-
Himlens mörkrum – bilder ur arkivet
Jobba på distans; ofta är det att jobba hemifrån med dator och telefon. I coronatider är det rätt vanligt och jag läser på Internet att idag jobbar i Finland en tredjedel på distans. Förmodligen handlar det om kontorsjobb, administration, försäljning, ritningsarbete, planering och annat skrivbordsjobb med arbetstid 8-17. Spanar man in massmedia och sociala medier kan man nästan tro att alla jobbar på distans. Men alla de andra, de som jobbar på verkstadsgolvet, i fabriken, i trafiken, inom jordbruket och inte minst inom sjuk- och åldringsvården? De som inte kan jobba på distans, vart försvann de? Förvisso är vårdbranschen nu speciellt uppmärksammad men annars är det kontorsjobb och icke tillverkande…
-
Länge leve dronningen!
Mitt i denna bedrövelses tid får vi ändå små glädjetecken oss till livs. Idag upptäckte jag de första små blommorna som stack upp sina blå ansikten. Igår morse fanns det ett 10–20 cm tjockt och tungt snötäcke, idag har det mesta smält bort och genast ser vi att våren tränger sig på. Igår hade fåglarna det svårt, ikväll kvittrar och pladdrar de på allt vad de hinner. En fin kväll. De allra flesta i Norden har mat på bordet, tak över huvudet, en fungerade sjuk- och åldringsvård och någon slags försörjning. Det är också något att tänka på och vara nöjd med. På annat håll i världen kan det vara…
-
Kati, en röst i morgonen
Jag vet inte, kanske har jag skrivit om det tidigare, det är mycket att hålla reda på, men jag blir på bra humör varje morgon när jag hör Kati Enkvist på Radio Vega Österbotten. Hon har en sådan pigg och positiv röst att jag bara måste hälsa tillbaka till henne med ett ”God morgon Kati”. Och det bästa, hon har ett rakt och bra ordflöde utan hummande, sönderhackande av ord och meningar, upprepningar och stammande. Det är som om hennes mun och hjärna är perfekt synkade. Tyvärr har inte alla mediapersonligheter och kändisar i republiken denna förmåga. Radio Vegas nyheter halv sju tillhör morgonrutinerna. En annan rutin och kanal är…
-
I TV-djungeln
Vad göra en gråmulen måndagsmorgon i oktober när temperaturen ligger kring noll, snöflingor dalar ned, om än i ringa mängd, och inget speciellt ligger på utan dagen är ganska fri att spendera. Titta på TV? Som bekant är jag ingen stor TV-tittare men ibland får jag ett skov och kollar ett och annat på TV. Det kan räcka med ett program men ibland kan tittandet pågå i flera dagar. O nej, inte hela dagarna utan några program per dag. Sedan kan det ta veckor tills nästa gång. Ny teknik är hela tiden på gång och snart kommer vi att se enbart s.k. HD-sändningar. Nåja, det är gamla nyheter och jag…
-
Hårt arbete – Kova työ
Jag tittade i veckan på tv-serien ”Hårt arbete – Kova työ” i tre delar som handlade om finländare som emigrerade till Sverige på 1950 – 70-talen. De i tv-programmet var finskspråkiga och kom främst för att jobba i industrin och ta jobb där språket till att börja med inte var så nödvändigt att kunna. Fanns det bekanta eller släkt som redan etablerat sig var det lättare att åka över havet till himmelriket Sverige. Jobb fanns det gott om men tillgången till bostäder var det sämre med. En del av dessa emigranter fick problem med spriten när ensamheten och övrigt sällskap visade vägen. Inte sällan var det ensamma män som tog…
-
Måttligt motto
Den uppmärksamme bloggbesökaren har kanske lagt märke till att jag något fräschat upp min profiltext. Texten under mannen med hatt bakom kameran. Förhoppningsvis kommer också bilden småningom att bytas ut. Mitt motto och min önskan finns dock oförändrad kvar. TV-programmet ”Fråga kultureliten” sågs i morse på YLE-Arenan. En rad prominenta gäster skall svara på tittarnas frågor om konsten, livet och döden. I detta första program fanns Lars Gustavssons, Anneli Alhanko, Daniel Birnbaum, Jessika Gedin och Sven-David Sandström på plats. Kulturpersonligheter hela högen och mest tyckte jag Lars Gustavson glänste. De fick som uppmjukningsfråga vilket som är deras livsmotto eller ordspråk. Sven-David Sandström: Be happy! Tänk mycket! Jessika Gedin: Lyx, lugn…
-
Att längta hem
Kan man längta hem till en plats där man aldrig har bott? Frågan ställdes i ett tv-program härförledes. Programmet ingår som tredje och sista del i serien ”Med hjärtat i Kurkkio” som nyligen gått på Svt. Finns också att se på Svt Play fram till den 19 juni. Programserien handlar om författaren Åsa Larson som återvänder till byn Kurkkio i Tornedalen efter 30 år. Hon har levt åtskilt från sin mormors vardag som hon upplevde som barn. Att vara älskad och som en del av en annan tid. Sin mors syskongräl, som hon inte hade någon del i, klippte banden till den trakt som hon egentligen hörde hemma i med…
-
Minnen från ljuva 60-talet
Någon gång i höst dök en av byns döttrar upp och ville sälja jultidningar. Eftersom jag själv varit i branschen i unga år som försäljare av Svenska Journalen ville jag stödja den unga damen med en beställning. Jag fick bläddra en god stund i katalogen, för jultidningar var jag inte intresserad av, utan det fick bli något annat. Det som jag beslutade mig för var boken ”Mitt 60-tal. Ett årtionde i bilder”. Det var från det årtiondet som jag har mina första egentliga minnen. Slutet av femtiotalet är mera höljt i dunkel men uppskjutningen av den första ryska satelliten Sputnik minns jag i alla fall. Tror jag det var. Den…
-
Skogen
Igår kväll gjorde sig skogen åter påmind. Dels genom ett TV-program som ingår i Lasso på svenska YLE, vår egen Tv-kanal, som starka krafter nu vill ta bort som självständig kanal och slå ihop med en finsk kanal. Hur det går med det vet vi nog, majoritetsspråket tar över hur många goda löften det än ges i initialskedet för att lugna oss svenskspråkiga. Tyvärr är det så som det fungerar och vi har sett många gånger förr, svenskan glöms bort, ibland t.o.m. hos de som är finlandssvenskar. Nåja, det var inte om det jag skulle skriva om utan om TV-programmet och en skogsavverkning nära mitt ställe, på ett grannskifte. Igår,…
-
En bild, får jag lov?
Vintern har kommit tillbaka med det vita som kallas snö. Plötsligt är allt så mycket ljusare. I fredags fanns det vackert snötäcke i träden, idag har mycket blåst bort. Jag hann dock ut en sväng med kameran i fredags. Detta med bilder i bloggen är viktigt. Utan bilder måste man vara en sjusärdeles bra skribent och ha ett mycket intressant ämne att skriva om för att locka följare. Jag har stött på ett par tre sådana bloggar men två är nedlagda och en för ett mycket tynande liv med sporadiska inlägg. Jag brukar märka mina bilder med copyright och min epostadress för att dels påminna om att man inte kan…