Ordning på högen och ett par boktips

Georg August Wallin, han vet ni inte mycket om? Eller?

Den lilla olyckan jag råkade ut för förr-förra lördagen sitter i ännu. Stukat långfinger, ni kanske minns? Allt verkade vara på bättringsvägen i slutet av förra veckan så i lördags provade jag att rycka igång motorsågen några gånger. Det skulle jag inte ha gjort. På söndagen kände jag åter av skadan i långfingret och gick åter med svullen led.

Jag skulle ha haft vedarbete ute på gårdstunet idag men det blev istället en innedag. Satte upp bokhyllan som jag köpte, inte så svårt. Sedan började jag gå genom bokhögen som legat en längre tid, jag vet inte hur länge. 1½ meter böcker placerades in i hyllan och fördes in i register på Excel. 59 böcker samt några spanska kursböcker. Med åren blir det en hel del böcker och jag nänns inte göra mig av med dem; sälja eller byta. Med registrets hjälp har jag koll på mina böcker och vet alltid var de finns ifall jag åter vill läsa någon eller kolla något. Annars skulle det vara nästan omöjligt. Ja, inte bara de 59 utan alla andra.

Det värsta är när man håller på med sådant så kan man bli sittandes långa stunder med näsan i någon intressant bok. Ja visst, det var den boken, hur var det skrivet, har jag inte fler böcker av den författaren, jag skall bara bläddra lite, visst fanns det en intressant passus någonstans, en skojig formulering? Helt plötsligt har en halv timme skuttat iväg. Nöjd är jag med dagens resultat, nu gäller det bara att plöja genom den mindre hög som är oläst.

Just nu läser jag en bok om Georg August Wallin (1811-1852), ”Alldeles hemlikt” av Sofia Häggman. Wallin var en skolad karl som kunde flera språk, bl.a. arabiska och persiska. Språkvetare, forskningsresande, medicinkunnig, en smula äventyrare. Han gjorde anteckningar under sina resor som sedan omsattes till böcker. ”Källan i fjärran öknen” med texturval av Göran Schildt har jag läst tidigare och nu var det intressant att gräva fram den boken och något jämföra.

Wallin lärde sig arabiska, uppträdde som muslim under sin vistelse i Egypten och under resan till det för västerlänningar förbjudna Mekka. Han uppfattades som en lärd man av lokalbefolkningen och umgicks med hög som låg i dessa länder. Och detta i mitten av 1800-talet när fortfarande stora delar av Mellersta Östern var okänt i Europa, för att inte tala om Finland. Utan sina språkkunskaper och kunnande om seder och bruk hade han troligen inte klarat sig mycket längre bort än till Alexandria.

Böckerna har alltså verklighetsbakgrund och båda böckerna är levande och nästan spännande att läsa. De är inte direkt thrillers men medryckande skrivna och med en fin blandning av fakta och äventyr. I Paris, på väg till Mellersta Östern, blev han t.ex. lurad av en bedragare och fick så mycket stryk att han blev sängliggandes i flera veckor. Å andra sidan hade han själv klått upp en präst på Åland ett antal år tidigare så det gick väl jämt upp.

Jag undrar hur känd denna Wallin egentligen är hos dagens bokläsare? Inte alltför många skulle jag tro, trots sin dristighet som skulle stå sig än idag. Men låna och läs, han är en intressant bekantskap!