Gulbrunt timmer och ren tur

Tisdag
Jämfört med södra delen av kungariket finns det mycket skog i Norrland. Mil efter mil som om växtligheten inte har någon ända. Ofta dyker det upp någon sjö, mosse eller älv som omväxling och forsar är inte alls sällsynta. Trafiken var inte överhövan stor. På morgonen när jag åkte mellan Vilhelmina och Åsele på väg 90 såg jag två bilar och det på en sträcka av 45 km. Istället hade jag turen att se en ren en bit norr om  Myckelgensjö dit jag var på väg för att beundra Gammelgården som finns i byn.

Gammelgården är en gammal bondgård som står på samma ställe som när den användes på 1800-talet och ännu längre tillbaka i tiden. Väggarna är vackert gulbruna på solsidan och det ärrade virket av tidens tand kändes äkta och fint. Ingen annan impregnering än naturens egen som åstadkoms genom att stammarna barkades ett år innan de fälldes. En mycket vacker och sevärd samling gamla hus (28 stycken) som dessutom låg på en vacker sluttning ned mot sjön.

På plats fanns en del bybor som ställde i ordning stället för en visning av diverse textilhantverk som skulle ske under dagen och vid grinden stod det klabbar uppställda som skulle formas till olika figurer och djur men hjälp av motorsåg. Tyvärr hann jag inte se det men mannen ifråga som använde motorsågen berättade att han sålt hur mycket som helst av detta hantverk till framför allt norrmän. För övrigt är det många norrmän som turistar i Norrland nu.

Jag åt en tunnbrödssmörgås med te och som efterrätt tog jag en glass från byns egen glassfabrik, Myckelgensjöglass. Det blev en blåbärsglass med helt lokalproducerade råvaror och man kände verkligen att det var riktiga blåbär som använts i glassen tillsammans med mjölk från Frida Bylunds kor. Helst hade jag provat en granskottsglass men den var slut för tillfället. Jag hade kunnat stanna där hela dagen men nya mål hägrade och jag styrde kosan mot Grundtjärn där jag träffade min favoritbloggare Jonna Jinton. Hon var på språng och jag det var rena turen att jag fick tag i henne. En mycket älskvärd person som lever det liv som många bara drömmer om. Att hon också har rötter till vår by gör inte saken sämre.

Mot Östersund jag for, först på smala skogsvägar som bjöd hänförande natur på sina ställen, sedan på fina landsvägar längs den vackra Indalsälven. Jag stannade till vid Döda Fallen men inspekterade inte stället närmare denna gång.

I Östersund var det duggregn som senare övergick till kraftiga skurar. Inte läge för utevistelse direkt. Istället blev det middag på en irländsk pub. Rensteken smakade utmärkt även om den blev kraftigt försenad, något som chefen på stället djupt beklagade. Istället blev vi bjudna på gratis efterrätt men eftersom jag inte ville ha någon efterrätt så blev det istället en kompensationssedel på en valfri varmrätt nästa gång jag besöker stället. Rena turen att middagen dröjde lite länge. Ingen dålig avslutning alls på kvällen.