Flugor
Flugornas herre, har ni läst boken? Det har jag inte men idag önskade jag att jag varit flugornas herre.
Strålande fin höstdag. Jag tog en tur till skogs för att kolla en av antennerna. Detta trots att älgjakten har startat. Jag klarade mig dock utan att bli förväxlad med en älg. En liten hosta hade infunnit sig och kom väl till pass för att göra mig hörd. Host, host. Så här i efterhand kom jag att tänka på att älgar kanske också hostar?
Så fint det var i skogen. Rena idyllen. Kameran var med och som tur var höll jag den i handen när jag ramlade i ett obevakat ögonblick. Jag gled på en sten och plötsligt låg jag där med näsan i mossan. Härligt med närkontakt ute i naturen. Lingonen lyste röda framför näsan och plötsligt fick jag ett infall att jag borde plocka lingon. Det gick dock snabbt över och jag fortsatte upp mot Getberget.
Det som hände sedan när jag kom hem var mindre trevligt. Älgflugor hade behagat lifta med mig och började krypa omkring i håret när jag kom in i stugan. Fy så irriterande tills jag till slut klämt ihjäl den sista. Jag brukar inte ha problem med älgflugor men idag var de på alerten. Jag kom att tänka på hur det var förr i världen när det fanns löss mera allmänt. Och så säger folk att det var bättre förr!
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Ellen
Fina bilder! Älgflugor är så äckliga! Går knappt att få bort dom, vart dom nu har satt sig (håret = huuuu) och dom är svåra att få död på. Sega rackare. Flugornas herre fick vi läsa i skolan och har också sett filmen, otäck. Nog värre än älgflugan….tror jag 🙂
PJ
Tack för tipset! Då skall jag inte läsa boken. Eller Ellen, borde jag…?
Ellen
Boken kommer jag inte ihåg så bra, det var ett sånt där måste i skolan och måsten var ju inte så kul i den åldern….. Men filmen är klart sevärd.
PJ
Filmen finns på YouTube så det blir kanske aktuellt senare i höst för en titt när höststormen ruskar stugan.
Erik Forsling
Till texten: ”Flugornas herre” – läs boken, eller se filmen. Onekligen är jag övertygad om att du och jag redan har avhandlat detta alster i ett tidigare kommentarsfält. Om jag inte minns fel ville du även då vara Flugornas Herre – begreppet lär visst även ha en relation till Belsebub. Tror att du backade, men minns inte.
Typiskt bara att de enda figurerande i boken är gossar – hankön – om jag minns rätt. Det är aldrig fel att ta del av en dystopi. Dystopierna är varningsmärken, som i trafiken – typ. Men alltför många ignorerar dem. Ett fenomen som samhällsutvecklingen i stort visar.
Här raderade jag ett jätteinlägg, och återkommer till dina bilder istället!
Bild 2:
Mossor och lavar är ett speciellt kapitel. Inte minst arten som du avplåtat. Det som finns på bilden är väl vad jag gissar att man, i Sverige, oftast kallar ”vitmossa”, eller ”fönstermossa” – därför att man ibland stoppar in den mellan dubbelfönster. Den lär ta hand om fukten. Och vitmossan är den traditionella ingrediensen i adventsstaken, och kanske den mest eldfängda, för den som inte vaktar på. Många bränder uppstår i adventstider!
I trista sammanhang, när man spatserar i naturen, där ”vitmossan” äger marken, kan det kännas trist att traska fram, för om ”mossan” är torr knastrar den tragiskt under skorna. Det känns som att bryta små ben.
Oavsett det känslomässiga, så är det inte mossa man kliver på – utan renlav. Vitmossa är grön!
Bild 3. Visst är de vackra, lingonen. Jag känner faktiskt en person som heter Lingon i förnamn. Det jag dock noterade var blåbäret i nedre vänstra delen av bilden – eller är det ett odonbär – jag har svårt att skilja dem åt. I språkbruket är ju ett blåbär ungefär som en gröngöling – en nykomling. Men inte minst en oprövad färsking. Det är dem vi behöver. Oavsett om blåbären i naturen mognar innan de surare lingonen. Själv har jag lagt ett par kilo rönnbär i frysen, inför gelekok. Äpplen fattas. Socker finns. Citatet: ”Surt sa räven, om rönnbären”, grundar sig på missförstånd från en anekdot.
PJ
Det kan mycket väl vara som du skriver att Flugornas herre tidigare har varit på tapeten. Jag minns inte heller i vilket sammanhang.
Ah så, vitmossa. Lav är väl mera det som syns på bild nummer 5? Jag är inte så hemma på detta med lavar och mossar. Hmm, när jag fortsätter och läser din kommentar blir jag dock något förvirrad: ”Oavsett det känslomässiga, så är det inte mossa man kliver på – utan renlav. Vitmossa är grön!”
Jag lade också märke till blåbäret till vänster. En katt bland hermeliner, kanske. Hoppas din rönnbärsgelé blir lyckad. Passar bra till älgstek om du har sådant till hands.
Erik Forsling
Det blev nog klumpigt skrivet, men jag utgår från att det är renlav på din bild. Satte ”vitmossa” inom citattecken för att antyda felaktighet, men missade det också på något ställe. Ofta kallas dock renlav för vitmossa, inte minst när den säljs i butik och på marknader. Den riktiga vitmossan är som sagt grön, åtminstone i färskt tillstånd.
Jag är inte heller hemma på lavar, mossor, alger och svampar – det är en enda röra. Så rörigt att jag får nog googla lite.
PJ
Nå, det förklarar en del. 🙂