Blues

Redan vid middagstid lade sig oset tjockt över Gustav Adolfs torg. Alla tälten var nu bemannade och kunder strömmade till i ökad omfattning för att smaka på allt vad som bjöds ut i matväg. Ett 80-tal olika tält och stånd stod redo att mätta alla festivaldeltagare. Vid kanalen, vid Stotorget och vid hamnen stod nöjesmaskiner färdiga att svinga, snurra, kasta, rulla, tumla hugade äventyrare i karuseller och diverse färggranna apparater. Förtjusta skrik hörde till. På andra ställen fanns olika happenings av både kulturell och världslig karaktär. Ett enda stort smörgåsbord av aktiviteter väntande.

En hel musik bjöds ut för allas öron, bara att välja. Vid Stortorget hölls kräftskiva med Grus i Dojan och visst är de bra. De kan verkligen skapa stämning och go i en sådan jättefest som Malmöfestivalens kräftskiva är. Själv nöjde jag mig med att ta lite bilder och strosa runt bland festdeltagarna innan jag sökte mig till Bluestältet vid kanalen. Det var där jag upplevde Malmöfestivalen som bäst.

Jag befann mig hos, jämnåriga höll jag på att skriva, nej, bland jämlikar, alla gillade vi blues. Visst, det var inte direkt något tonårsparty men några ungdomar fanns det nog där, främst flickor men var fanns pojkarna? Hur skall det gå med tillväxten hos bluesen om inte de yngre finner denna musik bra och intressant?

Själv tycker jag att blues, helst live, är den bästa musiken även om jag gärna också lyssnar på annan musik. Det är gunget, känslan, improvisationen, rytmen som är så varierande. Gitarrernas klagade ton, basens gung, en bra sångare med rätt röst, allt blir så bra när vi lyssnar på blues. Man känner en gemenskap, med musiken, med andra som lyssnar, med bandet på scen.

Jag saknade ett större ungdomligt inslag i publiken, detta kompenserades dock till viss del av organisten i det danska bandet Ole Frimer Band. Han var av en annan generation än de övriga i bandet men vilken talang, glädje och känsla. Så bra han var, ja det var hel bandet förresten, men han lyste lite extra med sitt trakterande av orgel och även dragspel i några låter. Han såg inte heller ut som en ärrad veteran i musiken eller en hipp stjärna med diverse utsmyckningar och tatueringar utan han såg helt alldaglig ut. Det var när hans fingrar attackerade tangenterna som han trädde fram som virtuos. Jag har visst sagt någon gång att Bach var den första blueskompositören i historien och det håller jag fast vid efter att hört detta danska band med sin fantastiska organist, Palle Hjorth.

Senare på kvällen uppträde B.P. King and the Rattlesnakes och de var också fina att höra men med en mera traditionell blues. Fredagskvällen i bluestältet var helt underbar, synd bara att man missade så mycket annat kul som finns på Malmöfestivalen.

Resan närmar sig sitt slut och medan tälten ute på Gustav Adolfs torg öppna upp för fortsatt kommers får jag packa ihop och tacka för mig denna gång. Kul att ha varit här några dagar, träffat en hel del människor och haft dagarna fulla med aktiviteter. Vi synes och höres, Malmö!