”Något av det dystraste man har…”

Jag började idag läsa Po Tidholms bok ”Norrland”. I ett av de första kapitlen skriver han att endast 3 % av Sveriges befolkning är skogsägare. Och då räknas även de med som bara har en hektar skogsmark. En anmärkningsvärt låg siffra, tycker jag. I republiken är situationen en annan med över 900 000 privata skogsägare. Räknar jag inte helt galet borde det bli ca.18 % av befolkningen som är skogsägare. Eller att 62 % av skogen är i privat ägo.

Jag forskade lite på nätet om detta och snubblade då över en video från 1960-talet som gick i dysterhetens tecken med stor avfolkning i Norrlands inland men även på andra håll i kungariket. Bl.a. finns intervjuer med folk från Oxvattnet i Åsele kommun, en by som hade som mest 90-100 personer Idag finns det 3 året-runt boende kvar.

07:00 in i videon finns en sekvens där ungdomarna i Skoghult by samlas för en liten gallup. Vem av dem kunde tänka sig att stanna kvar? Reaktionen är inte överraskande för sådan var också stämningen i vår by. Hur många har inte flyttat till kungsrikets industriorter och storstäder. Eller till andra orter i republiken.

24:00 finns en gripande intervju med David Dahlberg i Oxvattnet. Han har i hela livet varit en skogskarl och nu finns det inte mycket kvar av den tillvaron. ”Något av det dystraste man har…” säger kommunens representant när kön till åldringsboende i tätorten växer.

Detta på 1960-talet, hur är det idag i glesbygden? Gick det som man befarade? Videon är intressant för den är ett tidsdokument som också till viss del kan stämma in på vår by. Vi har dock klarat oss något så när vad gäller antalet boende i byn men åldersstrukturen är inte den bästa.

Kanske jag i boken av Po Tidholm kan få något litet tips om intressant besöksmål senare i sommar? Därför gäller det att snabbt tröska genom boken. Sommaren är kort, det mesta regnar bort…. verkar det som.

[youtube=https://youtu.be/Ep13ELCIGP4]