Så bra svenska du talar! Del III

Lars Sund beskriver bra den dragning som många Pampasbor känner inför kungariket, ofta beroende på den insyn vi får i det rikssvenska samhället via underhållning, kultur och folklivet i massmedia. Sedan urminnes tid har svenska radioprogram haft trogna lyssnare i Pampas, många tittar nästan enbart på svensk TV, prenumeration på svenska veckotidningar är allmänt förekommande och inte minst emigrationen har skapat starka band till kungariket.

Han berättar om när han som liten pojke i Ebbas stad uppmärksamt på morgonen brukade lyssna på väderleksrapporten från Sverige innan han fördes till barnträdgården (dagis). På ren riksvenska läste han sedan upp väderleksrapporten för de andra barnen och tanterna. Han glömde ej heller fyrrapporten med alla fyrarna runt kusten.

Själv minns jag som gosse de fina amerikanska vrålåk som en del unga män återkom med på sommarsemestern. Så vackra bilar, så mycket krom, så mycket blänkande plåt, en sådan prakt av bakljus, sådant mäktigt ljud. På lördagskvällarna gled de genom byn på väg till någon dansplats där de visades upp inför en beundrande publik. Tänk att det fanns så fina maskiner i landet på andra sidan havet. Det måste vara ett land som flödade av mjölk och honung. Att ynglingarna fick jobba häcken av sig och bo billigt för att ha råd med dessa prestigefyllda fordon var en annan sak. – Idag är situationen en annan och jenkkibilar, som vi kallar dem, har blivit en stor hobby även i republiken.

Lars Sund tar också upp frågan om många rikssvenskars okunnighet om språksituationen i republiken. Orsaken till detta är enligt min mening att man i skolan i de bägge länderna inte tillräckligt uppmärksammat den gemensamma historia som de båda länderna hade under många århundraden innan Finland förlorades till Ryssland 1809. Innan det var kungariket i praktiken ett tvåspråkigt land. Eftersom Sverige från början i modern tid var ett nästan helt enspråkigt land tror många i kungariket att så är fallet i de flesta andra länder. Samma historielöshet odlas friskt ännu i republikens skolor där tiden före 1809 mer eller mindre ”glöms bort”.

Själv har jag ett otal gånger fått förklara skillnaden mellan finlandssvenskar, finnar, finländare och sverigefinländare för kungens undersåtar utan att budskapet för den skull alla gånger gått hem. Det är härifrån bokens titel ”Så bra svenska du talar!” kommer. Det finns faktiskt personer i kungariket som tror att vissa immigranter från Finland lärt sig svenska otroligt snabbt men ändå har kvar brytningen från finskan. Så fel de kan ha! Vi lärde oss inte svenska när vi anlände till kungariket, vi fick det med modersmjölken och vi bryter inte på finska, det är vår finlandssvenska språkmelodi som spelar in. Låt mig ta ett exempel på brytning från finskan, ett språkfel som en finlandssvensk inte skulle göra. Finnarna använder inte bokstaven B i dagligt tal och har därför viss svårighet att uttala b-ljudet. B blir istället P. Bilen blir Pilen för en finne som ännu inte fått tillräckliga färdigheter i svenska. Därmed inte sagt att alla finnar bryter på detta sätt men det är ett typiskt exempel på brytning från finskan, ett språk som vi finlandssvenskar inte har från barnsben .

Som slutkläm i detta inlägg vill jag nämna orden terapeut och euro som många rikssvenskar, enligt min och andra finlandssvenskar, uttalar fel. Hur i all världen får de in ett f i de orden när det klart och tydligt står eu i skrift. Vilket språk bryter de på?