Snösvängen i påskatid

Där låg jag i bingen och snusade förnöjt senaste natt medan smärre dramatik utspelades på landsvägen utanför stugan . När jag slog upp mina bruna lite före sex morgonen och jag tittade ut genom fönstret en stund senare såg jag att det hade kommit rejält med snö under natten. Dit for påskkänslorna och hur det bli med påskbrasan i morgonkväll är höljt i dunkel. Att vädergubben inte kunde hålla sig utan måste restas lite med ännu ett skov vinterväder.

Senare på morgonen flög molnen sin väg och solen lät sitt sken stråla över nejden och snötäcket har sjunkit ihop betydligt under dagen. Hade det varit december månad hade snötäcket legat kvar och solen hade inte haft makt att inverka på temperaturen. Det är skillnaden mellan december och april.

Vi är nu i stilla veckan och snart är Långfredagen över. Dagen började dock inte så stilla för sister Jane. Sent på natten, när morgonen småningom började närma sig och de flesta sover som bäst ringde telefonen hos dem. Yngsta dottern satt fast i en snödriva vid en av broarna och vågade inte köra vidare på den oplogade vägen med snö som trängde upp på motorhuven och fram till vindrutan. Sikten var lika med noll och en hög backe väntade på andra sidan bron.

Det var bara för far och mor i huset att kravla sig upp och köra iväg med skåpbilen för att rädda sitt ättelägg. Skåpbilen är mera robust och klarade snön bättre tills de kom till bron när laddningen av ström slutade att fungera. Snön hade då trängt in i motorrummet. Det gick dock att köra och de kunde köra upp ett spår för den mindre personbilen så att de tog sig hem. Men bökigt var det och efter diverse backande och slirande fram och tillbaka kunde de lotsa in bilarna på sin gårdsplan.

Men därmed var inte nattens aktiviteter slut. Bara en liten bit från min stuga körde samtidigt en annan bil i diket. En ung man förklarade att han kört sakta med snön bara vällde över bilen och då hjälpte inga vindrutetorkare i världen. Noll utkik. Svåger hämtade traktorn och kunde dra upp ynglingens bil ur diket.

Själv låg jag och sov sött. Ni kan bara föreställa er hur söt jag ser ut i sömnen. Inget hade jag sett eller hört, säkert beroende på att snön dämpar ljud ganska effektivt. Jag blev dock medveten om snöns existens när jag fick ge mig ut senare på morgonen för att skotta upp en liten gång från trappan samtidigt som plogbilen kom. Fy vad snön yrde och där stod jag med skoveln i hand och upplevde en kortvarig snöstorm utan vind.