Sista dagen
Allting har sin tid, som det står i Bibelboken. Det finns en tid för allt som sker och allt som görs.
Idag tog min tid i arbetslivet slut. Jag gjorde min sista arbetsdag i Saltgruvan. Nu blir det tre veckors semester innan pensioneringen första oktober. Det kändes lätt att stämpla ut, samla ihop mina pinaler och stänga dörr 25 bakom mig. En tid är förbi och nu stundar andra tider. Exakt vad vet jag inte. Det är kanske det som är det fina i kråksången. En helt ny blank sida i livets bok vändes idag och vad jag skall fylla den med återstår att se. Detta har jag åsyftat i något tidigare inlägg den senaste tiden.
Jag började jobba när jag var 16 år – egentligen tidigare på föräldrarnas lantbruk – och jag tycker att jag dragit mitt strå till stacken. Jobb mest inom industrin i Finland och Sverige men också på sjön ett tag. Det var det bästa jobb jag haft. Visserligen stressigt ibland och även tungt men ack så mycket sjölivet gav! Varje dag hände något nytt och varje dag fick jag jobba med det mest härliga gäng jag känt. Jag skulle tro att andan och stämningen ombord bland besättningen på Euroway var unik.
Egentligen har jag haft fina jobbkompisar under hela mitt yrkesverksamma liv. De allra flesta har varit vanliga hyggliga människor som strävat på i ur och skur. Undantagen kan jag räkna på min ena hand.
Den fråga jag fått mest frekvent den sista tiden är: Men vad skall du göra nu?
Måste man göra något? Måste man vara 100 % nyttig livet ut? Huvudsaken är väl att man klarar sig och trivs, tycker jag. Att man har mat på bordet och att man kan sova gott varje natt.
Jag hade kunnat få en större pension om jag jobbat till 65 men i nuläget prioriterar jag tid framom pengar. Det är nu jag är frisk och i fin form; om tio år eller två kan situationen vara helt annorlunda. Varför då spendera en stor del av den tiden i ett jobb som mest bara ger korv på bordet? Det är därför jag nu väljer att gå i pension och vända ett nytt blad i livets bok. – Pension, inte ett slut på livet utan början på något nytt!
Kvällen tillbringades i Vörå kyrka. Åsa Jinder och Helén Nyberg bjöd på fin musikstund. Skönsjungande Helén och nyckelharpans mästare Åsa med stark uppbackning av Thomas Enroth på klaviatur. Det är så jag inleder min tid som Friherre!
Euroway
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Leya
Lycka till med ditt nya liv!
PJ
Tack! Livet fortsätter.
MacLindhe
Det lilla jag känner dig säger mig att du kommer att fylla din tid alldeles väl med att resa, skriva och fotografera. Och kommer att stortrivas med att disponera din egen tid.
Dessutom kan du vara social utan att kolla klockan. Njut och välkommen i klubben!
PJ
Du känner mig mera än du tror!
Tid är pengar, sägs det, men jag menar att tid är möjligheter.
hasse
Passerade Saltgruvan igår middagstiden och såg Brunte. Tänkte att ännu jobbar PJ.
Men att det bara hängde på några timmar kunde jag ju inte veta.
Fick själv papper där det stod att om jag jobbar till 68 skulle pensionen vara 40% högre. Men jag kommer nog också att stiga av tåget genast det är möjligt.
PJ
Oj, 40 % mera! Det är mycket pengar det. Men så vet man inte om man får så mycket glädje av de pengarna. Bästa att leva live nu när man är vid god vigör. Hur det blir med Brunte återstår att se. Kanske också han är redo för avpollettering?
fritidsbloggenblog
Kloka beslut du bestämde dig för, precis så tänkte jag också i mars när jag gick i pension. Det finns så mycket intressant och roligt att spendera dagarna på, nästan så de inte räcker till ibland. ?
Njut av tiden!
PJ
Jag känner flera som gått i pension vid 63 och jag har inte hört att någon ångrat sig. Mindre pengar att röra sig med men man får rätta mun efter matsäck, som det heter.