-
Fripassagerare
Åter fick vi en fin och solig dag men många har de inte varit denna senhöst. Imorgon har vi ruskväder att vänta. Snön som föll igår hade på sina ställen lagt sig fint i träden och dagens temperatur var behagliga några minusgrader för att på kvällskvisten sjunka till – 11 C. Idag var det dags att posta julkorten, de som skall skickas med röda kuvertet och därmed åsamka mig något mindre porto. De som skickas utrikes betingar dock samma pris som övrig tid på året. De tog en stund att skriva adresser och klistra på frimärken. Därefter tog jag en tur med Bettan ut i skogen längs en villaväg på…
-
Mitt liv med djuren
Ibland får jag frågan varför jag inte har något husdjur, katt eller hund, till exempel. Ofta svarar jag att mitt hus ligger så nära landsvägen att eventuella husdjur riskerar att bli överkörda. Fast det är bara en del av sanningen. Resten torde vara att jag är lite bekväm av mig. Jag är av den bestämda uppfattningen att ett husdjur, om det så är katt, hund, ödla eller en get så fordrar de en del omsorg och framför allt en viss mänsklig kontakt. Lite vänskap och pajning som vi säger här i Österbotten. Jag är helt enkelt rädd att jag inte har tillräckligt tålamod i långa loppet. Sedan har jag tillgång…
-
Att samtala med och utan språk
Jag har idag suttit en god stund vid tangentbordet och skrivit. Inte blogg utan en berättelse om hur det var på 50-talet i folkskolan här i byn. Till sommaren brukar det årligen komma ute en skrift ”Orvas” i Oravais Hembygdsförenings regi. Ofta kontaktar de mig och undrar om jag har något jag kan bidra med. Till en början står det helt stilla och jag kan inte komma på ett endaste vettigt att skriva om, dåligt minne som jag själv har. Som tur är har en medlem i torsdagsklubben gott minne. Han är återflyttare efter att i Stockholm kört buss största delen av sitt yrkesverksamma liv och därifrån har han många…
-
Fint besök
Hon är kvällstrött verkar det som. Redan vi tiotiden igår kväll intog hon sin sovstol och sedan var hon helt stilla till fyra på morgonen. Då kom hon fram till min säng, liksom för att kolla om jag var kvar, sedan gick hon och lade sig igen fram till 05.45 när telefonen väckte oss. Jag har Nelly på besök en tid. Nelly är en nätt, liten hund, rasen kan jag inte uttala mig om för det är jag dålig på, men sällskaplig och lättskött är hon. Noggranna instruktioner om maten har jag fått så det är enkelt och rastningen sker också regelbundet. I morse vid halv nio gick vi en…
-
Djuren och jag
Denna helg har jag varit tillsynsman över djuren. Och fodervärd. Fodervärd låter fint men exakt vad det betyder vet jag inte. Jag har i alla fall gett djuren mat. Min granne fåraherden med familj har i helgen befunnit sig på annan ort och då fick jag uppdraget att se till deras djur. Hönsen höll sig helt stilla men de levde. Inte ens tuppen gol vilket var ovanligt. Här var det inte mycket att göra. Baggarna tittade frågande på mig när jag kom till deras hage på utsidan deras kasern. Fast det är vinter så går de ändå gärna till utsidan för att få frisk luft. Inomhus var det ordnat på…
-
Den vilda och den sömnige
Min granne fåraherden och hans familj har varit på resa och jag har då haft uppdraget att se till hund och katterna tre. Hunden Giisa, en lapphund, kallar jag den vilda för hon är så entusiastisk att hon kunde krypa in under skinnet på en om det gått. Hon hoppar och kastar sig på golvet så det är stört omöjligt att koppla henne för en promenad eller cykeltur. I ren glädje, skulle jag säga. Kan ibland bli lite jobbigt innan hon fått springa av sig. Motsatsen är katten Joulukka som jag skrivit om tidigare en gång. Det är en pensionärskatt på 18 år som är raka motsatsen till Giisa. Han…
-
Tessa
Kan ni tänka er, idag blev jag nästan förälskad! När jag steg ur bilen kom hon emot mig med små steg och blöta ögon, viftande på svansen. Inte alls blyg utan ville genast stifta bekantskap. Det var Tessa, en hund på fyra år och specialist på harjakt. Men hon är inte min, hon är en annans som det heter i visan. Tja, vilken visa vet jag inte men säkert finns det någon sådan visa. Jag har inget eget husdjur, varken katt eller hund, men när jag idag såg denna fina hund var det så att jag smälte direkt. Så mjuk i pälsen hon var! Nåja, grannens katt Lisa stryker omkring…
-
En flugfångare
Jag har inga egna husdjur; katt, hund eller någon annan fyrbent varelse. Det är lite som med blommorna; jag har inte gröna fingrar och jag har inte heller särskilt stort intresse av att påta i jorden. Därför blir det att njuta av gamla blommor som salig mor planterade eller blommor som sattes en gång långt tillbaka i tiden av förfäder. Eller de blommor som dyker upp i gräsmattan och som sparas under den tid de blommar. Det är samma med djur. Jag tycker om djur men att har valt att inte ha egna. Jag får ändå min dos av grannarnas kattor och hund för att inte tala om fåren som…
-
Frös som en hund
Idag utdelade jag åter en spark i röven. De som minns mina frustationer i trafiken kommer säkert också ihåg att jag bestämt men kärleksfullt utdelar ett antal sparkar i röven till mina medtrafikanter när de slökör och inte får gaspedalen i nivå med tillåten hastighetsbegränsning när väder och trafiksituation så tillåter. Finns det något mera irriterande än när trafiken löper långsamt som en snigel p.g.a. en söndagskörare främst i kön? Eller rättare sagt, nummer två i kön som inte kör om utan ligger tätt bakom safarituristen. Denna gång handlar det inte om trafik utan om något annat som blev måltavla för min träsko. Först lade jag märke till en liten…
-
Mitt i vintern for Nelli
Mitt i vintern anser jag att vi befinner oss nu. December, januari och februari är vintermånaderna med korta dagar, mörker, snö och kyla medan mars är första vårmånaden. Jo, så står det i almanackan. För mig får våren gärna komma 1 februari men jag får väl ge mig till tåls en månad till. Jag får trösta mig med att dagarna håller på att bli längre. Redan borde dagen vara över en timme längre sedan vintersolståndet och dagarna blir allt snabbare längre. Så var det sista dagen som Nelli bodde hos mig. Ikväll for hon tillbaka till Den Lyckliga Staden. Vistelsen blev kortare än tänkt. Lite saknar jag henne nog för…