Vad vill jag läsa i höst?
”Att läsa är att resa”, står det i Bokkatalogen 2020 som kom idag. Är det samma som ”I brist på bröd så äter man limpa”? Kanske lite grann detta pandemiår när resandet är kraftigt begränsat men annars anser jag att läsandet också är en slags resa i tid och rum och inte som ett surrogat. Bäst är det när man kan resa och läsa fritt. Det är inte allom förunnat.
Bokkatalogen 2020 innehåller till största delen aktuella finlandssvenska böcker och tidskrifter. Det är alltid spännande att bläddra bland titlarna och kanske få upp ögonen för något nytt läsvärt. Annars följer jag det som skrivs om nya böcker i Vasabladet. Kultursidorna i nämnda tidning är faktiskt ganska bra med tips om både det ena och det andra.
Jag bläddrar. Det mesta skulle jag vilja hålla i handen och fördjupa mig i på stående fot. Mycket skulle jag vilja läsa men den tiden, ack den tiden det tar för en långsamläsande som jag är. Jag väljer några att lägga till min önskelista. Några som jag kanske hinner läsa under mitt korta liv. Det finns också så mycket annat som pockar på.
- Zacharias Topelius: Vinterqvällar. Noveller och kortprosa. – Två böcker jag faktiskt skulle kunna tänka mig att läsa. Han är ju en av de mest kända äldre finlandssvenska författarna. s.10
- Anna Järvinen: Dröm natten till idag s.13
- Ann-Luise Bertell: Heiman. Naturligtvis, en bok som kommer att inköpas innan året är slut! En bok om och från vår österbottniska horisont. s.15
- Axel Åhman: Klein. Den boken har jag reda läst men jag väljer ändå att lyfta fram den här. s.29
- Josefin Sonck: Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren s.29
- Marcus Rosenlund: Mot stjärnorna s.38
Bokkatalogen 2020 finns också på Internet för den som vill titta lite närmare på mina val. Följ sidhänvisningen efter varje bok! Länk längre ned. Jag vill främst med detta inlägg göra lite reklam för finlandssvensk litteratur. – Hittar du någon intressant bok i årets Bokkatalog?
Annars har jag två böcker på gång men det tar en faslig massa tid innan de kommer. Beställning från Adlibris 11 oktober och först nästa vecka får jag dom. Mathias Alm ”Nytt land” och Louise Glück ”Averno”. Men den som väntar på något gott, väntar inte förgäves!
Idag fick jag dock hem min fotobok ”känt folk”. 48 egna bilder i format 21×21 cm på människor som jag känner. Bra kvalité på pappret och ett bra format för lite större bilder. Nästa fotobok kommer att heta ”okänt folk” och visa bilder på okända människor jag fotograferat eller bara av en tillfällighet fått med på bild. Fotoböckerna som är privata kommer inte att spridas vidare men jag kan visa dem vid tillfälle för den intresserade.
Så ser den ut med pärmbild av synnerligen känt folk. Vem det är får ni gissa!
Så ser en del av innanmätet ut. Hel sida utan marginaler. Sist i boken finns en förteckning över namn och årtal när bilden togs.
Bokkatalogen 2020 – Bläddringsbar
Du kanske också gillar
10 kommentarer
Erik Forsling
Jag har drivor med olästa älskade böcker att ta itu med, bara här i Plejset. Än värre är det i hemma i Tierp. Gamla böcker, nya böcker. Olästa, halvlästa. Stora delar av världen ryms mellan deras pärmar. Jag älskar dem alla, vare sig jag läser dem eller ej. De är vackra att se på, förpackade i sina pärmar – pärmar av skönhet. Fyllda av ord till mig.
Och jag älskar likaledes alla mina brev och kort, av alla kategorier och pappersmaterial. Jag har setat här i Plejset och rotat i min brevlåda. Tänk bara att hitta ett antal brev från Emiko Makita, med hennes magnifika handstil på sådant där tunt blått flygpostpapper. Hennes handstil är extraordinär, och då är hon ändå född och uppvuxen med ett helt annat skrivsystem. Kära K. ringde igår, och jag påtalade samma sak som nyss, och hon frågade – ”Var det hon du var rädd för att hon skulle komma till Sverige”? Allt jag kunde svara på den frågan var: ”Nej”. ”Det var den andra japanskan, Hitomi T.” svarade jag. Några av hennes brev luktar fortfarade parfym. Jag luktade på ett av dem senast igår. Och såväl minnen som känslor vällde upp. Tänk alla dessa drivor av brev. Jag älskar dem, och de skapar minnen. Ett helt liv av minnen. Jag gissar att de flesta här på bloggen har samma erfarenhet. Minnen och handstilar. Mest uppskattar jag de på tunt blått papper.
Per
Visst är det något speciellt med böcker! De som finns till pappers och inom pärmar, lästa eller olästa. Som du skriver, pärmar av skönhet. Själv har jag inte drivor av olästa böcker men en och annan väntandes på sin tur som kanske aldrig kommer men de finns där ändå.
Brev och kort, denna värld av ord och kanske bild. Jag sparar alla brev och kort jag får. Jag tycker att det är lite av ett helgerån att kasta dem. Kanske någon annan kommer att kasta dem men jag anser även enkla brev vara ett tidsdokument och värt att spara så länge det går. Om de inte innehåller känslig och väldigt privat information. I vinter kommer jag gå genom en del av dessa brev och vykort och arkivera dem.
Vissa människor har jag mera kontakt med än andra och vissa finns bara där en kort tid för att sedan försvinna för alltid. Likväl är de en del av min historia, mer eller mindre betydelsefulla. Ett gammalt brev kan friska upp minnet.
Handstilar, ja det är ett kapitel för sig.
annepauline
Böcker, ojoj, jag har ett antal… Jag har precis läst De apatiska barnen: och samhället som svek, skriven av Ola Sandstig. Ruggig läsning. Sånt kan tydligen bara hända I Sverige, vad annat kan inte hända där då?
Jag har precis fått hem Heiman av Ann-Luise Bertell och Lockdown skriven av Peter May. Peter May är en av mina favoriter, tror jag börjar med att läsa hans bok. Klein har jag läst, jodå, den är underhållande på sitt sätt, Axel kan den österbottniska ”kara” mentaliteten. Simon Häggström är också en av mina favoritförfattare. Jag förstår inte varför Kjell Westö är så populär, hans böcker gillar jag inte alls. Jag har två som jag läst till hälften skrivna av Westö och jag lär inte läsa ut dem. Det här med böcker är kul, men vad gör man med alla böcker man har? Inte en enda går att slänga, inte de som är bra och inte de som jag läst bara till hälften heller IFALL jag får för mig att läsa ut dem…inte för att jag läser de som är bra en gång till heller, hehe.
Per
Ja, vad gör man av alla böckerna? Jag bygger ut min bokhylla i etapper men på 1-2 år är nästa sektion full. Och vad händer med mina böcker den dagen jag slänger veven? Som Erik skrev, ”pärmar av skönhet” och jag håller med. Ibland går jag ut i mitt ”bibliotek” för att titta på allt vad jag läst, det mesta i alla fall. Tusentals angenäma timmar. En bok avbröt jag för den var så hemsk. Den handlade om en lägerkommendant i nazisternas förintelseläger.
Du verkar ha flera bra böcker i pipelinen. Heiman av Ann-Luise hoppas jag mycket på men är ännu inte i huset. Westö är ju känd men ingen jag stiftat bekantskap med. Topelius ligger nog tidigare på mitt nattduksbord än Westö.
annepauline
Jag skulle ju skriva så himla fin din fotobok verkar vara. Kan det vara sister på framsidan eller är det någon ”hemlig” dam? En väldigt fin bok att spara för framtiden. Tänk vilka grejer det finns att göra nu även om de få svartvita bilder man har från förr också har sin charm.
Per
Inte så dåligt gissat. Jo, det är sister Jane.
Mina favoritbilder blir till kort för fotoalbum eller som ”känt folk”, en fotobok.
Gamla svart/vita bilder går att skanna in och också göra fotoböcker av. Jag har också gjort en sådan fotobok med gamla bilder som blev uppskattad.
Wesber
Det är lillasyster Greta på framsidan av boken och mannen med fisken ser ut som Alfons A. Pojken som fiskar är din syster R-M i Nykabi farmor till.
Per
Ja men visst är det så, sister Jane. Alfons ja, även där rätt.
Pojken som fiskar blev lite fel. Flickan som fiskar är rätt, och mormor torde det vara. Annars korrekt. 😉
Wesber
Jag såg på en gång att det var Alfons på den speciella stil han står på. Ansiktet kände jag inte igen men sättet han står på kommer jag ihåg från barndomen.
Per
Kroppsspråk är viktigt!