-
Blink, blink igång men cykeldatorn var tjurig
Jag är förlåten, Bruntes blinkers fungerar åter. Inget behövde jag göra utan de bara fungerar som de skall, både till vänster och till höger. Därför tror jag allt mer att det var Brunte som ville ge mig en knäpp på näsan när jag flörtade lite med den gröna V40! Värre var det med cykeldatorn som jag fick offra ett par timmar på innan jag fick igång den. Jag plockade nämligen fram min cykel i dag och naturligtvis var batteriet kaputt i cykeldatorn. In med nytt batteri men hur göra för att få igång den när den blivit nollställd? Ingen manual hade jag och de som fanns på nätet var inte…
-
Friherre på isjakt
Så är jag åter friherre och kan disponera min tid mer eller mindre som jag själv vill. Morgonmänniska som jag är så blir det ändå uppstigning vid 6-tiden. Jag kan svårligen tänka mig att sova till 11-12 som vissa ungdomar lyckas med. Har jag hört. – Nej, då har ju redan halva dagen gått. Jag hade idag ärende till en av skärgårdens yttersta boningar. Rätt fint väder och jag passade på att ta med mig kameran. Knäppte lite bilder här och var. Öppet hav på något ställe men annars har isen åter lagt sig inomskärs. Dock såg den minst sagt skröplig ut på sina ställen så jag skulle råda till…
-
Jag gack mig över älva
Mitt föregående inlägg handlade till en del om att kommunicera och att ta kontakt. På väg ned i hissen på förmiddagen delades åter detta färdmedel med en kvinna. Denna gång inget flygfä, höll jag på att skriva, usch så jag associerar, utan hon bar en fiollåda. En spelkvinna kunde jag tänka mig och frågade också om hon skulle spela på Umefolk. Hon riktigt sken upp och jovisst det skulle hon göra senare på eftermiddagen. Hon spelade i en grupp som kallade sig det ovanliga ”Gunbrittådom”; en massa tanter, förklarade hon. Men jag är inte ensam om att spontant ta kontakt med folk. Nere vid älven mötte jag en äldre herre,…
-
Isen
Jag publicerade tidigare ikväll en bild på Facebook som gjorde mig smått betagen. Bilden visar Hellnäs bro med hamnen i förgrunden och grillstugan längst till höger. Någon höll på att elda därinne, kanske för att få sig en grillkorv eller grillat kött till lunch? På andra sidan bron bor jag, 2-3 km bort, i inre skärgården. Visserligen inte med strandtomt men nära ändå. Några minuter bort med bil. Denna tid på året lägger sig isen, ibland tjock och stabil, iland bara 10 cm tjock. Tillräckligt för att gå på om man vet var, bör jag tillägga. Jag gjorde ikväll ett besök hos en bybo som behövde lite assistans med datorn…
-
Pojken som blev en djävul
Orsaken till att jag igår halkade in på IS och dess vandel var en artikel i vårt el-bolags kundtidning Katternö som anlände härom dagen. I den publikationen brukar det finnas ett och annat att studera, bl.a. historiska artiklar som är läsvärda. Senaste nummer innehöll en artikel om Gustav Lillbäck, pojken som blev en djävul. Under Stora ofreden 1713-21 ockuperades Finland av ryssarna och bl.a. Österbotten utsattes för en formidabel förödelse på order av Peter I, även kallad Peter den store. Den brända jordens taktik tillämpades, flyktingströmmen var stor, många av civilbefolkningen blev mördade, fångar skickades till Ryssland som slavar, inte minst barn och ren terror rådde. Orsaken var att svenska…
-
IS, en fascistisk rörelse
Vi kan dagligen i massmedia läsa och se Islamiska statens (IS) framfart i Mellersta Östern och nu även i Libyen. Deras illdåd är fruktansvärda, inte bara mot sina motståndare, utan även mot civilbefolkningen. Ofattbara grymheter och bestialiska dåd är deras kännetecken och fullt i klass med det som nazisterna gjorde under andra världskriget. Inte ens barn kommer undan. De har kidnappat Islam och använder religionen som täckmantel för sitt diktatoriska styre. Är rörelsen utsatt för ett enormt propagandaflöde som vill svartmåla dem? Nej, precis som alla andra diktaturer använder de skräck och terror för att styra befolkningen och skrämma fienden. Det visar inte minst deras egna spektakulära videos med avrättningar…
-
Is och sten
I söndags begav jag mig ut till villan för att inspektera läget. Isläget. Därom är det inte mycket att rapportera. Ett mörkt, spegelblankt istäcke sträckte sig långt ut över fjärden och det var kallt som bara den. Visserligen blåste det inte men kylan kändes genom märg och ben och jag hade inte lust att stå där på stranden och meditera någon längre stund. Fast våren verkar ha tagit en paus just nu vid sommarstugan så hördes ändå måsarnas klagande läte längre ut bland grynnorna. Öppet vatten såg jag inte men någonstans måste de ändå hålla till. Även ett par gåsfåglar av okänd sort svepte förbi. Jag är inte riktig fågelkännare…
-
Är han död?
Något av det sista jag gjorde i Björkarnas stad i söndags var att jag åt en souvas gjord på rökt renkött. Riktigt gott med ris och grönsaker. Invid tältet där det serverades denna goda maträtt fanns ett stort isblock inuti vilket det fanns en man som på fredagen klivit in denna iskalla boning och sedan tillslöts öppningen med is och så att han inte kunde komma ut. Det var ett konstverk med namn Barriär och konstnären hette Lars Lundqvist. I 48 timmar satt han därinne, från fredag till söndag klockan två när motorsågar öppnade upp iskuben så att ha slapp ut. Exakt vad som vara meningen med konstverket fick jag…
-
Åt skogen
Visst minns ni visan Ekorr’n satt i granen? Han som hoppa på tallegren, stötte han sitt lilla ben och den långa ludna svansen. Äntligen lite snö och lite kyla! Jag trodde inte att jag skulle uttala de orden eftersom jag inte är någon stor vän av vinterväder. Jo, lite kan det komma i januari och februari, lite i mars också för då är det bästa tiden att hugga ved i skogen och då behövs snö och frusen mark. Jo, kring jul också, något som vi i år inte blev förunnat. Men annars föredrar jag en ständig vår, låt säga varm maj. Jag drog på mig stövlarna och begav mig ut…
-
Krock
Ikväll åkte jag till villan för att kolla isläget och till min glädje så hade isen försvunnit. På två dygn hade det hänt en massa som jag inte varit vittne till men som nu var faktum. Fjärden låg blå och endast vid holmarna längst bort syntes lite vitt. Jag hjälpte de sista små isflaken att lämna strandstenarna och såg att de flöt iväg. Tänk så enkelt roligt! Småfåglarna sjöng något himmelskt blandat med måsarnas mera vardagliga läten längre bort. Jag tog några bilder och beslöt att åka hem. Det var ändå ganska kallt och inget väder att sitta på verandan och filosofera. Det var då jag fick för mig att…