Skall jag bli magnetisk?
Vi har varit några i Saltgruvan som senaste tid fått känna av förkylning och annat kroppsligt lidande. Mitt ryggonda inte att glömma. Det går en farsot säger krigarna. Själv tycker jag att det går en farsot mest hela tiden.
En som dock inte drabbas av förkylningar och annat sådant krafs är Stora Yxan. Han är en ovanligt frisk typ och annat är kanske inte att vänta, sportsman som han är. Närmare 100 avverkade Marathonlopp på kontot dessutom.
Häromdagen avslöjade han ytterligare ett av sina knep för att hålla sig frisk. Nattetid när han sover bär han magnetarmband. Denna vana har en alldeles utomordentlig positiv inverkan påstår han. Han har inte varit förkyld en enda gång sedan han började använda detta armband. Det var han inte heller den tiden han gick i folkskolan, nutidens låg- och mellanstadium. Inte en enda gång var han borta p.g.a. sjukdom och det får nog erkännas vara särdeles ovanligt.
Jag blev naturligtvis nyfiken på detta fenomen med armbandet och googlade lite om saken. Något entydigt svar fick jag inte. Vissa människor upplever att armbanden hjälper mot diverse åkommor, som värk, stelhet, kronisk huvudvärk, sömnproblem och annat som vi människor drabbas av. Andra menar att det är en placeboeffekt och om tror man tillräckligt på något så fungerar det. Teorin bakom fenomenet är att magneterna påverkar molekylernas vibrationstillstånd, ger en bättre syrenivå i blodet och transporterar bättre bort slaggprodukter ur maskineriet.
Själv tror jag varken det ena eller andra. Enda sättet att få någon slags uppfattning är att beställa ett armband och se vad som händer. Om det sedan ger effekt kan det alltså vara att magneterna fungerar eller så är tron så stark, d.v.s. placeboeffekt, att armbandet ändå fungerar.
För kvinnor finns också magneter för trosan som hjälper vid PMS. Dock ingen kalsongmagnet för män. Lika så bra för tänk vilket klang och blånk det blivit om magneterna kom för nära varandra och kunde utöva sin fulla dragningskraft.
Någon som känner till fenomenet eller har en åsikt i ärendet?
Stora Yxan rekommenderade MagneticShop.se ifall inköp görs.
Du kanske också gillar
17 kommentarer
MacLindhe
Inte nog med att jag lunkat i Medevi, jag har också blivit påtvingad allt magnetiskt som den skickliga försäljerskan kunde pracka på min lättlurade man. Madrass, täcke, kudde, plåster, armband, skoinlägg, smörgåspålägg just name it. Nåja, det sista var inte sant, men väl allt det andra till ett pris motsvarande ett radhus i förorten.
Kudden och täcket skickade jag långt in i garderoben efter mindre än en vecka, men madrassen var en dubbelmadrass så jag fick lida.
Jag som aldrig haft ryggont förr fick det med magnetmadrassen och oraklet som sålde påstod att det var min kropp som renades. Inte nog med det, med åldern har jag vissa nattliga värmevågor och var tvungen att lämna sängen, När jag kom tillbaks var madrassen fortfarande varm som ett bilsäte på högsta värme.
När vi flyttade nu vägrade jag fortsätta ligga på möget och satte in annons på Blocket. Den köptes av ett medium och auratolkare från de småländska skogarna. (det stod så på hennes visitkort) Nu sover jag utan ryggont och det räcker att jag viftar lite med täcket för att svalka mig.
För att klargöra, nej, jag tror inte på det. 😉
PJ
Efter en lagom lång och som vanligt lustig beskrivning av sitt förhållande till magnetismen kan vi alla dra den bestämda slutsatsen att MacLindhe inte är någon vän av magnetgrejor även om hennes äkta hälft är mera öppen för dylika fenomen. Hmm, det finns en märklig syftning i mitt skriveri i föregående mening. Läser man den eftertänksamt så verkar det som om MacLIndhe ofta ordar om sitt förhållande till magnetismen. Så är det inte. Jag har inte tidigare sett att hon yttrat som om detta fenomen. Däremot menar jag att hon i allmänhet uttrycker sig humoristiskt och stundom mycket träffsäkert om livets alla prövningar och upplevelser.
MacLindhe
Jodå, det har avhandlats…
http://maclindhe.com/2012/09/27/magnetiskt/
kim
Till 99% är det nog placeboeffekten, men bra så om hen tycker och tror att det funkar och man mår bättre så ska det inte fördömas…du har väl kopparplattor under sängen…
PJ
Jodå, kopparplattan kom upp till diskussion i Saltgruvan när magnetarmbandet avhandlades. Kopparplattan var en 60-talsgrej som fanns i många gårdar den tiden. Tanken var att kopparplattan (ca. 20×20 cm) som installeras på ett eller annat ställe i huset skulle ge bättre hälsa och välbefinnande åt boningens inbyggare. Kanske den sög åt sig det onda som kunde tänkas finnas i jordskorpan? Även i mitt barndomshem fanns denna kopparplatta i ett hörn av stugan men om den gjorde nytta är högst diskutabelt. – Nej, jag har ingen kopparplatta under sängen.
annepauline
Jag fastnade hos en magnetförsäljerska på en mässa jag besökte. Hon lovsjöng magnetgrejer så det stod härliga till. Magnetarmband plus lite annat magnetiskt kunde tydligen bota krämpor av de mest skilda slag. Jag har nog inte rätta tron så för min del skulle det knappast bota varken det ena eller det andra. Tack och lov stannade ett par betydligt mer intresserade spekulanter vid försäljerskans saluplats så jag tog chansen och smet utan att köpa den minsta lilla magnet.
PJ
På mässor kan man träffa på de mest entusiastiska och spirituella försäljare av olika varor och koncept. De pratar sju stugor fulla och har den mest oslagbara produkten till försäljning. Ofta till stora rabatter. Egentligen kan jag inte annat än beundra dem för deras munläder och uthållighet.
Aj, inte den minsta magnet? Inte ens en kylskåpsmagnet? 😉 Själv har en fin, liten samling kylskåpsmagneter från mina resor. En billig souvenir som är lätt att transportera, alltid synlig och påminnande om trevliga resmål.
Erik Forsling
Är nog benägen att luta åt ovanstående skribents skeptiska inställning – och den texten fick mig att skratta gott. Kanske är det hälsosammare än själva magnetismen. Jag började peta med detta inlägg i natt, när det bara fanns ett inlägg – så det är naturligtvis MacLindes dråpliga historia jag syftar på; det förlängde min käft. Men jag kroknade. Idag låg inläggsembryot kvar, och kanske det framgår att jag plitade/plitar på min telefon. Vad gäller den saken har jag, ända sedan ett svar från dig i frågan, tänkt att skanna en seriestrip från UNT som jag tänker på, och skicka den via e-post. Hittar jag den så kommer den. Jag uppfattar den som mycket talande, och även där har jag skrattat gott, också långt efter att jag såg den första gången. Den är mycket träffande! Men faktum är att min s.k. smarta telefon kanske trots allt inte är så korkad, den besitter nog ett visst mått av AI. Den har nämligen börjat lära sig veta hut – och uppföra sig.
Jag skickar nu, och byter till datorn.
PJ
MacLindhe kan skriva och stundom mycket roligt. Tyvärr är hon inte så aktiv på sin blogg numera men ibland kommer ett och annat fyrverkeri.
Av kommentarerna att döma så förlorar armbandsmagnetismen rejält. Dock fick jag idag syn på ett magnetarmband i Saltgruvan när jag samtalade med gruvans van Gogh. Han lovordade armbandet och tipsade också om andra som bär denna magnetismens välsignelse. Han har inte heller varit förkyld sedan han började bära detta armband. Tydligen är magnetism bättre än vitlök. Vitlök gillar jag och ändå drabbas jag av influensa och snuva med jämna mellanrum.
Erik Forsling
Jag bär inget magnetarmband, men jag samlar på mig – liksom uppenbarligen även du – magneter av många slag så fort jag får chansen. Inget magnetarmband alltså, men jag är i stort sett aldrig förkyld i den bemärkelsen att åkomman faktiskt är handikappande. Det kommer sig näppeligen av mina små hopsamlade magneter. Uppfattar dem bara som trivsamma prylar. Dina magneter är s.k. kylskåpsmagneter, och även jag har slika, men mina favoriter är de magneter man kan återvinna från trasiga ficklampor med upphängningsfunktion. Av de senare kan man f.ö. konstruera egna kylskåpsmagneter i kombination med olika material. Sedan älskar jag mitt stycke sten/malm från gruvan i Intrånget. Den finns i Plejset, och fungerar som ett rejält bokstöd på en hylla. Den består av en portion gråsten och en portion magnetit. Det är liksom mysigt att ibland släppa en magnet på magnetiten, och se hur den genast suger sig fast i underlaget. Järnmalm. Alla har vi våra små nöjen. Mina är ofta enkla.
Vad gäller kosten. Där bekänner jag mig till vissa ingredienser. Det betyder inte att jag nyttjar dem tvångsmässigt. Ibland inte ens ofta. Jag älskar vanlig gul lök, rödlök och purjolök. Vitlök använder jag mycket ofta, rå, eller i varm kost. Honung är inte bara i Rune Andréassons serie Bamse ett dundermedel. Sedan vet inte jag hur pass framställningsmetoderna påverkar själva dundret. I Bamses fall är dock dunderhonungens processande essentiellt. Undrar vad som händer den dagen när Farmor en gång avlider. Kanske har hon ett jättelager någonstans. Ibland önskar man att man hade ett par burkar av den där produkten. Och slutligen rönnbär. Jag älskar ju rönnbärsgele, och har lyckas sprida den kulturen åtminstone till min far. Han har dessutom ”färska” rönnbär i frysen, som han äter av ibland. Hokus pokus filiokus.
Erik Forsling
Men nu tillbaka till ämnet. Magnetismen i sitt majestät. Nåja inte vet jag att uttala mig om hälsoeffekterna av olika kurer, och man ska inte babbla om det man inte vet, men jag antyder i alla fall min skepsis, eftersom jag är en dålig lärjunge till Ludvig Wittgenstein, känd för inte minst denna sats: ”Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen.” (Tractatus Logico-Philosophicus). Man ska alltså tiga när man inte har kunskap. Men, … jag TROR trots allt att magnetism, stenar, smycken och pinnar som lär ska bringa hälsa och/eller tur snarare leder till fler arbetstillfällen i New Age-branshen, än vad de botar eller förtrollar någons livsvandring. Generellt sett. Att jag sedan kan älska att gå med några utvalda havsslipade strandstenar i byxfickan, och skramla med dem när jag behöver ro, det känns som en annan bransch. En billigare bransch.
Det kan verka som att jag trasslade in mig lite här ovan, men för en gångs skull hade jag en medveten tanke med det. Magnetismen har här emanerat till en tankekonstruktion som står på två ben. Idéhistoria och Finland.
1. Idé- och lärdomshistorien kommer givetvis in med magnetismen. Ett gammalt fenomen. Jag grubblade länge på vad det nu kallades, det där fenomenet som jag blev bekant med när jag läste idé- och lärdomshistoria vid akademin i Uppsala. Blev tvungen att leta upp det. Animal magnetism kallades det, eller mesmerism. ”Animal magnetism är en term för den kosmiska magnetism som läkaren Franz Mesmer hävdade finns överallt och som påverkar djur och människor. Utifrån den lanserade Mesmer den animala magnetismen som en terapeutisk behandlingsmetod.” (Wikipedia). Fejk ansågs det som redan då (sent 1700-tal). Vetenskapliga test bekräftade inte Mesmers teorier.
Men fenomenet var spritt, även till Sverige. Bl.a. har Karin Johannisson skrivit en avhandling i ämnet. Karin Johannisson – Magnetisörernas tid : den animala magnetismen i Sverige = Mesmerism in Sweden ISBN 91-85286-00-1. Denna paranta kvinna, född 1944, har jag haft glädjen att ha som lektor, och även som handledare under ett mindre projekt.
Också Per Olov Enquist har skrivit om fenomenet i sin roman ”Magnetisörens femte vinter”. Den är utgiven 1964, blev hans genombrottsroman, och har filmatiserats. Också den boken rör sig i perioden sent 1700-tal. (Jfr. t.ex. Wikipedia). Men nu har vi tidigt 2000-tal, och fenomenet består.
2. Finland kommer in via filosofihistorien, en mycket läsvärd tänkare och en viss egensinnig kulturpersonlighet. Det där med idéhistorien fick mig ju att associera till gamla studieminnen kring magnetismen; och det i sin tur fick mig att tänka på herr Wittgenstein och hans berömda tes. Jaha, och vad har det med Republiken att göra!?
Jo, efterträdaren till Ludvig Wittgenstein på filosofiprofessuren i Cambridge var nämligen finländaren Georg Henrik von Wright, denne nu tyvärr avlidne nestor. När jag läste första kusen i idé- och lärdomshistoria var en av lärarna noga med att poängtera att uttalet var just ”fån wright”, inte ”fån wrajt”. Faktum är att på biblioteket här i Tierp ligger de tidigare ättlingarnas (”bröderna von Wright” – födda i Finland men verksamma i Sverige) stora vackra foliant ”Svenska Foglar”, från tidig 1800-tal, permanent uppslagen i en monter. Nu minns jag inte vilken fågel det är, men kanske rentav är det en trana. Grus grus. En fågel vi tidigare avhandlat. Ska titta efter vid nästa besök.
Så var det då slutligen kulturpersonligheten. Wittgenstein har även skickat minst en ytterligare gnista av inspiration till den Republiken. Den lika obetalbare som fasansfulle sångaren M. A. Numinen har även han inspirerats av satsen jag citerade ovan. Här är två alternativ av hans framförande av ”Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen.” Personligen anser jag att andra länken är klart intressantare än den första. Och musikerna verkar ha så roligt.
https://www.youtube.com/watch?v=57PWqFowq-4
https://www.youtube.com/watch?v=CGksgZKecKE
Nu vet jag inte om det här inlägget blev begripligt, eller om det gav några svar på frågan ”Skall jag bli magnetisk?” Men frågan är såväl stor som historiskt betingad. Och jag fick mig en minnes-, association- och tankeresa. Kanske lika hälsosamt det, som mitt garv till MacLindes lysande historia.
PJ
MA Numminen är en intresseväckande figur. Inte för att jag lyssnar till hans musikaliska framträdande med storögd beundran utan mera som frisk fläkt i kulturella sammanhang. Han vågar utmana och bjuder på sig själv.
Jag lade märke till att hans musikaliska kompanjon Pedro Hietanen, för övrigt en utmärkt dragspelare, bänkade sig vid flygeln i första videon. Något anslag på tangenter såg jag inte däremot ett högtidligt vändande av notblad. I andra videon så hade Pedro en mera aktiv roll som slagverkare. Själv fördrar jag den första videon. Surrealism.
Georg Henrik von Wright känner jag till även om jag inte är någon expert. Konstigt nog så uttalar jag hans namn som ”fån wright” även om det borde falla sig naturligare att anamma den mera engelspråkiga ”fån wrajt”.
Erik Forsling
Vad gäller ditt mellersta stycke gjorde vi samma iakttagelser, förutom att jag inte hade en aning om vem ”pianisten” var/är. Sedan hade vi delade uppfattningar i omröstningen om bästa video. Surrealism. Det har du helt rätt i, jag tänkte aldrig så. Men i mitt fall vinner nog spelglädjen och det spexiga. För en gångs skull.
Sista stycket. Precis så, ”fån wrajt” uppfattade jag också saken, innan jag fick lära mig bättre. Och tänker man efter så går det anglo-sachsiska ”Wright” dåligt ihop med det tyska (och svenska) ”von”. Släkten har väl helt enkelt assimilerat och anpassat sig till nordiska förhållanden – även i namnfrågan.
P A O
Magneter gör mig sjuk, gäller endast icke-jordmagnetism. I stället använder jag därför maneter. En under toppluvan och en i brallan för bästa effekt. OBS Bör värmas i mikron till ljummen temp innan användning!
PJ
Så mycket kan jag säga att jag föredrar magneter framför maneter, speciellt i brallan. Magneten är en oskyldig metallisk bit, maneten är inte direkt någon läckerbit. Möjligen kan behandling i mikron ha en dämpande effekt. 😉
kicki53
Bortkastade pengar skulle jag säga. Storayxan verkar ju ha varit en kärnfrisk yngling redan när det begav sig och då hade han knappast några magneter i bruk.
PJ
Magneter förstärker effekten, kan jag tänka mig att han resonerar. Hur som haver så är han en ovanligt frisk person. Fast ibland så nyser han. 🙂