Störning i ottan
Jag hatar att försova mig. Det händer mycket sällan och jag kan inte på rak arm påminna mig när det senast begav sig. Visserligen har jag goda marginaler på morgonen så försover jag mig en timme hinner jag ändå i god till Saltgruvan. Men morgonrutinen är förstörd och det påverkar en stor del av dagen.
I morse hände det. I alla fall trodde jag det. Jag tittade på klockan och fick uppfattningen att jag vaknat en timme försent. Jag hann redan bli upprörd och grälade rejält på mobiltelefonen som inte väckt mig innan kortvisaren på klockan åter visade rätt tid. På något sätt hade jag uppfattat klockslaget fel och trodde bergsäkert att jag försovit mig. Istället var jag på benen 10 minuter tidigare än vanligt. Morgonen började i alla fall stressigt de första minuterna. Sedan lugnade jag ned mig och genomlevde den tidiga ottan i den gamla, vanliga grötlunken.
Varför jag använder ordet grötlunk och varför det bara dök upp på skärmen vet jag inte men grötlunken utspelade sig tydligen på kvällen, när jag googlade på ordet, och inte på morgonen som i mitt fall. Till på köpet äter jag inte heller morgongröt. Jag menar i alla fall den gamla vanliga rutinen på morgonen vilket är en ny betydelse för ordet.
Internet är ikväll så trögt att iskall sirap rinner tusen gånger snabbare än detta elände. Så dålig uppkoppling har jag inte haft sedan jag fick ny Internetleverantör. Så dålig uppkoppling kan jag överhuvudtaget inte minnas jag att jag haft tidigare. Jag hoppas verkligen att det är en engångsföreteelse.
Nu lyssnar vi på grötlunken från Medevi Brunn.
[youtube=https://youtu.be/BJhuUWd9t8Y]
Du kanske också gillar
8 kommentarer
MacLindhe
Här har du en som faktiskt grötlunkat i Medevi Brunn! Det var redan i början av 1960-talet, och jag har inget minne av det mer än att min mamma ofta berättade hur vi gjort det på en semesterresa. När jag ser filmen här måste jag vara bland de yngsta som gått där! 😉
PJ
Där ser man, en tidig vandrare! Nu ser deltagarna ut att vara av gamla årgångar även om det hörs en och annan barnaröst.
Erik Forsling
Att försova sig. Vilken nesa. Det händer att jag har haft bryderier kring det, i olika arbetssituationer, oftast skiftrelaterade. Lite skräckblandade tankar. Att sova över inför nattpasset, och att dessutom ha dragit ur telefonjacket – vilken grej. Det hände inte mig, men en kollega på ett boende där jag tjänstgjorde, för länge sedan. Andra har sovit över eftermiddagspass. Det har jag inte heller ännu hunnit prestera. Men att sova över ett morgonpass, det har jag gjort, och det kan förstöra en hel dag. Är man inte cool nog taggar stressrytmen upp på ett obehagligt vis under hela förmiddagen – även om ingen klankar. Alla – de flesta – sover över någon gång, men det är när man personligen står för bragden som pinan slår till.
P.S. Emma skrev tidigare ett inlägg som jag tror kan intressera dig.
Men det händer mig sällan – bara nu när jag ännu tyvärr är friherre; utan vapensköld.
PJ
Då är jag inte ensam om olusten när man sover för länge. Det handlar inte om att komma en halvtimme försent till jobbet utan att morgonrutinen rubbas.
Jo, jag läste hennes senaste inlägg.
Erik Forsling
Glömde. Jag var gnuttan stressad och disträ när jag skrev ovanstående. Så jag glömde själva grundupplevelsen jag genomfor, och ville förmedla. Nu är jag diskret med arbetsplatser, så låt oss säga att det var på Gränges Aluminiums smältverk i Månsbo, Avesta, som detta tilldrog sig; alltså kallar vi fabriken för BURKSMÄLTVERKET, eftersom jag jobbade där under den period som aluminiumburkarna började ersätta bleckplåtburkarna för läsk och bärs. Experiment och utskott hamnade i skroten för omsmältning – förnyad råvara är en dygd i dessa dagar.
Det rörde sig dessutom om stora volymer, eftersom idén om komprimering ännu inte uppstått. Mycket luft, lite skrot. Ibland var det komprimerat. Lösa lock. Små, händiga, runda. Perfekta kastprojektiler. De ven genom luften. Man fann dem överallt i gjuteriet. Tidigare hade man skrotat hela amerikanska stridsflygplan. Jag upplevde bara itusågade, och tillplattade, raketgevär. Däremot var de amerikanska bilskyltarna (license plates) åtråvärda. De kom från alla möjliga delstater, och i raggarnas Avesta var de värda – som barnen säger.
Men nu glömmer jag igen mitt ärende. Översovning, eller trodd översovning.
Oftast, när jag jobbade på Burksmältverket, cyklade jag dit. En man, en stor tuff man, började där – och han hade inga fordon alls. Han bodde på samma gata i Krylbo som jag. Det var en bra bit att gå. Men han var från Tornedalen, så vad är konstigt med den saken. Nu kom det sig så att jag, halvt mot min vilja lovade att skjutsa honom med bilen följande morgon, jag hade en vidrig mörkgrön Volvo Amason på den tiden.
Vi gick skift, och förmiddagsskift, med start klockan 06:00 har alltid varit min skräck – även om det blivit lättare med åren. Nu hade vi förmiddagsskift, och jag kom hem som ett vrak efter det första. Man ska inte ”sträcka ut sig”, jag vet det, men jag gjorde det. Och vaknade totalt förvirrad. Svordomar och panik. Och just idag som jag lovat K. skjuts för första gången. Vilket svek. Årstiden var sådan att det inte gick att avgöra på himlafästet vilken tid det var.
Jag kastade mig in i bilen och for iväg. Ingen K. utanför sin port – naturligtvis. Svordomar. Självförnekelse. Med bil är avståndet inte så stort. Jag kom till stadens centrala delar, om man nu kan formulera sig så om Avesta. Det var dock något konstigt med ljuset kring Markustorget. Lyktstolparna producerade för mycket, upplevdes det som. Och var det inte lite väl mycket folk i rörelse så här tidigt på morgonen? Utanför biografen. Jag saktade ner, och jag vet inte hur, men jag övertygade mig om att det faktiskt var gnuttan efter 18:00, inte 06:00.
En enorm lättnad sänkte sig över mig. Jag hade ett halvt dygn ytterligare tillgodo av mitt liv. Jag vände Amasonen och for hem till tryggheten. Men de där tankarna fanns där i bagaget bagaget; tur att ingen såg, tur att ingen vet. Jag har ju tidigare skrivit om B. och hans båthämtning, som blev lite blöt, och hans reaktion. Det finns åtskilliga sådana berättelser. Och jag har en till, en snarlik, men kan inte erinra mig den nu.
PJ
He, he, det var nog snäppet värre än min fadäs härom dagen. Jag tror faktiskt att många har drabbats av liknande upplevelser. Rätt klockslag men fel del av dygnet.
På tal om att komma försent till jobbet så för ca. 15 år sedan jobbade jag på ett ställe där en kille ofta kom försent. En gång kom han först till eftermiddagskaffet (vanligt dagtidsjobb). Det tyckte jag var rysligt sent men han svarade prompt: åjo, det har hänt sig att jag kommit ännu senare. Då måste han nog ha kommit strax innan butiken stängde för dagen. Eller kanske han jobbade in tiden efter att vi andra gått hem. Jag vet inte.
kicki53
Kommer ihåg när man kunde koppla upp sig till banken via modem, när internetbankern var i sin linda. Det skrålade och klirrade, men inget hände. Det gick så trögt att jag gav upp och började åka in till banken med räkningarna som förr. Dessutom kostade tjänsten på den tiden.
PJ
Det var bättre förr! Eller…. åtminstone inte snabbheten på Internet.
Nu har jag själv fått fart på nätet igen. Routern måste startas om så erhöll jag ny ip-adress och nu är det fin fart igen.