Fram med flera björnar!

Vintern har slagit till på riktigt. Natten till tisdag visade termometern 18 minusgrader och idag har det kommit ytterligare påfyllning av snö parat med blåst. Mätning av snödjupet idag gav 52 cm. Härligt eller inte.

På sätt och vis är det fint med rejäl vinter istället för slask och blask, grått och trist. Nackdelen är den myckna snöröjningen.  På sommaren gräsklippning och på vintern snöarbete, ingen rast och ingen ro.

Snöfallet upphörde idag klockan 14 och då begav jag mig ut för att göra gårdstunet lite mera framkomligt. Just då kom plogbilen, detta både omtyckta och kritiserade fordon. Snöröjningen av landskapets vägar har fått utstå mycket klander. Folk har ringt, tidningarna skrivit och på sociala medier har känslorna svallat. De mindre vägarna plogas för sent, för sällan, för dåligt, för sakta. Det sista läste jag idag på Facebook.

Jag kan hålla med om kritiken. De mindre sidovägarna, som den jag bor invid, har inte alltid den framkomlighet och säkerhet som man tycker sig ha rätt att kräva. Dock anser jag det är en förbättring från ifjol för då var vår väg rent ut sagt livsfarlig med svår spårbildning. Jag tycker mig denna vinter ha märkt en ökad aktivitet med plogbilen och vägbjörnen lär också ha setts till vid något tillfälle. – Inte lätt att sköta våra vägar, alltid är det någon som klagar.

Man kan ha åsikter om sättet att köra plogbilen och annat tekniskt men grundorsaken till problemet är pengar! Det skall sparas och gnetas och naturligtvis är det lands- och glesbygd som drabbas först. De flesta människorna bor idag i städer och större orter och där sätts åtgärderna in först och på de större vägarna. Det kan tyckas orättvist, vi i sidobyarna är också skattebetalare, men om man ser till den folkmängd som på detta sätt snabbast får hjälp så måste prioriteringen bli sådan. Tyvärr.

Det finns ett klassificeringssystem som graderar våra vägar och vår skärgårdsväg kan få vänta efter snöfallets upphörande innan plogning sätts in. Det ger utrymme för spårbildning och tillfrysning av vägbanan vilket naturligtvis inte är bra. Det som skulle behövas är en eller flera körningar med vägbjörnar efter att plogbilen gjort sitt men vägbjörnar är ett sällsynt släkte och kostar pengar. De borde vara betydligt mera i arbete på mindre vägar och inte bara vid sällsynta tillfällen! Fram med mera björnar! Det är mitt recept.

Det kan tyckas att vi glesbygdsbor gnäller och klagar stup i kvarten men det måste vi göra för inget annat tycks hjälpa. De som har makten och pengarna sitter i städer och innanför ring tre och de vet lite eller inget om våra behov och liv. Eller så bryr de sig inte, vi är för få. Är man lagd åt det konspiratoriska hållet kunde man rent ut sagt får för sig att makten försöker svälta ut oss glesbygdsbor. För lite folk på för stor yta, för mycket pengar till ingen nytta. Koncentrera mera och lämna glesbygden åt sig öde tycks vara metoden. Naturligtvis sägs inget sådant högt.

Allt är dock inte nattsvart. Kommunen bekostar snöröjning av små sidovägar och vägar till gårdar. Bor man inte alltför nära landsvägen så får man denna service som sköts ypperligt av en lokal entreprenör! Själv har jag ingen nytta av detta men jag ser hur flinkt snöröjningen sker hos mina grannar. Plötsligt dyker traktorn upp likt New York i full nattbelysning. Fort går det, bra blir det och lika snabbt försvinner ljusmaskinen i mörkret. Skulle statens små landsvägar skötas på samma sätt vore ingen nöd!

Själv började jag med skyffel och ”skåtta” röja min gårdsplan men fann för gott att ringa svåger i granngården för hjälp. Det lovas mildväder och då blir snön dötung. Inget för min rygg. Istället trampade jag upp Lisas stig till mina grannar på andra sidan skogsbacken. Så nu har hon fin väg att gå till jobbet och jag slipper objudna gäster. En stund senare dök svåger upp med Forden och nu är allt fint och snyggt. Det är nu bara att vänta på nästa prövning: plusgrader och snöblandat regn. Väglaget förutspås inte bli att leka med i morgon.

Förresten, jag har väl nämnt att en av mina önskningar och på min bucket list är att se en livslevande björn i naturligt tillstånd? På behörigt avstånd. Tänkte väl det!