Bottenhavet runt

Jag har varit på resa i helgen. Tillsammans med sister Jane och nästgårdssvåger for jag på torsdags eftermiddag till kungariket för att delta i en begravning i Sundsvall.

Sundsvall ligger inte så långt borta från Umeå där vi normalt landstiger vid besök i norra delen av kungariket men denna gång for vi via Åbo-Stockholm. Märkligt nog sparade vi både tid och pengar på denna rutt. Visserligen mera bilkörning men totalt billigare med en hotellnatt mindre i Sundsvall.

Regn nästan hela vägen ned till Åbo. Och svåger som först var bekymrad att spolarvätskan inte skulle räcka. Den kom ned med besked om än oblandad med kemikalier.

Viking Grace, färjan vi äntrade, var stor och fin men inte blev jag direkt imponerad efter allt prat från diverse håll. Visst, många restauranger, nattklubb, stor Taxfree och säkert också en fin spa-avdelning men annars en färja bland flera andra som seglar på Östersjöns vatten. Ska jag säga som det är så gillar jag Wasa Express, som seglar mellan Vasa och Umeå, mera. Visserligen gammal och inte alls lika stor men med mera sjökänsla och så är det vår egen färja här uppe vid Kvarken. Den åker jag hellre och så är det en lagom lång färd på 4,5 timmar.

Ombord på Viking Grace träffade jag än en gång Niko Riippa, gitarristen i Wentus Blues Band. Vi träffas alltid på färjor, tyckte han, sant, men även i land har vi mötts. Han gör också egen musik vilket Cd:n Bohemian Breakfast Bar är ett bevis på. Finns på Spotify!

Stockholm klarade vi av på nolltid och så for vi norrut på fina vägar. Passerade både Uppsala och Gävle innan vi tog paus vid Hakkegården i Hagsta.

Väl framme i Sundsvall besökte vi snart Sköns kyrka där begravningen ägde rum. Ståtligt förankrad högt uppe på en kulle, eller skall vi hellre säga litet berg. Just när vi skulle gå in i kyrkan kom en stark stormby svepande som gjorde att jag nästan drattade på ändan. Kyrkan befinner sig högt uppe och är utsatt för väder och vind.

Lördag blev det färd till Umeå där vi fördrev tiden med att spankulera omkring i affärer och sitta på café. Jo, jag fick också förevisa glaskonstverket Lev i gångtunneln vid Centralstationen för sis och svåger. Jag tror inte de blev helt besvikna. Breakdans i Väven tittade vi också på en stund. Vi kunde konstatera att det inte är en dans för styvbenta gamlingar. Argentinsk tango passar mera en mogen yngling som jag. Fast dit har jag inte kommit ännu.

Jag passade också på att skoja lite med sister Jane. Hon gav en slant till en tiggare som satt vid ingången till Avion shoppingcenter. Svåger och jag strövade runt lite på måfå medan sis jagade fynd i klädaffärer. När hon återkom upplyste jag henne om att jag nyss sett tiggaren bärandes på en stor kasse sprit från Systembolaget. Ni skulle ha sett hur hennes min mörknade! Jag framhärdade inte lång stund med min förklaring: det skulle ju ha kunnat vara så. –  Bästa att inte leka med farsoten Alternativa sanningar!

Vinden hade mojnat tills på kvällen när vi åkte över Kvarken. Här träffade vi det övriga sällskapet från begravningen och jag fick åter göra en rekommendation, nämligen Wasa Lines goda köttbullar med mos. Enkelt kan tyckas men de köttbullarna kommer på andra plats efter salig mors köttbullar. Så, gott folk, åker ni över till Umeå, prova köttbullar med mos i kafeterian på Wasa Express och bese Lev vid Centralstationen!