Allehanda

Eländes, elände

Ibland finns det dagar som går med ändan före. Idag var en sådan dag. Förkylningen gjorde sig påmind med allmän orkeslöshet och huvudet kändes som om det var fyllt med de dödas ben. Men jag släpande mig ändå iväg till Saltgruvan i morse. Det kändes inte som det var läge för sjukskrivning på morgonen men på eftermiddagen hade jag gärna lagt mitt huvud på soffkudden där hemma och domnat bort.

Då kom Herr Pan på den galna iden att vi skulle sortera papper. Hur tråkigt är inte ett sådant arbete? Och massor var det, man blir utschasad för mindre. Inte blev det heller bättre av att jag också skulle installera en skrivare som absolut inte ville bli installerad. Ingen installationsskiva fanns det utan jag fick ge mig ut på nätet för att hitta drivrutiner och program men med föga framgång i slutändan. Man blir nervös över alla apparater som trilskas. Tacka vet jag det apparatlösa livet! Nåja, man får ta nya tag imorgon.

Som råge på eländet glömde jag bort att köra en runda via apoteket för att hitta något lindrande till min arma kropp. Resultat blev att jag suttit här, halvsovit och snörvlat hela kvällen utan att få något gjort. Jag hade gärna finslipat min spanska läxa ikväll inför morgondagens kurstillfälle men jag får väl nöja mig med det som blev gjort på söndagen.

Så ja, nu känns det mycket bättre när jag snutit mig lite här på bloggen.

Kanske det hjälper lite att tänka på sommarens fröjder?

8 kommentarer

  • stenuppsala

    När ögonen rinner, halsen svider och näsan är täppt … då kan man tänka på sommaren. Helt rätt. Tolv dagar tog det att bli av med min ’snuva’ – förra torsdagen försvann den. Krya på dig. 🙂

    • Don Juan (the PJ)

      Usch, tolv dagar, det var inte så roligt att se fram emot om det drabbar mig lika länge. Men jag får göra det bästa av det. Jag stannar hemma ett par dagar medan det värsta går förbi så kanske det lättar.

  • Erik Forsling

    Känner mig inte kvalificerad att kalla dig broder, men mitt hjärta viskade i afton ”välkommen broder”, när jag läste din text. Jag blir sällan sjuk, och när jag blir det avlägsnar sig krämporna vanligtvis med kort varsel. Förutom lite sömnapné och hjärtrytmi betraktar jag mig som fullt frisk. Men så dök den här kompisen som jag ännu kamperar ihop med hastigt och lustigt upp.

    Vet bara att denna min pågående virusinfektion tog sin början under första halvan av januari, men minns inte när. Vet bara att kanadickknickedickerna skulle skjutsas till Arlanda den 12/1, och då var hela spektaklet ”in full swing”. De olika virusen byter plats, och avlöser varandra. Olika faser med olika dominerande fenomen. Snuva, halsont, torrhosta, slemhosta, hosta så att magmusklerna värker och ögonen glor vattnigt rödögda tillbaka i morgonspegeln. Tungandad. Don Corleones röstläge tar över när stämbanden kroknar. En ansträngning som normalt inte skulle uppfattas som en arbetsinsats, känns som ett dagsverke. Och så en period av hopp.

    Nu upplever jag mig som nästan återställd, men jag hostar fortfarande slem och känner mig som en otränad hundraåring. Ett par månaders infektion och rutten sömn, kombinerat med heltidsarbete har gjort rätt för sig!

    Har ynkat mig själv offentligt i denna fråga vid några tillfällen. Det har skett i form av kommentarer på sidan ”Glömda ord”, där jag f.ö. första gången stötte på dig och dina skriverier.

    9/2 under ”Fnoskig – http://glomdaord.wordpress.com/2012/02/09/fnoskig/
    11/2 under ”Durrig” – http://glomdaord.wordpress.com/2012/02/11/durrig/
    13/2 under ”Ämlig” – http://glomdaord.wordpress.com/2012/02/13/amlig-2/

    Visst är det skönt att få gråta ut!

    Och du kan trösta dig med att min kamrat städerskan på den mellanstora fabriken där jag tjänstgör tycks ha sluppit undan med en vecka bara!

    • Don Juan (the PJ)

      Det där med ögonen i morgonspegeln stämde väldigt bra på mig i morse. Även tungandad och hostig. Men det som gjorde att jag beslöt mig för att stanna hemma idag var av den sorten att jag inte gärna berättar det här. Eller, kanske senare. Det värsta är att det förmodligen drar ut på tiden. Sådan är min erfarenhet av dylika krämpor.

  • Annepauline

    Det har varit väldigt hostigt och rossligt här också. Länge sitter den här förkylningen, eller är det influensa, i kroppen. Att i dylikt tillstånd ge sig på att installera något i en dator är helt förkastligt. Är man inte redan sjuk så blir man det garanterat om man börjar mickla med datorer.

    • Don Juan (the PJ)

      Jag är inte ensam om eländet, om jag förstått rätt. Sömn och vila är nog det bästa botemedlet, och varm dryck. Kände mig ganska pigg på eftermiddagen när jag sovit bort det mesta av dagen men så segar jag ihop igen ikväll. Det blir bingen om en stund; hoppas att jag får sova inatt utan hosta och slem.

  • Erik Forsling

    Naturligtvis är du inte ensam om eländet. I monarkin har fenomenet förekommit sedan, åtminstone, före julhelgen förlidna år. Tittade bara in på din sida, innan natti natti inför morgondagen tvingar mig att släcka ner kontakten med omvärlden. Blev lite orolig när intet nytt från östfronten rapporterades. Du lever väl och har hälsan, hoppas jag, även om den senare för stunden är reducerad! Tänker på ditt senaste inlägg på ”Glömda ord”. Kanske har du fraterniserat lite för intensivt med fienden, d.v.s. virusgänget.

    Hoppas för din skull att de mest potenta virusen har kroknat så pass mycket under sina resor till den f.d. östra rikshalvan att även de är f.d. i styrka. Annars kanske det är aktuellt med att lansera en antifraterniseringskampanj!?

    • Don Juan (the PJ)

      Jo, jag lever och är förhoppningsvis på bättringsvägen. Idag har jag kunnat va uppe utan ständiga hostattacker och ont i bröstkorgen, något som jag igår drabbades av om jag lämnade bingen.

      Vaccination är väl att fraternisera med virusgänget? 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »