Tankar kring en spelning och lurad först april

He, he, Iiris Viljanen spelade mig ett spratt idag! Naturligtvis, det är ju första april.

Recensionen i Vasabladet från gårdagens konsert med Iiris Viljanen på Wasa Teater har rubriken ”Hypnotiskt bra Iiris”. Det är också beskrivningen av mitt intryck från konserten. Jag letade efter just de orden. Varför då kanske någon frågar sig? Jo, i flera av låtarna blev jag så koncentrerad och, ja, nästan hypnotisk, att jag vaknade upp när det skulle applåderas. Nästan yrvaken; var sången redan slut?

Jag lyssnade till orden som så enkelt och okonstlat ljöd över den ganska fullsatta salongen. Orden och den nakna rösten. Hon har faktiskt vacker röst. Tänkte att hon har förmågan att sätta ord och stämning på det vardagliga, alla gråa dagar, små händelser. Som om det blir till någonting viktigt, en del i en kedja.

Eller sådant som är viktigt utan att vi förmår formulera oss. Inledningen till sången ”Ska vi fira” är just ett sådant exempel.

ett hemligt nummer
tre missade samtal’ du hade väldigt gärna velat höra dina provsvar
klart du vill veta att du har liv kvar att leva
klart den vill veta att vi kan hänga
vi kan int göra nåt åt det här mer ikväll
vi kan int göra nåt åt det här mer ikväll
det var ett halvår sen som de mena du var frisk
klart det är nojigt att en får ångestproblematik
du kan int tänka klart
det är för sent
försök sov nu
försök att glömma hur det är

Eller bara något som händer och glöms, men som finns kvar i sången, om vi gjort en. Sådant vi alla upplever. Som idag, en gråvit första april med snöslask i luften; jag har slutat mata fåglarna, de får klara sig själva nu. Blev det en rad i en sång, nej. Men Iiris Viljanen hade kunnat göra det och även få mening i det.

I slutet av konserten sjöng hon också ”Kom ti byin” på ren dialekt. Jag kan tänka att för en rikssvensk kan det vara svårt att förstå allt i den sången. Det mesta är lokalt förankrat och många dialektala uttryck förekommer men den är bra både i KAJ:s poppiga version och i Iiris Liljanens tolkning där orden lyfts fram till eftertanke. Medlemmarna i KAJ skymtade i publiken och säkert såg de fram emot att få träffa henne efter konserten. Tyvärr dröjde hon så länge efter spelningen att jag tröttnade att vänta vid skivbordet och åkte hem. Jag hade gärna köpt en signerad CD som minne från konserten, som jag ofta brukar. Jag tror att om hon snabbat sig lite efter avslutningen så hade hon nog sålt ytterligare en och annan CD innan folk försvann. Nu blev bara de mest trogna och hängivna kvar.

Ingen CD för min del men musiken finns på Spotify och idag låg jag på soffan och lyssnade genom albumet ”Mercedes” och det föregående albumet ”Kiss me stupid & 7 more solo piano pieces” som består av enbart pianostycken. Det var den först låten i det albumet, ”Kiss me, stupid” som spelade mig ett spratt.

I introt till ”Kiss me, stupid” finns ljud på något slags klampande på golv, någon som går. Det lät exakt så som när sotaren klättrar uppför brandstegen på min stuga för att sota skorstenen. Jag har hört det många gånger. Därtill kom ljudet från den högtalare som ligger vägg i vägg med brandstegen. Det lät precis som om någon klättrade uppför brandstegen och jag blev helt förvånad och tittade ut genom fönstret. Ingen syntes till och jag blev tvungen att gå ut på baksidan av stugan för att se om någon klättrat upp på taket. Ingen där, spökar det, frågade jag mig och skrapade mig i huvudet.

Konfunderad återvände jag till soffan och startade låten på nytt. Åter var det någon som klättrade uppför brandstegen men nu lyssnade jag noggrannare och visst, ljudet kom från vänster högtalare. Ett intro som lurade ut mig i duggregnet på eftermiddagen den första april. Ingen annan har lyckats lura mig idag, vad jag vet, men Iiris lyckades!