Språk/Språket

Finlandismers vara eller inte vara

Min första reaktion när jag läste rubriken ”Finlandismerna svåra att utrota”, i dagens lokala tidning, var ett stort varför då? Är det något fel på att använda svenska språket på finländskt vis? Förutom uttal och språkmelodi har finlandssvenskan begåvats med dessa särpräglade ord och uttryck som kan tyckas helt främmande i kungariket.

Artikeln handlade om en doktorsavhandling, skriven av Charlotta af Hällström-Reijonen, där det visas att språkvården inte nått långt vad gäller dessa finlandismer som ofta rent språkligt betraktas som felaktiga.

Själv använder jag helt säkert en del av dessa finlandismer, medvetet eller omedvetet, i mitt tal och skrivande. När jag skriver blogg vill jag gärna använda gamla ord och uttryck som kommer under skrivandets gång eller som dyker upp som ”gubben i lådan” under dagens lopp och pockar på uppmärksamhet. Många gånger är de finlandismer, dialekt eller något jag läst i litteraturen och som inte är så vanligt förekommande i dagligt tal och skrift. Ibland citat ur Bibelboken eller egna påfund.

Det var kanske därför jag först reagerade med höjda ögonbryn. Artikeln var sparsam med exemplar på finlandismer men när jag besökte en av mina favoriter på nätet, Institutet för de inhemska språken, och där närmare bekantat mig vad de skrev om detta fenomen blev jag mera tvivlande och insåg det språkligt felaktiga i många av finlandismerna. Det hindrar inte att det är en viss charm med detta finlandssvenska ordbruk som kan ge upphov till många intressanta diskussioner.

Själv reagerar jag ifrågasättande och korrigerande, till andras varnagel, på vissa finlandismer som t.ex. användningen av verbet hämta (Jag hämtar boken i morgon), palaver, användningen av verbet sätta, tarra (klistermärke eller dekal). Det finns säkert många fler jag brukar hänga upp mig på men samtidigt finns det många finlandismer som jag tycker är fullt gångbara och som ger en extra dimension till språket.

Språk är levande och föränderligt. Det som är sanning i dag, kan i morgon vara mossigt och ålderdomligt. Det bästa med språk är att man kan förkovra sig genom läsning av god litteratur eller helt enkelt lära sig ett helt nytt språk. Just nu tragglar jag med spanskan och viss framgång har jag rönt även om det är lång väg kvar till att läsa Don Quijote på originalspråket. Den fullständiga titeln är Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha, (El ingenioso hidalgo don Quijote de La Mancha).

Vinter i byn. Ikväll knäpper det i knutarna, -25 C.

4 kommentarer

  • Maclindhe

    Visst ska de språkliga varianterna och dialekterna bevaras! Det utesluter ju inte att man lär sig nya språk dessutom. Jag vill minnas att det var någon språklig fråga från dina hemstrakter i fredagens På Spåret http://svtplay.se/t/102959/pa_sparet

    • Chorizo

      På spåret, ja. Jo, jag såg programmet men blev inte helt imponerad av lagens kunskaper vad gäller geografin. Bl.a. var det någon som trodde att Västerbotten låg i Finland. 🙂
      Den språkliga frågan var kanske inte lätt för de som inte känner till vårt språkbruk.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.