Den vilda och den sömnige

Min granne fåraherden och hans familj har varit på resa och jag har då haft uppdraget att se till hund och katterna tre. Hunden Giisa, en lapphund, kallar jag den vilda för hon är så entusiastisk att hon kunde krypa in under skinnet på en om det gått. Hon hoppar och kastar sig på golvet så det är stört omöjligt att koppla henne för en promenad eller cykeltur. I ren glädje, skulle jag säga. Kan ibland bli lite jobbigt innan hon fått springa av sig.

Motsatsen är katten Joulukka som jag skrivit om tidigare en gång. Det är en pensionärskatt på 18 år som är raka motsatsen till Giisa. Han sover mest här och där. När han vaknar till liv kollar han sömnigt omkring sig och raglar iväg till matskålen eller ett annat ställe att sova på. Att han är gammal syns men fortfarande finns det lite go i honom. Giisa var lite störig och hade svårt att sitta stilla men det fixade Joulukka men en rejäl fräsning och skuttade iväg med fart. Den ungdomen, den ungdomen tänkte han säkert i sitt stilla sinne fast Giisa inte mera är någon valp. Mor åtminstone en gång vad jag minns.

Tidigare har folk inte fått röra Joulukka men nu går det bra att klia honom lätt bakom örat och han verkar känna igen mig. Kul, för han är på något sätt sympatisk med sitt sega gammelmansliv. Joulukka är finska och torde ha något med jultomten att göra. Kanske Julgubben på svenska?

Joulukka sover
Joulukka sover. Favoritsysselsättningen.
Joulukka vaken
Joulukka är vaken, fast det skulle man kanske inte tro.
giisa in move
Giisa kan inte konsten att posera på bild. Inte stilla en sekund.

Annonser

6 thoughts on “Den vilda och den sömnige”

  1. Det är roligt med djur, själv har jag fyra flickor men usch och fy vad den ena ( Tilda ) har kostat mig pengar på sistone. Först åt hon en fågel och fick salmonella, blev inlagd med dropp i tre dygn. Agria betalade allt men självrisken på 1500 fick jag stå för, sen hann vi bara hem så flög grannkatten på henne o bet sönder bakhasorna med infektion som följd. Åter igen 1500 i självrisk. Skaffa aldrig djur hur mysigt det än är, dom bara kostar.

    Gilla

    1. Hi, det har jag fattat. Därför lånar jag ibland grannarnas djur, fram för allt katter, när jag vill paija lite. Ju mer man skaffar, desto mera bekymmer och utgifter.

      Gilla

  2. Det är mysigt med djur men som wesber skriver är det en hel del bekymmer också mellan varven.
    Du har nog hittat det allra bästa sättet: Ha djuren till låns då och då.

    Gilla

    1. Ja, jag är in den fina positionen att det finns djur både till höger och vänster för att inte tala om alla vilda djur och fåglar här omkring. Mest fåglar nu.

      Gilla

  3. Nu får jag lov att anmäla avvikande åsikt. Visst är det lite jobb med djur, men man får ju så mycket tillbaka. Jag har ju förr, PJ, uppmanat dig att skaffa ett husdjur eller två. Själv skulle jag inte kunna tänka mig att vara utan vare sig katter eller hund.

    Gilla

    1. En katt skulle jag vilja ha men en som skötte sig själv. En som både kan vara ute och inne, en riktig bondkatt. Samtidigt har jag mer eller mindre tillgång till fem katter i min närhet varav ett par är riktig kompis med mig. Vi får se, kanske en dag!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s