En fredagskväll i Boden
Igår äntrade jag en mindre buss tillsammans med ett antal andra österbottningar och styrde kosan norrut. Idel dialekt hördes men jag kände ingen från tidigare. Några kände varandra från tidigare jaktresor och ”krigsresor”. Krigsresorna var inte suspekta resor för att tjäna daesh utan besök i Ryssland vid f.d. fronten där republiken försvarade sina gränser en gång i tiden. Jag kom att samtala med en man som var flitig jägare och som bl.a. fällt sju björnar varav han hade tre hemma som uppstoppade. Det var väl det mest upphetsande på hela färden förutom att någon såg tre älgar i skogen nära vägen. Gränsen vid Haparanda passerades omärkligt och så var vi inne i kungariket.
Vid fortsatt färd in i kungariket kunde vi konstatera att de fortfarande firar jul för fulla muggar runt om i byarna. Mängder med juldekorationer lyste i trädgårdarna och glittrande julgranar syntes till. Dock hade jultomten gått i ide för han lyste med sin frånvaro.
Målet för dagens etapp var Boden, en norrbottnisk stad som kanske inte låter tala om sig så mycket. Jag visste från tidigare ungefär var staden låg och att den har varit garnisonsstad. Någon utpräglad sevärdhet i staden har jag inte lyckats luska fram förutom att här finns ett militärmuseum, som sig bör i en före detta garnisonsstad. Annars var det mest norrländska uteaktiviteter som föreslogs i hotellets pärm.
Jag tog en liten promenad i centrala Boden. Jag och någon annan syntes till på gatorna men annars tämligen dött. COOP Boden var mycket välsorterade i fråga om livsmedel, det kunde jag konstatera, och Frasses bjöd – ja, jag fick betala själv – på en mättande hamburger-måltid. I hotellets lobbybar spelade Soffgruppen inför hotellets gäster och stadens allmoge. Helt ok musik, trots namnet, men ändå inget som gjorde att jag skulle ha hängt i baren en stund. Istället fann jag mig en stund senare slumrandes på sängen i hotellrummet. Mycket mera än så blev det inte denna dag. Tidig sänggång en fredagskväll i Boden februari 2016.
0 kommentarer
Ulla Maria
Det är inga knapsu reskamrater du har. Kan tänka mig att man måste bo rätt rymligt om det ska finnas plats för tre uppstoppade björnar. Boden gör sig fint i kvällsbelysning. Jag var där en gång för drygt trettio år sedan och spelade på invigningen av en minigolfbana. Då var det mitt i sommaren och som jag minns det stannade jag inte tillräckligt länge i staden för att se solen gå ned.
PJ
Jakt, byggande, skogen och jordbruk var livliga samtalsämnen i bussen. Men också resor. Inget direkt knapsu. Jodå, deras gågata och centrum var, som sig bör, prydlig och strålande. Någon minigolfbana såg jag inte till. Kanske du är en hejare på minigolf?
Ulla Maria
Nej, det var inte mina synnerligen knappa färdigheter som minigolfspelare som efterfrågades. Jag spelade kontrabas. 🙂
PJ
Ha, ha, den var bra! Där man minst anar det finns en det en kontrabas som bestämmer takten. 🙂