Kalas i Ruka
Nu kan jag åter kasta långkalsongerna för jag har återvänt till civilisationen. Jag har nämligen tillbringat de senaste dagarna uppe i Ruka nära ryska gränsen och där var det kallt som attan. Lördagsmorgon var det -30 grader men inte långt borta hade det varit -35 grader. Bara tanken fick mig att hacka tänder men på förmiddagen dök solen upp som värmde duktigt. Det gick faktiskt riktigt bra att vistas ute dagtid även om jag inte var klädd enligt senaste mode och norm som de friskusar och modelejon var som åkte omkring på skidorna i backar och på fjäll. Åkte skidor gjorde jag inte alls, men spatserade gjorde jag och annars hängde med gänget som jag delade stuga med.
Svåger i den lyckliga staden behagade fylla jämna tiotal år och fann då för gott att med sin livskamrat, sister Jane, dra sig tillbaka till den stuga de har i Ruka. Han ville dock ha ett begränsat firande och inbjöd sina barn med familjer att besöka dem i detta vinterparadis för skidåkare. Även jag fick en inbjudan och tackade ja eftersom jag aldrig tidigare upplevt en vintesportort i verkligheten.
Jag hade tänkte skicka fylliga blogginlägg om detta äventyr men si när jag skulle koppla upp mig på nätet med min dongel (kallas mukkula på finska) så funkade den inte alls. Därav min radiotystnad de senaste dygnen. Efter en timmes telefonerande hit och dit kom vi fram till att själva dongeln måste vara sönder. Vilken otur, den hade fungerat en kort tid före jul. Istället för daglig rapport blir det en sammanfattning och en bildbomb.
Naturen var underbar och annorlunda vårt platta landskap. Visserligen var det inga jättefjäll som jag sett tidigare både i kungariket och i Norge men 490 meter är ändå högt för ren amatör i sammanhanget. Folk åkte upp med linbana, ned med skidor eller surfbrädor. Upp och ned, upp och ned, hela dagen och in på kvällen. Sick, sack, fartvind och snösprut, trillade ibland, upp igen, över pist och krön, stopp och glid, fart och fläkt. De såg ut att ha roligt de där typerna i backen.
Andra åkte längdskidor i de otal banor som fanns runt bergen. Perfekta spår och ingen trängsel i de hundratals kilometer spår som fann runt om. Idealet för den skidintresserade.
Själv åkte jag hundspann i Husky Ride. Jag fick i första hand hålla mig till engelska för någon svenska var svår att uppbringa i trakten. Finska, engelska och ryska var språken som gällde. Svenskan var totalt bortglömd om den alls funnits. Men det gick bra ändå, ett flertal gånger blev jag tilltalad på engelska trots att jag inte sagt något annat än Hej när min person uppenbarade sig. Kanske såg jag ut som en ryss eller någon annan obestämbar nationalitet och då tog servicepersonal det säkra för det osäkra och tilltalade mig på engelska.
Jo, att åka hundspann var roligt men kallt. Det gick minsann undan när svåger styrde och jag hanterade kameran. Hundarna var så ivriga att rusa iväg och de tjöt och skällde. Ett himla liv. De rusade iväg så att släden slängde men den var snabbt på spåret igen så bar det av in i skog och över myr. En helikopter dök upp och då blev hundarna nyfikna och de tittade sig omkring medan de sprang. De såg överraskade och lustiga ut. Samma när svåger och jag tjoade och ropade. De tittade förvånat bakåt för att kolla in vilka tok som befann sig på släden. De var riktigt trevliga djur men fordrade nog en fast hand av sina skötare. När vi åkte färdigt åt vi nygräddade plättar och sylt. Mums.
Något åk med renar blev det inte men jag är nöjd ändå. På skidor stod jag inte men jag var i barnbacken och fotograferade när släktens minsta gjorde sina första tappra försök att åka slalom. De var duktiga och man kunde riktigt se hur det gick framåt för dem. Rosiga kinder och pigga ögon, godis ibland när de vilade och så upp igen. – Jo, barnbacken hade jag kunnat åka i, det tror jag. Om det blir någon fler gång så får jag väl starta med denna och åka upp mig.
Fem barnbarn fanns i jubilarens närhet och det var hög ljudnivå när gick till som livligast. Det var så mycket som hände så att de knappt hann äta frukost innan lek och skoj lockade bort från bordet. En av gossarna fick en tallrik gröt uppslevad för sig men det gick trögt med ätandet. Han tittade avvaktande på skeden med gröt och tyckte: ”Den här gröten kommer Puma att tycka är äcklig”. – Puma, familjens nya hundvalp, förutsattes äta upp gröten.
Var så god, ett bildgalleri.
Du kanske också gillar
16 kommentarer
wesber
Oj, vilka fina vinterbilder, men -30 grader kallt hade jag nog INTE klarat av som är så frusen av mig. Hundspann däremot skulle vara väldigt roligt att få prova på. Vår fd granne här fick ju för sig en vinter att spänna för sina hundar o åka men när dom kom tillbaka så stack två till höger om soptunnan och två till vänster o själv brakade han rakt in i soptunnan så jag vågade aldrig pröva på den gången. Men ni ser ut att ha haft det finfint där, själv längtar jag till VÄRMEN o SOLEN. Hälsa systrarna Jane.
PJN
Det var -30 på morgonen men så fort solen tittade fram så blev det genast varmare och på eftermiddagen riktigt behagligt i solen. Ja, det var fina dagar. Jag skall hälsa.
tpo
hotspot finns väl nog i Ruka…
PJN
Detta var inte inne i själva Ruka by utan ca. en kilometer ifrån och inte hyrstuga. Sen hjälper det inte mycket när själva dongeln är sönder. Funkade inte heller hemma när jag provade vid hemkomsten.
annepauline
Härliga bilder! Visst är det roligt att åka hundspann? Det har jag gjort ett par gånger i Jukkasjärvi.
Himmel så söt valpen är. Är det en golden retriever? Hahaa, Puma är ett häftigt namn på valpen.
Kunde ni ha åkt rensläde också? Det måste ju också vara en rolig upplevelse.
PJN
Ja, det var en fin upplevelse. Jag hade gärna åkte en lite längre tur med hundspann. Kanske nästa gång. Rensläde hade jag också åkt men det fanns inte tid och intresse för detta bland övriga vuxna. Nästa gång, någonstans, får vi hoppas.
Shirouz
Åh, hundspann, det skulle jag vilja åka med, härliga foton 🙂
PJN
Det skall du prova om du bara får möjlighet. Det var så roligt att se hur ivriga och draglystna de var innan vi for iväg.
kicki
Skönt att du är tillbaka! Hann bli lite orolig i samband med villabranden i skären – jag har den benägenheten.
Det ser trevligt ut på bilderna. Hundspann hade jag velat prova! Puma är så söt så man kunde äta upp henne:)
PJN
Puma var en liten rackare som gärna ville busa med den andra fullvuxna hunden, som ibland såg lite trött ut när det drog ut på tiden. – Jo, en golden retriever tror jag det var. Jag glömde att bekräfta det i en annan kommentar.
kalle
int behöver du väl mokkulan om det finns hotspot, går ju på wifi då,
PJN
Så sant men det fanns nog inget sådant just där för jag kollade redan i början. Stället vi bodde på var som sagt inte i centrum.
Solweig
Först – Puma är med största sannolikhet en golden. Väldigt fint huvud och kommer troligtvis också att få fin goldenfärg (öronens färg ger en fingervisning om hundens vuxenpäls). Trevlig ras tycker jag – som är inne på min fjärde tjej.
Son nr 2 -30 grader och fartvind … det blir ruskigt kallt!
Fina foton och trevlig berättelse. Jag återvänder nog.
PJN
Den växer också fort, nästa år denna tid har nog inte den äldre hunden, som är av kortbent typ, en chans. När vi åkte var det inte -30 utan kanske 10-15 C, men det kändes kallt ändå.
lagottocattleya
Vilka härliga vinterbilder! Det är så otroligt vackert med mycket snö…men just nu vill jag inte ha mer här. Hundspann har jag också åkt och det var kul – men ohyggligt kallt om hela kroppen och ansiktet. Det måste vara häftigt att köra! En jättego goldenvalp ser det ut att vara. Jag förstår om den äldre hunden var lite trött ibland. Mille här blev också det när Totti var ung och busig. Förhoppningsvis kan den äldre ryta till och sätta stopp när så ska vara!
PJN
Instämmer! Visst är det vackert med snö i solsken men nu vill jag ha vår, tack!