Sov du lilla vide ung

Julaftonen gick på halvfart trots att sister Jane och company gjorde sitt bästa för att även jag skulle trivas. Trött och hängig, skrev jag visst om mitt tillstånd då. Jag gick hem och lade mig! Tror ni jag skötte mig bättre på nyårsaftonen? Nejdå, jag kände mig inte alls på topp trots att det åter bjöds på god mat och utökat sällskap. När de andra, efter god förtäring från köksbordet, förflyttade sig till salongen fann jag för gott att avlägsna mig. Halv elva gick jag och lade mig och somnade mer eller mindre omgående. Någon raket och smällare hörde jag i sömnen vid tolvslaget men inget jag vaknade av.

För tydlighetens skull vill jag påpeka att min tillfälliga krankhet inte berodde på rikligt inmundigande av starka drycker. Nejdå, det var ytterst moderat på den fronten. Håller jag på att tappa stinget?

Nyårsdagen tillbringades till stor del i sovandets tecken. Ett blogginlägg skrevs men mycket mer blev inte gjort. Även sistlidna natt sov jag mera än vanligt. Sov och drömde.

Det är inte ofta jag drömmer och minns vad jag drömt. Kanske i bästa fall en gång i månaden.

Jag befann mig på ett stor torg. Så stort att man knappt kunde se till andra ändan, som om det vore en stor slätt med kullerstenar som försvann mot horisonten. Lite ogräs växte här och där. Ett stort oväder dök upp. Molnen var alldeles blåsvarta och det blixtrade och dundrade allt värrigare. Ett slagregn kom och blixtarna for som galna över himlen. I ena hörnet av torget fanns en busskur och där samlades vi, några stackare som sökte skydd för regnet.

Plötsligt kom någon från andra sidan torget, långt bortifrån, och förklarade att där fick vi inte stå, åskan kunde slå ned i busskuren. Istället begav i oss uppför ett litet berg som fanns alldeles nära och där fanns två restauranger. Där kunde vi söka skydd. Jag rusade in i den ena restaurangen tillsammans med Stora Yxan från Saltgruvan. Restaurangägaren förklarada att det förvisso var en restaurang men att ingenting serverades där, varken mat eller dryck. Han satt mest och tittade ut genom fönstret. En trist stämning. Stora Yxan hade med sig in i restaurangen ett stort ölglas, likt en jättelik konjakskupa, som han svepte på en gång, säkert 3 liter, och ställde sedan glaset i ett hörn. Det trodde jag inte om honom som annars inte är en ölhävare av rang.

Det fanns dock en serveringsdisk med mat i restaurangen. Jag gick dit för att titta och där fanns en soppa som såg alldeles utmärkt ut. En gulaschsoppa eller liknande. Tjock, röd, simmig och med stora köttbitar. Mums, den ville jag smaka! Även om det var en riktig soppa så fanns den mest till för syns skull. Ingen servering, som sagt. Jag fick mig dock tilldelat en tallrik med soppa, kanske jag var den första som ville bli serverad? Just som jag skulle föra skeden till munnen för ett första smakprov vaknade jag. Så besviken jag blev! Kanske det var därför jag minns drömmen?

Den känsla och stämning som stannade kvar efter att jag vaknat var besvikelsen över att jag vaknat och inte fick smaka soppan men också att jag infört en ny ordning på restaurangen. Nämligen att på en restaurang så äter och dricker man, inte sitter och tittar ut genom fönstret.

Vad månne den drömmen betyder? Finns det någon Josef eller Josefina bland mina läsare?