Från Pampas till Madrid
Flyget från Pampas till republikens huvudstad var rena sömntutan. Efter kort väntan äntrade jag flyget till Frankfurt och på det flyget hände inte mycket heller. Halvbesatt. Det jag såg av Frankfurt Airport var inte uppmuntrande. Den mest tråkiga vänthallen jag sett. Kan jag möjligen ha missat något?
Var färden fram till Frankfurt sömnig och aningen tråkig blev det ändring på det när det blev dags att gå ombord på Iberias flyg till Madrid. När gaten kom upp på tavlan blev det full fart. Plötsligt dök det upp en massa spanskspråkiga människor som ställde sig i kö. Snabbt kördes vi ut till det väntande flyget med buss. Flyget var knökfullt och folk trängdes i mittgången, ungar skrek, somliga som hade plats längst bak kom in genom främre ingång och tvärtom. En härlig trängsel. Flygvärdinnorna kilade som tättingar fram och åter, styrde och ställde. Tur att de var smala som matadorer. När det inte gick tillräckligt snabbt uppmanade de los clientes att skynda sig. Efter att ha kört omkring ca. fem kilometer på Frankfurts flygplats kom vi till rätt startbana och så steg vi äntligen till väders. Så kändes det: fem kilometer.
Resten gick bra, jag satt bredvid en ung man som bar hatt. När så utspisningen kom fram till vår bänkrad var det slut på smörgåsar och annat ätbart; kvar fanns bara nötter och en liten pizzabit. Det var tråkigt för jag var hungrig och hade gärna smällt in en läcker bocadillo (stor smörgås) som de saluförde i sin broschyr.
Flygplatsen Barajas i Madrid var betydligt trevligare än sin like i Frankfurt. Efter någon vandring kom jag fram till bandet som spottade ut bagaget. Alltid lika fint att se sitt bagage dyka upp utan skador. Knacka i trä!
I Madrid var det regnigt. Ett kortvarigt åskväder hälsade välkommen och sedan följde regnskurarna titt som tätt. Denna eftermiddag kom det fler regnskurar i Madrid än på en hel vecka i Dublin, som har rykte om att vara regnig. Tur att jag hade med paraplyet. Flygbussen gled in till la parada och ganska snart var vi på väg, efter besök på ett par andra terminaler, till Madrid. Fem euro var det värt och när jag steg av vid Plaza Cilebes kom åter en skur.
Jag travade iväg till mitt hotell på Gran Via, en inte alltför lång promenad. Hotellet Senator Gran Via 21 var inhyst i en pampig byggnad centralt belägen där en av gågatorna startar. Rummet var helt ok, med liten balkong mot gatan och utrustad med allt som jag kan tänkas behöva. I taket fanns klädsamma stuckaturer. I övrigt fanns hissar med stjärnhimmel i taket, innergård med vattenfall och en pampig trappa ned till frukostmatsalen; detaljer som krävs för att jag skall trivas. 😉
Det enda som störde min dag var att det var en okristligt tidig uppstigning, klockan 3 på natten (betänk att det också att nyligen har införts sommartid) och att jag hade ont i min nacke; en krämpa som plågade mig under dagen.
Efter en välbehövlig tupplur på sen eftermiddag begav jag mig ut i kvällningen på en första spaning i grannskapet. Det fanns en hel del folk ute på gågatan trots att det var måndagskväll. På gågatan fanns också galanta damer som erbjöd sina tjänster med försynta lockrop. Som motvikt fanns det nästan lika många poliser på post. Ovanligt många poliser på gatan och blåljuset verkade finnas påslaget som standard. Jag vet inte om jag skall känna mig trygg eller borde jag vara vaksam? Madrid borde vara en relativt säker stad men vanligt bondförnuft skadar aldrig i en storstad.
16 kommentarer
elvis
LITE FUNDERSAM är vi lurade månne ?
PJN
Hmm, man vet aldrig på en första april men helt säkert är jag på besök i Madrid, tror jag, för det är inget direkt vårväder här. Ungefär som en kall maj.
kicki
Ja, det var raskt marscherat! Våren är tydligen försenad i hela Europa.
PJN
Jag hade nog väntat lite bättre väder men det är iaf inte köldgrader på nätterna, om det är till någon tröst.
elvis
Verkar ju som om det är en resande .. på flygande fot ..ha en trevlig tur å många nya upplevelser önskas dej …
PJN
Någon kommenterade på FB att jag fått orosmasken i mig. 🙂 Kanske det men det är ingen dålig mask om man får resa dit man vill.
Erik Forsling
Resa, fejkresa och första april. Mitt största äventyr var att montera sommardäcken på Lillskodan hos Lillebror i Gamla Hembyggden, och Den Gamle fyllde 85 år på skärtorsdagen. Men jag lever kvar i det gamla; vill bara skicka ett par länkar apropå mitt förra inlägg under påsken. Uppsala och valborgsmässoafton – sista april – megahelgen i studentstaden. Och såklart blir det väl karantän igen!?
Den första länken är en bildsökning som illustrerar festligheterna i parti och minut:
https://www.google.se/search?q=valborgt+uppsala&hl=sv&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ei=lUNbUfHVDoiJ4ATM6IGoCA&ved=0CAoQ_AUoAQ&biw=1366&bih=667
Den andra är en ordinär googling, ty sista april i Uppsala är knappast ogooglebart:
https://www.google.se/search?q=valborgt+uppsala&aq=f&oq=valborgt+uppsala&aqs=chrome.0.57.6050&sourceid=chrome&ie=UTF-8
Som jag skrev tidigare, varför inte besöka orten på märkesdagen. Dubbel valuta, påskbrasa i en republik, och ett heldagsbrutalfirande i en primitiv och lastgammal monarki – champagnefrukost, sillunch, och allt det där andra jag tjältade om tidigare. Under vilket stadium av dignitet du väljer att inordna dig kan bara du besluta. Nyanserna är många.
När högtravande talen tystnat, mörkret sänker sig och studenternas körsång vid Gunillaklockan har tystnat brinner redan många av brasorna. Röklukt i kläderna. Grilla korv över askan i något av bålens utkant. Senap och ketchup, s.k. smakförhöjare. Brandkårerna har extra beredskap. Katastrof uppstår om eldningsförbud utfärdas – men det torde knappast inträffa 2013.
Och som sagt. Man väljer själv sitt eget förhållningssätt till firandet. Att intresserat skåda det främmande, likt en etnolog/antropolog på exotisk studieresa, eller att delta och njuta av det sköna, glädjas åt de unga studenternas ystra iver, eller, varför inte, att slutligen slira runt i leran runt en utbränd kase klockan fyra på morgonen med de sista alkoholslattarna inom greppavstånd – medan man med armen runt den lika triste kamratens axlar med desillusion i rösten konstaterar att; ”Ingenting hände – i år heller”! Bed time for Bonzo – och arbetarnas högtidsdag sovs bort.
Men man kan kombinera också, det förra med det senare. Det handlar ju om en dygnets och händelsernas utvecklingshistoria, kanske en metamorfos. Livet är oförutsägbart!
————————————————————
P.S. har du (som språkintresserad) f.ö. hört historien om ”ogoogelbart”, språknämnden här i Monarkin och Googles jurister!? Om inte sök upp SR P1-programmet Språkets senaste två, tre sändningar. Vet att du lyssnar på det ibland. En summering av händelseutvecklingen presenterades idag; och jag tror knappast att jättesökmotorns renommé har vunnit på affären, eller på sin egen småskurenhet! Ett litet svenskt ord blev inte bara riksbekant, utan har snurrat runt rejält i internationella medier. Och som en av de medverkande i dagens avsnitt häpet konstaterade – han visste inte att världens medier fungerade så nuförtiden. Nog om det.
PJN
Det var en lång och smått poetisk beskrivning av Valborg i Uppsala. Det där att avsluta firandet kl. 04 kring resterna av en brasa är nog inte längre något för mig. Man skall ju stiga upp då efter åtminstone några timmars sömn. Usch, jag låter lite tråkig och gammalmodig. Men jag förstår unga, ivriga studenter som gör allt för att hålla traditionerna vid liv.
Jo, karantän blev det, man kan undra varför? Ditt följande inlägg gick ju genom.
Erik Forsling
Kl. 04 är inte allför sent för de entusiastiska. De skiftarbetare och andra som knegar även på Första maj kan se rester av festiviteterna i mänsklig form vandra omkring i det tidiga morgonljuset, på väg hem, ännu vid 7- 8-tiden, när de far till eller från sina arbetspass.
Ensamma, eller i klungor. Vinglande eller med bestämda, målinriktade steg. Hållandes armkrok eller ägna sig individuellt åt den numera obligatoriska mobiltelefonen. Tragiska eller muntra. De där sista entusiasterna är ofta mycket uppklädda, inte bara med studentmössan på skalpen, utan i balklänningar och frack. och med fotbeklädnader i paritet med detta.
Nu undrar jag plötsligt om inte finfina Karin Boye har skrivit om valborgsmässoafton, och/eller hållit ett studentkårens tal? Men det är en annan historia.
PJN
Må vara att Valborg var lyckad (?) för de tappra som sträva hemåt vid 7-8-tiden men den dagen är nog förstörd. Jag har nog inte tränat tillräckligt för att hänga med i svängarna. 😉 Men Valborg i Uppsala är ändå en del av de svenska traditionerna.
Erik Forsling
Ursäkta, men bara en till: http://firemonkey.blogg.se/images/2009/valborg_1177589216_6297791_35997488.jpg
Erik Forsling
Det övre inlägget var en lång text, och det var fler än en länk bifogad, medan den senare bestod av en rad och en länk. Som jag skrivit tidigare tror jag att det är en inbyggd funktion i systemet, till skydd för bloggägaren mot potentiella övergrepp eller utnyttjanden av olika dignitet – men vet inte. Det är ju nämligen långt ifrån överallt som det skrivs så hemtrevligt och hänsynsfullt, som på de få bloggar som jag besöker, t.ex. din.
Och fenomenet uppstår alltid?/nästan alltid på de bloggar jag känner. Skriver jag en drapa med några länkar på Glömda ords sida, så händer samma sak. Bara att vänta till dagen efter, om man skrivit sent. På sin egen dator kan man dock se texten. Du kan testa själv! Vissa bloggare har dock valt att alltid tillämpa förhandsgranskning, oavsett.
Bara formuleringarna skiljer sig – i skrivande stund har jag i hastigheten glömt vad som står på din. Det brukar vara att inlägget väntar på moderrering, granskning eller godkännande för publicering, etc.
Och känner man till det när man skriver, så vet man ju – för att prestera en idiotisk formulering.
PJN
Jag har ingen förhandsgranskning för jag anser inte att det finns behov av det för de flesta kommentarer är hur trevliga som helst. Det kan hända att systemet reagerar på länkar till andra sidor och då placerar kommentaren för godkännande.
Bignose
Ser framemot din resa norrut svalbard färöarna ja tilloch med murmansk.
PJN
Jag vet inte om jag tål mera kyla för tillfället.
Pakawiwa
Fjäll vildmark forsar vad vat jag:)