-
Arbete – måste eller kul?
Jag vill inte kalla mig arbetsnarkoman men är något tillräckligt intressant kan jag fördjupa mig till den milda grad att både tid och rum försvinner, mat och dryck glöms. Då skall det vara något verkligt roligt och fascinerande, annars har jag en ganska medioker inställning till rutinarbete, städning, själsdödande industriarbete, pappersvändande och alla dessa måsten. Så mycket tråkigt arbete det finns i världen och någon måste (?) göra det. Bara inte jag! Ibland drar jag mig verkligen för att ta tag i skräphögen, klippa gräsmattan, putsa köksfläkten. Skogsarbete kan tyckas höra till gruppen tråkigt rutinarbete men så är det inte för mig. Tvärtom så trivs jag i skogen om jag…
-
Arbeit i laag
Uttrycket ”arbeit i laag” (arbeta tillsammans) är något mycket fint i Österbotten. Tillsammans kan man uträtta mycket, laganda skapas och man ställer upp när någon behöver hjälp eller det allmänna påkallar. Talko är ett annat ord, hämtat från finskan, som betyder ungefär frivilligt, obetalt arbete. Själv är jag ingen utpräglad ”arbeit i laag”-människa utan jag föredrar att arbeta ensam i de flesta fall. Visst ställer jag upp för det allmänna och hjälper även en medmänniska men helst gör jag det solo allena. Vissa saker kräver dock att man är flera för att lyckas och igår var det ett sådant tillfälle. Torsdagsklubben hade, trots dagens namn, ätit lunch tillsammans och det…
-
Jobba mindre!
Svåra tider, härliga tider! Hur går det ihop? Vågar vi/jag/ du? Igår var det, som sagt, tänkt att jag skulle åka till Den lyckliga staden. Därav blev intet. Istället ringde svåger upp från nämnda stad och vi hade en stunds konversation per telefon. Bl.a. berättade han om hur nöjd han är med livet just nu trots den ekonomiska nedgång som republiken drabbats av. Det innebär färre uppdrag för det egna företaget. Det har de löst genom att han dragit sig tillbaka i viss mån och låter den yngre generationen i företaget ta det arbete som finns medan han gör annat som han också gärna velat göra tidigare men som det…
-
Ved, diktatorfasoner och biljett
Idag har jag åter jobbat litet på vedbacken. Sågat i korta klabbar och sedan använt klyvyxa på passlig höjd. Kändes bättre för ryggen med denna arbetsställning. Vedarbete är egentligen en ganska bra sysselsättning. Motion får jag och mellan varven vilar jag och lyssnar till ljud från byn åt ena hållet och skogens sus från andra hållet. Speciellt på vårkanten är det härligt när jag får sitta och vila i solen en stund. Idag var det mest mulet, ganska tråkigt väder men skogen susade. Det tycker jag om. Sedan tog jag cykeln (tänk att cykla i januari då man egentligen borde använda spark) och rände ned till postlådan för att se…
-
Latmask eller trollslända?
Nu skall jag vara lite provokativ och irritera kanske några av läsarna. Jag går också på tvärs av vad många kommentarer innehöll i provinshuvudstadens ledande svenskspråkiga tidning härom dagen när de fick läsa en liten notis som förargade de flesta kommentatorerna. Många blev faktiskt upprörda. Håll i er men jag håller faktiskt med en ung dam som skrev en insändare i Oskarshamns tidningen Barometern som hade rubriken: ”Jag är nitton år. Jag vill inte arbeta”. Jag är själv 58 år och jag vill inte heller arbeta! Det oaktat har jag arbetat sedan jag var 16 år med undantag av lumpen och utbildning. Inte för att jag velat utan för att…
-
Då var det kalas
Jag bläddrade idag bland gamla bilder och fick för mig att skanna in en del av bilderna. Samtidigt skrev jag vad de handlar om, vem, var och när. Som vanligt kom minnen fram från flydda dagar. Dessa bilder har visserligen bara 20 år på nacken men man kan ändå se hur landskapet förändrats på dessa år. Även personer som gått bort finns så levande med på bilderna. Nästan så att man tror att de lever än. Det är höst och jag kom att tänka på de tröskningskalas vi brukade ha här i byn. Visserligen hittade jag inte någon sådan gammal pappersbild, ej heller de bilder jag vet att jag har…
-
Jäkt och jakt
Maj är en fin månad. Trots en kall och sen vår har det gröna äntligen kommit med gräs, löv och diverse blommor. Nordanvinden viner titt som tätt men hittar man en vrå i lä kan man faktiskt känna solvärmen. Hittills har vi inte behövt svettas i onödan. Och myggen har hållit sig borta, tack och lov. Det är synd att jag inte riktigt kan njuta av maj månad som jag skulle vilja. Det är så mycket jobb i Saltgruvan, övertid, stress, talkojobb, diverse sysslor av olika slag som skall utföras att maj månaden bara rusar förbi och att man knappt sett något av allt som spirar och växer. Det är…
-
Hyfsat betalt
Jag blev full i skratt idag när jag såg denna annons i bladet. Hyfsat betalt? Vad är det? Man får en känsla av det inte är speciellt bra betalt. Eller? Jag har ingen ambition att bli husmor eller husfar någon annanstans än i mitt eget enkla tjäll, men annonsen fick mig att tänka på när jag förtjänade mina första egna sekiner. Om det var hyfsat betalt eller inte, vet jag inte men jag är rätt säker på att det kändes gott med egna pengar i fickan. Den första säkra inkomsten fick jag när jag sålde lösnummer av Svenska Journalen i byn ett antal år. Men också bärplockning hörde till. Med…
-
Praktik och människokännedom
I saltgruvan dyker det ibland upp ungdomar (läs ynglingar), som vill ha praktik till sin yrkesutbildning. De studerar oftast sådant vi sysslar med i gruvan och vill förkovra sig ytterligare något innan de kastar mössan i luften och lämnar sitt lärosäte. Just nu har vi en sådan adept som gör sin praktik och han har framgång redan nu. Han är intresserad, frågar när han inte vet, kan redan en hel del men vill lära sig mera, arbetsam och social. Jag tror säkert att han skulle bli anställd omgående om han sökte jobb hos oss men sommarjobb hade han ordnat redan tidigt på vintern så där gick vi bet. Han har…
-
Hunger och hemlängtan
I saltgruvan har alla en liten plastbit. Den viftar vi med när vi kommer, när vi går hem, när vi skall inta lunch. En brun sak, stor som en större nagel. Här och där finns en liten apparat som känner igen plastbiten. När de tu mötas öppnas en liten tryckskärm och där kan man trycka vad man behagar. På skärmen finns en tunn plastfilm. Den har gått sönder på sina ställen. Hålen är lite större på vissa ställen, lite mindre på andra ställen. Jag undrar, varför är skadorna på plastfilmen större där vi trycker för att gå hem och för att gå på lunch? Kan det vara för att vi…