Arma raati, så mycket jag (inte) förstod

Igår fredag gjorde jag ett besök i provinshuvudstaden Vasa. Alltså, det gör jag ofta så det är ingen märkvärdighet men det som var anmärkningsvärt var att jag träffade två personer som tydligen inte kunde någon svenska alls. Det är inte så vanligt i Vasa inom servicebranschen men vem vet, en trend som förstärks framöver?

Först hämtade jag en bokhylla från Stemma möbelhandel i Vöråstan. Farbrorn som betjänade mig pratade ingen svenska men förstod så mycket ändå att han begrep vilket mitt ärende var. Jag pratade svenska, jag var ju kunden. Det kändes lite ovant att inte få betjäning på svenska i en affär i Vasa.

En stund senare besökte jag konsthallen som är belägen i stadshusets första våning. Vid ingången satt en herreman, förmodligen en skolad karl, bakom disken som inte heller kunde någon svenska. Jag hade en fråga om vilka som valde bilderna till utställningen ”Snapshot Vaasa Style – fotografering på österbottniskt vis”. Min finska var inte tillräcklig så jag provade på engelska och det begrep han. Men, tror ni inte att han fortsatte på finska som om ingenting hänt. Så mycket begrep jag i alla fall att det var ett råd (raati på finska) som valde ut bilderna. Tackar för den heltäckande upplysningen!

Utställningen bestod till stor del av gamla alldagliga fotografier från Österbottens museums samling, vilket var en liten besvikelse, men de nutida bilder som ändå fanns väckte mitt intresse. Bilder från skärgården. En del var riktigt bra, andra mera mediokra. Tanken slog mig, jag borde ha bilder som gott och väl kunde platsa här. Därav min fråga till mannen i bakom disken.

Arma raati, är ett dialektalt uttryck som betyder ungefär stackars idiot. Eller något sådant.

20161021_-fotoutstallning-vasa
Tyvärr fanns ingen mera utförlig förklaring om utställningen på deras hemsida så därför tog jag en bild av det som fanns i själva konsthallen. Bara att klicka och förstora för den som är intresserad.

Rådhuset i Vasa
Rådhuset i Vasa i vilket också konsthallen finns på första våningen, till vänster i bild.
Annonser

6 thoughts on “Arma raati, så mycket jag (inte) förstod”

  1. Det där med lokala uttryck vet jag inget om, inte heller finska i övrigt, men en sökning gav mig ”stackars jury”, ”arma råd”, etc. Vad nu det skulle betyda i sammanhanget. Jag vet inget om ert samtal, eller vad man ska kalla det, men plötsligt pluppade en bild upp i mitt huvud, ett filmminne från Bröderna Marx´ film ”En dag på cirkus”. Jag tyckte att de var vansinnigt roliga när jag var barn.

    Jag såg er beskrivna konversation framför mig, som i en skrattspegel. Delvis ditt eget fel, utifrån beskrivningen. Det är Harpo Marx, som är stum och har fått sitt namn utifrån att han spelar harpa, som träffar en indian som talar ett, förmodligen påhittat, ursprungsspråk. Efter en märklig konversation konstaterar Groucho Marx att det det är stimulerande när två intellektuella giganter träffas.

    Den här scenen är numera att betrakta som grovt rasistisk, Graucho kallar t.o.m. representanten för First Nations för totempåle, men en gång i tiden var det accepterat, och klassat som genuin humor. Märkligt nog fann jag klippet omgående på internet:

    Om du finner min association till ditt och tjänstemannens förmodligen märkliga samtal stötande, så ska du veta att är det någon som jag inte vill något illa så är det du. Ovanstående är helt enkelt ett levande minne av språkförbistring som jag burit med mig sedan barndomen. Det där med ”intellektuella giganter” har jag adopterat fullt ut, och burit vid mitt hjärta. Jag använder frasen/orden frekvent i olika sammanhang, oftast ironiskt, i stort sett aldrig seriöst. Tänk vad en film kan smitta ett barn.

    Finner du min kommentar anstötlig står det dig ju fritt att radera den. Jag tar inte illa upp.

    Gilla

    1. Exakt hur man skall förstå ”arma raati” är jag inte helt på det klara med men ovanstående är ett försök. Synonym för arm är: stackars, ömklig, olycklig, beklagansvärd; eländig, usel, ynklig; fattig, torftig, påver, utblottad medan raati är mera svårt att bestämma. Något negativt är det i alla fall. Kanske kreatur? Från finskan tror jag inte att det kommer.

      Något liknade situationen på konsthallen mötet mellan Harpo och indianen men någon tuta hade jag inte. Jag förstod ungefär lika mycket som Harpo så däri är associationen lyckad. Jo ett ord hörde jag i ordsvadan, raati.

      Gilla

      1. Tittade lite närmare på det korta filmklippet; filmen – med kontext och allt – har jag inte sett på år och dag. Det är nog snarare så att Graucho kallar Harpo för totempåle, och ger honom till den ståtlige hövdingen som vänskapsbevis. Var lite för snabb med mina slutsatser. Men ”raati” har jag fortfarande inte fått till annat än ”råd”, ”jury”, e.dyl, men jag tror dig vad gäller en slangbetonad betydelse. Däremot förstår jag inte varför den finskspråkige gentlemannen eventuellt skulle förolämpa dig.

        ”Raati” låter som ett inlån från svenska, ungefär som ”ranta” – strand – som jag under gymnasietiden lärde mig att det kom från svenska. Ett litet exempel. http://runeberg.org/svetym/0313.html

        Här är det uppslagsordet ”Haparanda” som du ska skåda.

        Gilla

        1. Nej då, han förolämpande mig inte, han bara pratade det enda språk han tydligen kunde. Något förvånade det mig dock eftersom alla i den åldern har läst både svenska och engelska i skolan. Och han såg ju ut att vara en skolad karl, som sagt, så han borde ju vara begåvad på mera än ett sätt. Och så var jag ju kund i denna situation.

          Gilla

  2. Jag som är havlfinsk och som spenderat mkt tid i Finland när jag var barn tycker mig känna igen just det. Att det blir färre och färre som kan Svenska, så nog kan det vara en trend alltid. Jag skrattar gott och mannen som bara fortsatte prata på finska som inget hänt, det låter precis rätt och riktigt..ja alltså utifrån mina erfarenheter 😛

    Gilla

    1. Just detta med att han fortsatte att prata finska trots att han borde ha förstått att jag inte kunde någon bra finska är inte ovanligt. Samma har jag stött på även utrikes. De fortsätter med sitt prat, det blir en monolog, utan att kolla upp om budskapet går fram. Som att tala med en vägg. Kommer jag i den situationen brukar jag försöka med alla de språk jag kan, inkl. lite hemmagjort teckenspråk, omformulera och tala långsamt, rita på papper osv. Det handlar om att bjuda lite på sig själv, ta sig tid och inte vara alltför bekväm. Och som sagt, det är kunden som bestämmer språket i en tvåspråkig stad.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s