Jag har funderat

Vi har detta med bloggar, Facebook, Twitter och allt vad det heter. Gott så, för många har det blivit ett sätt att använda Internet mera flitigt. Tidigare fanns de som bara betalade sina räkningar via nätet och visste inte riktigt vad de mera kunde göra på webben.

Det jag funderat på är vilka relationer vi har på nätet till våra vänner och bekanta. På FB har en del personer hundratals, kanske tusentals ”vänner” medan andra inte har fullt så många. Själv anser jag det är bättre att ha 100 vänner istället för 1000 därför att det blir ett sådant flöde av meddelande att man inte kan ha koll på alla utan kanske missar något som man verkligen vill läsa och besvara. Därför har inte jag varit så aktiv att utöka vänskaran på FB utan tar det som det kommer. Det roligast med FB är när det dyker upp någon gammal bekant som jag inte haft kontakt med på år och dar. Även släkt (t.o.m. mera avlägsen släkt) som man tidigare inte träffat flitigt kan dyka upp och man får ett närmare förhållande till dem.

På FB tar jag nästan alltid bort sådana meddelanden som gäller olika applikationer, spel och dylikt. Det enda som fallit nåd för mina ögon är Spåkulan. Den har fått vara kvar även om jag inte använder den. Musikvideos är också ok därför att man kan få tips på bra musik.

En annan sak är kommentarer. Vissa personer skriver sällan och aldrig inlägg, kommentarer eller ger ens ett ynka gillande. Sådant tycker jag är tråkigt. Någon reaktion borde man få ifrån dem någon gång emellanåt, annars är det ju onödigt att ha dem som vänner.

De flesta på FB som jag har som vänner är gamla bekanta av en eller annan sort, folk jag träffat tidigare irl. Men jag har också några som jag inte träffat tidigare, släkt borta i Amerikat, någon enstaka kändis och en f.d. bloggare som jag gärna vill få reda på när han startar nästa blogg. Den mest exotiska bekantskapen på min FB är en dam från Venezuela som jag aldrig träffat men som jag chattade med på Skype. Min spanska är inte så smord att jag kan skriva hur som helst och nu har det gått lång tid sedan vi senast hördes av. Men det är kul att se hennes bilder och få en aning om hur livet är borta i främmande land.  Därför har hon fått vara kvar. Vem vet, när min spanska blir bättre en dag och jag orkar skriva något.

Jag tycker också det är skillnad på bekantskapar på FB och de man får via bloggar. På bloggar skrivs det mera utförligt och man får en bättre uppfattning om personen ifråga. Jag läser och känner viss samhörighet med vissa bloggar därför att de är bra skrivna, har intressant eller kul innehåll och de svarar på de kommentarer de får. Språkbehandlingen är också viktig för min del för att jag skall läsa bloggar. Jag läser några bloggar som är verkligt rappa i språkbruket, med fyndiga liknelser och egen stil. Även humor och självdistans är egenskaper för en bra blogg.

Även om jag läser bloggar och genom dem tycker mig känna personen väl söker jag inte upp dem på FB för att ha kontakt även där. På något sätt känns det som om man tränger sig på och blir alltför privat när man ändå inte träffat dem irl. Dumt, va? Men som sagt, några undantag finns det.