Hammaren i träskon eller snabbköpet i plånboken
Ibland kan det bli riktigt smågalet. Det händer mig understundom.
Ikväll skulle jag sticka fötterna i träskorna, mina inneskor. Problemet var att jag redan hade ett par skor på fötterna.
I Saltgruvan har jag en vattenflaska på bordet i lunchrummet. Jag hällde upp en mugg vatten för att dricka och skulle skruva tillbaka korken på flaskan. På flaskan(!), klantskalle, inte på muggen som jag måttade. Korken kändes plötsligt väldigt liten och opasslig.
Eller tidigare i veckan när Stora Yxan behövde hjälp med att spika fast en spik. Tror ni inte jag snurrade runt utan att hitta hammaren, som jag höll i handen! Det roliga var att inte heller Stora Yxan såg att jag höll hammaren i handen. För att inte tala om pennor som försvunnit men som återfanns bakom örat. Eller glasögon som hänger i skjortans halsöppning men ändå har någon snott mina glasögon.
Begynnande demens kanske någon tänker men jag har hela livet drabbats av dessa små incidenter. Som den gången i unga år när jag skulle till jobbet i centrala Malmö men i den tidiga morgonen travade iväg till kvartersbutiken Pias Snabbköp som låg åt ett helt annat håll. Den tiden var inte snabbköp* öppet klockan sju på morgonen. Eller den gången i samma stad när jag glömde bilen vid posten och senare på kvällen blev förundrad över att kärran inte återfanns på sin vanliga parkeringsplats. En stöldanmälan låg nära till hands innan jag kom på var bilen fanns.
För att inte nämna den gången i sagda stad när min plånbok plötsligt försvann. Jag höll på att bli tokig och trodde att jag tappat plånboken, alternativt blivit bestulen, tills jag återfann pluskan ovanpå smörpaketet i kylen. En trygg plats för ens samlade förmögenhet, bara man vet om det.
Förvirring eller bara att jag går i andra tankar? Jag är mest benängen att tro det sista. I andra tankar eller i en egen värld som kan vara något helt annat än den aktuella. Som ikväll när jag mest tänkte på robotarnas framryckning, eller snarare, bristen på deras avancemang i republiken. Jag får återkomma med ett inlägg i ämnet.
*Används alls ordet snabbköp nuförtiden? Jag kan inte påminna mig att jag hört ordet på år och dagar. Vid genomförd forskning på nätet verkar benämningen vara en något föråldrad term. Tomas Ledin, den gode hedersknyffeln, skrev en gång i tiden en låt med titeln ”Snabbköpskassörskan” som ”Di Sma Undar Jårdi” var först med att spela in. – Vilka härliga namn på band som det fanns den tiden: Blå tåget, Elda med höns, Eldkvarn, Fläsket brinner, Hoola Bandoola Band, Kebnekajse, Röda bönor, Träd Gräs och Stenar; bara för att nämna några.
[youtube=https://youtu.be/D78xYeVsOag]
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Ulla Maria
Ha ha, känner igen mig i det här med att ha det som söks närmare än man anar eller att ha lagt det på ett oförklarligt ställe.
Apropå det här med gruppnamn kom jag att tänka på hur vi inför en radioinspelning på den tiden i all hast skulle komma på ett namn. Det blev Klok Snok, minns inte längre varför det valdes, kanske hade det något med en av killarnas stora näsa att göra.
PJ
Klok Snok var inget dumt namn. Vilken typ av musik spelades? Och vilket instrument spelade du?
Ulla Maria
Vi spelade lite allt möjligt och fick allt att låta som hästjazz. Själv spelade jag kontrabas, han med snoken spelade gitarr och så hade vi med en multiinstrumentalist som trakterade mandolin, banjo, dobro och saxofon bland annat (fast oftast bara ett instrument i taget).
I radioprogrammet som vi hittade på namnet inför spelade vi den här gamla godingen av Lasse Dahlqvist. https://www.youtube.com/watch?v=UvExcS99hC4
PJ
Hästjazz är nytt för mig men det lät säkert bra. Kan det vara något åt countryhållet? Lasse Dahlqvist är däremot inte helt obekant. I republikens svenska radiokanal finns programmet Kaffekvarnen där sådan musik spelas. Musik före 60-talet.
Ulla Maria
Helt klart åt countryhållet med en skvätt av sving, bluegrass och rockabilly.