Janne och en Wargh i kyrkan

Förra gången satt jag, med viss överdrift, med näsan i dopfunten. I alla fall en bänkrad bort. Denna gång kände jag min kyrka och placerade mig mera strategiskt med näsan mot altartavlan och med dopfunten på behörigt avstånd. Strategiskt, trodde jag. Jo, pyttsan.

Förra gången sjöng kören Via Vitae himmelskt fint framme vid koret men vi satt liksom bakom. Jodå, sången var fin men det hade varit bättre att sitta framför kören.

Pedersöre kyrka, som är en korskyrka, har koret och altaret placerat mitt i kyrkorummet och då kan det hända att man blir sittandes liksom lite bakom, om det vill sig illa. Denna gång var det musikerna som placerat sig bakom. De travade sonika upp till orgelläktaren medan jag hade näsan vänd mot altaret där jag trodde de skulle uppträda.

Fast det var dumt tänkt, speciellt med tanke på att den ena av musikerna skulle traktera kyrkans orgel.

Jag kom i god tid men andra hade kommit ännu tidigare. Det gällde att finna en bra plats. Men det hade inte så stor betydelse denna gång eftersom man inte såg musikanterna medan de spelade.

Ett sällskap frågade om det fanns plats i en bänk framför mig och herremannen som satt ytterst släppte välvilligt in dem. Men det visade sig att han var alltför generös med insläppet så det blev trångt i bänkraden när alla placerat sina rumpor. Det lustiga var att ingen reste sig upp och sökte annan plats utan där satt de hopträngda som sardiner i en burk medan andra hade gott om plats. Värmen höll de i alla fall.

Kyrkan var inte helt fullsatt men det var ändå en betydande samling människor som samlats för att avlyssna musik framförd av Janne Schaffer på elgitarr och Markus Wargh på orgel. Arrangören, Jazzoo rf., verkade nöjd med publiken; så nöjd att vid välkomsthälsningen tyckte talaren att priset tydligen kunde varit högre. Själv var jag nöjd med priset, 15 euro, som betalades för en stunds avkopplande musiknjutande.

Mobiltelefonen skall naturligtvis vara påslagen, det kan ju komma ett viktigt samtal, framfördes vid inledningen av koncerten. En tydlig vink om att nallen borde vara avstängd eller i tyst läge. Ingen störande signal hördes så budskapet gick fram.

Musiken då? Jag kände till Janne Schaffer sedan tidigare, en av kungarikets bästa gitarrister medan Markus Wargh (född i Jakobstad) var ny för mig. Jag blev intresserad av koncerten när denna konstellation skulle framföras; elgitarr och kyrkoorgel. Elgitarr, rätt hanterad, är ett fint instrument och en kyrkoorgel är en mäktig bundsförvant i musiken.

Vi fick höra en mängd vacker musik: underbara ”Norrland” av Janne Schaffer, ”Eagle” av Andersson och Ulvaeus, ”Håll mitt hjärta”, ”Brusa högre lilla å” för att nämna några. Gitarren och orgeln bildade en fin kombination och det märktes att det var mästerspelmän som skötte tonbildningen. Själv är jag en varm vän av musik framförd på orgel och Markus gasade på med en fuga i g-dur av Bach. Vackert och mäktigt även om denna fuga inte riktigt slår BWV 565. Alltså, inte bilen BMW utan ett orgelverk av Bach om nu någon trodde annat. Improvisationen på orgel som Markus framförde var otroligt fin och en höjdpunkt på koncerten. Så lekfullt och finstämt. Detta stycke spelades första, sista och enda gången.

En annat fint minne från detta musiktillfälle var Schaffers ”Claire” som han tillägnat sin mor. Fast hon hette något så prosaiskt som Berit.

Kvällen var räddad och sporrar till utkik efter fler koncerter av liknande kaliber. Ljudupptagning gjordes av Radio Vega så den 30 oktober kan koncerten höras via etervågor i republiken för den hugade. Koncerten var en del av Jeppis Jazz Festival som ännu fortsätter idag lördag den 1 oktober.

PS. Naturligtvis måste också Markus få avlyssnas på Tuben med Pipe Organ Improvisation. Kolla fotarbetet!