-
En snabbis i Näsåker
Vi är åter hemma sedan ett par dagar, eller rättare sagt natten till söndag. Sist jag skrev var vi Örnsköldsvik, inhyst på First Hotell Stadt bara ett stenkast från mitt vanliga hotell Elite Plaza men de har höjt priset och verkar också ha hög beläggning så då blev det annat hotellval denna gång. Frukosten helt ok innehållandes de tre viktiga ingredienser som fordras för att jag skall ge godkänt: bacon, äggröra (med rätt konsistens) och salt sill. Och en praktfull matsal fanns på First Stadt. Högt till tak och takkronor. Vi körde via Sidensjö och Sollefteå mot Näsåker och vid Ed svängde vi av från väg 90 och körde natursköna…
-
Mera festivalsnack
Jag tror det var sista morgonen, söndag, när jag och någon till stod och väntade på att dörren till församlingshemmet skulle öppnas för frukost klockan åtta som jag kom i samspråk med ett par. Bron såg inte helt fräsch ut efter att någon under natten suttit och spillt mat och huttat lite annat skräp runt om. Han menade att här kunde personalen inte ha gått in och lämnat detta utan åtgärder; de hade troligtvis gått in bakvägen. Men se det skulle han fixa! Han försvann till baksidan och kom snart med en borste och borstade energiskt hela bron ren och lite till. Det såg riktigt bra ut efter hans insats.…
-
Mitt sjunde Urkult
För något år sedan träffade jag på en man som hade varit sju år på raken på Urkult och sedan hade han stannat sju år hemma. Sedan började han åter besöka Urkult. Om han fortsatte vet jag inte för jag har inte sett honom sedan dess och torde inte heller känna igen honom. Det finns dock en hel del folk jag känner igen, år efter år. En del har jag pratat med medan andra förblir anonyma men ändå kända ansikten. En äldre man som jag nästan varje år har pratat med har varit på Urkult 24 av Urkults 25 år. (25 års jubileum i år!) Ett år måste han stanna…
-
Tre protagonister på scen och vad de sade
En sak som är speciell med Urkult är människorna där. Jag har inte på något annat ställe i världen mött så vänliga och lättpratade människor. Besökare, infödingar och artister. Musiker och artister rör sig ganska ofta bland folket när de inte står på scen. Det andra året jag besökte Urkult fick jag prata med Maïa Barouh och hennes band från Frankrike. De satt där helt lugnt vid en av serveringarna och jag visste inte vem de var. Sin lilla baby, under ett år gammal, hade de med och det var detta jag frågade om. Hur kom det sig att en så ung besökare fanns på Urkult? Och sedan bara rullade…
-
Ett första livstecken efter Urkult
Så är jag åter på fötter efter 12 timmars sömn sedan igår, söndag eftermiddag. Det blev alltför litet sovit under Urkult, som vanligt. Just nu befinner jag mig på Fredrika Jakt o Fiske camp men det är Urkult som det finns en massa att skriva om. Det blir i kommande inlägg för jag behöver tid för att sortera och formulera. Jag kom till Näsåker på torsdag förmiddag och checkade in på Näsåkers camping. Det blev min vanliga plats under tallarna och det är jag glad för. Känner mig hemma där. Sedan blev det Urkult till 100 % men det får vi återkomma till. Vädret var helt ok, inte alls lika…
-
Att längta hem
Kan man längta hem till en plats där man aldrig har bott? Frågan ställdes i ett tv-program härförledes. Programmet ingår som tredje och sista del i serien ”Med hjärtat i Kurkkio” som nyligen gått på Svt. Finns också att se på Svt Play fram till den 19 juni. Programserien handlar om författaren Åsa Larson som återvänder till byn Kurkkio i Tornedalen efter 30 år. Hon har levt åtskilt från sin mormors vardag som hon upplevde som barn. Att vara älskad och som en del av en annan tid. Sin mors syskongräl, som hon inte hade någon del i, klippte banden till den trakt som hon egentligen hörde hemma i med…
-
Urkult 2017, en sammanfattning
Urkult har gjort en sammanfattning på sin hemsida över årets festival och kunde konstatera att vädret blev perfekt ändå. Vidare var det en jämställd festival med ungefär lika många män som kvinnor som artister och i grupper. Ordningen var mycket god och ett fåtal gripande gjordes av berusade och inga anmälningar om ofredanden och sexuella brott gjordes, något som andra festivaler får dras med. Något färre besökare i år 5556 mot 5852 ifjol. Vädret spelade säkert en roll i detta är min åsikt. Prognoserana var ju inte direkt lysande veckan innan. 1780 barn var också med på festivalen och det om något sätter sin prägel på denna folkfest. De, barnen,…
-
Lurad på villovägar, renen och Eldnatten
Jodå, Brunte höll ända fram till Näsåker trots att vi bitvis var ute på ett vägbygge som egentligen var avstängt. På morgonen satte jag på navigatorn, inte för att det behövdes utan mera för att se Näsåker dyka upp på skärmen. Navigatorn föreslog väg 335 via Sidensjö och det var jag fullt tillfreds med. Jag har åkt den vägen flera gånger tidigare. Tyvärr möttes vi av skyltning som berättade att väg 335 genom Sidensjö var avstängd för vägbygge. Det visste inte navigatorn utan tjatade en god stund om U-sväng när jag istället körde mot Bredbyn i hopp om att hitta en annan väg. Gubben i telefonen var tyst en lång…
-
Är även jag en flummig, haschrökande människa från ett lumpläger?
Det är sällan jag får kritiska eller negativa kommentarer på bloggen. Och aldrig elaka kommentarer. Det är jag tacksam för. Egentligen få kommentarer som jag sållat bort. Men bloggen är liten så chansen är väl inte så stor. För en tid sedan fick jag en kritisk kommentar; dock ej direkt riktad till mig eller min blogg. Den handlade om mitt älskade Urkult som framställdes i mindre smickrande ordalag. Där beskrevs Urkult som ”den flummigaste och mest fördummande festival som någonsin uppstått”. Jag drog på smilbanden när jag läste formuleringen. ”Flummiga haschrökande människor som ser ut som de kommer från ett lumpläger” var ett annat omdöme. Personen som skrev kommentaren verkar…
-
Åh, den musiken!
Nu skall jag inte tjata för mycket om Urkult; jag kan gott tänka att det finns de som inte bryr sig speciellt mycket om min favoritfestival. Jag vill dock orda något om musiken. Kanske mest för mig själv så att jag minns i framtiden hur det var. Jag började med att torsdag bevista en del av Norðans konsert i Ådal-Lidens kyrka. De spelade underbart klingande musik på violin och harpa med inspiration från Island, Färöarna och vattnen däromkring. Så välljudande toner, som balsam för själen! Jag blev ikväll tvungen att leta upp deras musik på Spotify bara för att åter försjunka i deras vackra musik. Har ni Spotify, lyssna en…