Vad är det som surrar och knarrar?
Idag på eftermiddagen när jag var på väg ut till bilen för avfärd för att göra mina veckoinköp av specerier hörde jag ett konstigt surr. Det kunde inte vara en aktersnurra för den torde inte ha stor framgång som isbrytare i farvattnen kring byn denna tid på året. Inte heller var det en snöscouter för de har ett mera ilsket ljud när hästkrafterna skall nyttjas för hastig framfart i terrängen. Bråttom, bråttom.
Jag lyssnade undrande och fick plötsligt syn på en flygande figur mellan trädtopparna. Det var en paraflygare som hängde i skärmen med motor och tillhörande propeller som framdrivande kraft som gjorde en runda över byn. Det första som slog mig: är det inte kallt däruppe? Jag skulle tro att temperaturmätaren visade ca. – 10 C vid stugväggen men där uppe med fartvind var det säker betydligt kallare. Jag rusade in efter kameran och fick ett par bilder med zoomen på max. Synd att den inte flög närmare för då hade jag fått fina bilder.
En annan som trotsade kylan var en cyklist som igår kväll i mörkret cyklade förbi min stuga på väg västerut genom skogen. Jag såg en lampa i mörkret på avstånd ned mot byn och trodde först att det var någon av mina grannar som var på spatsertur med pannlampa. Nej, det var det inte, därtill gick det för fort. Det var inte heller en skidlöpare för lampan var alltför stabil. Inte heller en moped eller snöscouter kunde det var, lampskenet var för svagt. Det måste vara en cyklist. En cyklist mitt i smällkalla vintern och i mörker! Jag kan säga att det är inte varje dag som det händer att en cyklist passerar min stuga i februari. Nästan en liten sensation. Jag smög mig ut i farstudörren och hörde ljud av cykel på isig väg.
Trots vintern utmanar även jag kylan och klampar omkring med mina knarrande träskor och stickade sockor på fötterna. En av krigarna i Saltgruvan med rysk härkomst, basker på huvudet och konstnärliga anlag, är inte så van vid träskor och förundrade sig och måste känna på skodonen för att försäkra sig att de var gjorda av trä och läder. Jodå, det går fint att använda träskor även vintetid när det inte är blidväder. Men det är klart, att spatsera i snödriva med träskor är inte så behagligt. Då passar bättre en filtstövel. De är dock synnerligen sällsynta i republiken.
Du kanske också gillar
13 kommentarer
kicki
Det var en ”bossi vedapino” minsann!
Paraflygarna brukar ha sin landnings- och startbana på sportplanen vid skolan, så de är en bekant syn, speciellt om somrarna.
PJ
Ja, pinon är rejäl, eller skall vi högst troligt säga, var?
Då har du ofta surr kring huvudet? Alltid kul att se dem i skyn!
wesber
Min äkta hälft envisas också med att klampa runt i sina ” kära” träskor vintertid. Nu har jag gömt undan dom och ställt upp flera par vinterskor på rad som en liten vink om att det år dags att klä sig varmare o vara rädd om fötterna. Själv sitter jag och tittar på resor till Azorerna, någon gång till hösten bär det nog av i några veckor. År så trött på detta snöande nu.
PJ
Oj, oj har du gömt träskorna? Inte så bra även om du menar väl. 😉
Att kolla på resor är alltid roligt. Själv har jag två i röret och en tredje funderas på. Kortare eller längre bort.
wesber
Här kommer adressen till min sons blogg om du vill kika nån gång ibland. Han tycker om resor runt om i världen precis som du. Det har varit stiltje ett tag men nu såg jag att han lagt ut foton från Rom-resan i mars förra året.
http://tobiaswestman.blogspot.se/
PJ
Tack, den skall jag studera närmare, jag har satt bloggen bokmärkt. Men först senare för nu väntar teaterkväll i provinshuvudstaden.
Vid en snabb koll tyckte jag mig dock se frun själv i farten.
lagottocattleya
Jag skulle gärna testa en sådan flygtur, men är nog för feg. Och då skulle det vara ljumma vindar i så fall…Ha en fin lördagskväll!
PJ
Även jag är en person som vill flyga. En första tur i luftballong vore kanske ett steg på vägen?
Trygve
”Surrar o knarrar” inte är det islossningen iaf 🙂
PJ
Islossningen låter vänta på sig något ännu men inte är det lång tid tills dess heller. Snart är det vår! 🙂
Anne
Filtstövlarna minns jag att jag och syskonen hade i början på sjuttiotalet i Finland. Det var stränga vintrar. Teaterbesök längtar jag också efter. Blir alldeles för lite av den varan numera. Får bli ändring på det. 🙂
PJ
Om inte livet självt är som en teater? 😉
Anne
Det är det ju i och för sig. Rena såpan emellanåt 😉