Jag kan förstå att Bettan blev förtjust. – Jorden slutade snurra, hm, jag vet inte riktigt. Men en händelse som ruskade om mig för evigt det var när klotblixten kom indansande i höladan till vårt fähus. Den händelsen sitter för evigt i skallen på mig, så klart och tydligt som om det hände förra veckan. Det skulle vara intressant att få veta om någon som läser här har sett en klotblixt. Jag har inte träffat på en enda person som upplevt en klotblixt. Jag blev ju så rädd när det hände så jag tappade talförmågan för flera timmar efteråt. Så nog blev jag omskakad alltid. Det blev våra kossor också. De hoppade och slet och bölade som galna i sina bås.

    • Per

      Det var minsann en händelse som slår det mest. Tänk att få se en klotblixt! Säkert lika sällsynt som att se en björn i naturligt tillstånd. Den händelsen hade säkert platsat i programmet. Björn finns på min ösnskelista men vete sjutton om jag vill uppleva en klotblixt. Är nog för skraj för det. Jag förstår att det blev panik i båsen. Och du tappade talförmågan, inte undra på. Hur gammal var du då?

  • Annepauline

    Jag var elva år. Det var en sommar när det åskade ofta och mycket. Nog var det en upplevelse alltid. Vi hade ett sånt där räfflat oljefat att samla upp regnvatten i precis vid laduknuten. Klotblixten dök ner i tunnan som var full med vatten. Det fräste till som bara den och vattnet flög ur tunnan som en fontän flera meter rakt upp i luften. Tunnan blev helt slät, varenda räffla blev uträtad och bottnen lossnade. Min far hade förevisning av tunnan för granngubbarna. De stod där, tittade och sa: ”Noo va en fan, noo va e fan!” Det pinsammaste var att han berättade för dem att jag hade tappat talförmågan i flera timmar. Att vi inte sparade tunnan. Det grämer mig idag.

    • Per

      Den tunnan blev en sevärdhet. Din far hade kunnat ta inträde och förevisa tunnan samt flickan som inte kunde tala. Nåja, det sista var kanske inte så roligt för dig. Och jo, tunnan hade gott kunnat få va kvar som minne av kornblixten.

    • Per

      Oj, då har du en rosttålig bil. Jag brukar sätta vart annat år för säkerhetsskull. Framför allt i balkarna och lådor

  • Erik Forsling

    Ja se där. Jag kände igen ditt relativt nya inlägg så fort jag såg länken. Men jag har en benägenhet att allt oftare glömma bort namn. Så någon nyhet kom jag inte direkt med. Det var väl mest ett hugskott att jag skickade den där notisen. Minnet ruttnar med åldern.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »