Nu är det slut med pårren

När man klipper gräsmattan behöver man i de flesta fall bränsle till motorn. Det brukar behaga ta slut med jämna mellanrum hur snabbt man än springer över mattan för att spara tid och bränsle. Så hände härom dagen och jag fick införskaffa nytt bensin till våran Viking.

Allt gick bra tills jag kom hem och fann att pårren vält i skuffen och mera än två liter bensin runnit ut. Stanken var olidlig så det var bara att slita ut mattan och låta den torka i solen. Någon större skada skedde inte men det var harmligt på spillet.

Här är det kanske på plats att förklara ett och annat så att det inte uppstår missförstånd. Skuffen, vardagsord i kungariket, är bakluckan på en bil. Kanske mera vanligt förekommande i Skåne än annorstädes i riket? Pårr är en dunk (mindre behållare av vätska), vanligen av plast, och dialektord i Pampas. Pårren har alltså inget att göra med porren som lever och frodas som vanligt.

Annat är det med min pårr, ursprungligen innehållande motorolja, som fått respass efter troget tjänande i kanske mera än 35  år. Korken hade helt vittrat sönder och genom den sipprade bensinen ut. Plast håller inte i all evighet.

Det märkliga är att man håller fast vid vissa saker och ting trots att de börjar bli gamla, nötta, fula och brister i funktionen. Någon slags trygg, gammal vana att bensinen till gräsklipparen alltid skall finnas i min Esso-pårr från 1970-talet. Så länge sedan tillbaka tror jag att det kan vara som jag använt denna pårr till att ha bensin i till diverse småmaskiner. När försvann förresten Esso bensinstationer från marknaden i våra trakter? Det måste vara år och dagar sedan och då fanns det en liten bensinstation i nästan varje by.

I vår by fanns försäljning av bränsle vid bybutiken från två cisterner ovan jord från vilka man pumpade för hand. Nu är både butiken och cisternerna borta, snart även min Esso-pårr.