Litet sår stjälper ivrig badare

Idag hade jag bestämt att jag skulle ta min första simtur denna sommar vid villan när termometern tangerade närmare +30 C på eftermiddagen. Kvällsbadet var inprogrammerat. Så skulle det bli.

Som de flesta vet så har stora delar av Norden drabbats av värmebölja med allt vad det innebär. Sol och bad för de som har semester medan andra som måste jobba får kämpa på i värmen, ofta med svetten rinnandes. Jag sänder en tanke till mina före detta arbetskamrater i saltgruvan. Och fåren, de ligger mest stilla i skuggan. Även på dagen men på kvällen piggnar de till.

Själv såg jag mig nödd och tvungen att på eftermiddagen låta snåltanden vila och startade min luftvärmepump som förutom värme också kan ge kyla. Bara att välja vad man vill ha på fjärrkontrollen. Så skönt det kändes efter en kort stund när kylan kom! Och blir det problem med sömnen på natten på grund av värmen är det bara att starta apparaten och snart nog somnar jag. Det kostar lite pengar men är överkomligt.

Jag fortsatte med döstädandet idag. Helst vill jag inte vistas i solen när det är så varmt. Det var då det hände. Jag skulle ta en hög gamla sängkläder som kan användas som trasor och placera dem i kantoret. Obs! inte kontoret utan kantoret! Jag öppnade dörren och böjde mig in med min börda och naturligtvis kom jag alltför nära en vass och spetsig hake som håller dörren stängd. Den trängde djupt in i underarmen och även om det inte blev ett stort sår så satt jag fast och fick backa för att komma loss. Såret bloade men jag hittade snart ett plåster i mitt reseapotek.

Ingen ambulansfärd till akuten direkt men ikväll när jag i villan skulle byta till simbyxor så började såret helt plötsligt blöda igen. Attans, inte bra och jag fick avbryta mitt förehavande. Bättre att vänta någon dag tills såret läkt. Troligen inte bra att simma med sår på armen. Så gick det med min badpremiär.

Har ni redan badat i havet/sjö/älv/å eller vad ni har till buds? Eller redan och redan, det börjar bli minst sagt hög tid att ta sin första simtur denna sommar om det alls skall bli av. Jag kommer snart att göra ett nytt försök.

Två kajaker gled förbi. De förde inte mycket väsen.

Utsikt mot fjärden. Verandaräcket bör få sig en omgång med penseln. Kommer att ske denna vecka.

Stilla och lugnt men en stund senare började småfisk sprattla och skvätta i strandkanten, något som tärnorna uppmärksammade.

16 reaktioner till “Litet sår stjälper ivrig badare”

  1. Nog är det värmebölja alltid, den fortsätter idag. Skogsbränderna fortsätter idag de med. Man har fått kalla på italiensk hjälp igen. Jag kommer ihåg när de intervjuade italienarna när de kom vid förra stora branden i Västmanland. ”Piece of cake, no problem,” sa den ena italienaren kaxigt. Liten och kort var han. Men branden som rasat över en vecka hade italienarna släckt på bara en dag. Mycket imponerande! De tyckte det var en lätt släckning, inga berg och vatten överallt. Jag har ett minne av att även en fransk helikopter kom. – Jag måste ju småle när du skriver kantoret. Så sa min mormor alltid, kantoret. Jag kan exakt se hennes kantor framför mig. – Fortsätter den här värmen, vilket den ser ut att göra, lär du få många chanser till simturer framöver. Kanske ända fram till julafton!

    1. Ja, vem vet, kanske jag simmar så ofta och mycket att jag fortsätter av bara farten till julafton?

      De har stor erfarenhet av mark- och skogsbränder både i Italien och Spanien. Kanske inte konstigt att de tycker: Piece of cake, no problem. Tur i alla fall att de kan hjälpa till.

      Jodå, kantoret finns fortfarande i detta hus. Utrymmet i farstun under trappan till andra våningen kallas kantour. Verkar vara ett svårt ord att googla i betydelsen utrymme

  2. Precis så var ( och är? ) det, kantoret kallas utrymmet under trappan som går upp till vinden. Där kunde det ju samlas lite allsköns ting.
    Min mor hade bland annat alltid en ( ett? ) besman där. – Kommer du förresten ihåg uttrycket kappland? Hur stort är ett kappland egentligen?

    1. Precis, besmannen skulle finnas i kantoret. Det var hon inte ensam om.
      Jo, kappland minns jag att salig far brukade använda ibland men mest sade han tunnland. 154,25 m2 medan ett tunnland är ungefär ett halvt hektar, 5000 m2

        1. ”Sätt inte ditt ljus under en skäppa” är ett av de bättre visdomsorden i Bibelboken.
          Skäppa kallas också vacka enligt din länk. Jag minns att salig far använde det ordet om den den behållare som bonden förr hade på magen när han gick omkring på åkern och sådde för hand. Det var en vacka.

  3. Du gillar Danmark. Det gör jag också, men ibland är språket en barriär. Sitter och tänker på en dansk bekant i min egen ålder. En mycket vänlig och sympatisk gentleman. Jag känner honom tillsammans med ett helt företag danskar, Hera, från kraftverket. Tappade bort hans e-postadress, efter lite krakel i Avesta med att finna ut danskt ö på svenskt tangentbord. Det ingår nämligen ett sådant i hans e-postadress. Så fann jag kodnyckeln, den enkla kombinationen, men nu var adressen istället förlorad. Huller om buller, hokus pokus. Nu hoppas jag att om vi börjar brevväxla så kan vi också utveckla varandras språkkunskaper. Ty jag återfann adressen. Men för mig är det själva språkljuden som är det svåra – inte texten.

    Nedanstående, som jag knappt begriper ett ord av, får du gärna översätta för mig. Men såklart raljerar undertecknad. Vila lugnt på hanen. Förr eller senare ska jag knäcka koden.

    1. Jo, det lyckades. Povl är tydligen en av dina favoriter även om språkförbistringen sätter sina hinder.
      Jag vill inte skryta med mina kunskaper i danska men københavnsk forstår jeg godt och läsa är inte heller svårt. Men kommer det bondsk (dialekt) kan det hända att jag går bet. Gott så, jag är glad att jag kan se och följa med i dansk TV för där finns många bra program.

      Povl Dissing är inte helt tydlig i sitt tal men jag förstår ändå ganska bra. Däremot sången är mera svårförstådd eftersom de ibland sjunger i munnen på varandra. Jag får lyssna en gång till så sitter den nog.

      1. Jo, jag uppskattar Povl Dissing mycket, men det tog sin rejäla tid att börja göra det. Som med minst två andra framstående artister möttes han från min sida med ren, naken aversion. Det är ibland med de där hjältarna och hjältinnorna som med graviditeter. De måste värkas fram under stor smärta, för att sedan stå där vackra och stolta inför ens häpna ögon.

        Vem som kom först i avskystormen från min sida av Lisa Ekdahl och Fredde Wadling minns jag inte nu. Men hemska var de båda. Par excellens. Den första jag dock kan relatera till var Lisa Ekdahl. När Kära K. kom hem med hennes första skiva, en CD, trodde jag inte att det var sant. En kommande stjärna sade hon, Kära K. Fy f-n så det lät. Fattar inte ens att man kan få spela in slikt utbrast jag. Denna unga Lisa var död inför mina fördomsfulla ögon.

        Och så då Fredde Wadling. Det räcker bara med att se honom (han levde fortfarande då). Att höra honom var etter värre. Fördomar kan sitta hårt fast, även fördomar helt utan grund, vilka är de vanligaste. Och vad gäller den saken är de dessutom svårutrotade. Men åren tenderar att gå och passera. En dag upptäckte jag att Lisa Ekdahl var en bra textförfattare och musiker. Fråga mig inte hur det gick till. När jag kom till min lägenhet med hennes då senaste skiva gick den om och om igen på någon av mina spelare.

        Hur var det nu då med den den första vidriga skivan? När jag växlade in den bland de repetitiva spelningarna av den nyinköpta visade sig såklart att den första vara lika bra som den nyinköpta. Där satt jag helt häpen, men glad, eftersom jag hellre uppskattar än ratar. Fredde Wadling – kultfigur och allt. Usch, och inte kan/kunde han sjunga heller. Men tiden gick även där. Jag har alltid mognat sent, nästan efterblivet sent – jag erkänner villigt det. Jag började lyssna på honom. Vilken karaktär! Vilka bra intervjuer! Någon föreställning på Uppsala Stadsteater. Han var nu plötsligt min gubbe också, efter en lång mognadsprocess.

        Så var det då Povl Dissing. Den värste av dem alla tre. Hur kan sådan skit få spelas in, och dessutom återkomma stup i ett i Andliga sånger på SR. Jag tänker såklart på hans insjungningar av några av Grundtvigs psalmer som spelades i mitt favoritprogram Andliga Sånger på söndagsmorgnarna. Men så är det, något blir populärt, och något gnager sig in. Den där gubben som inte kan sjunga kunde plötsligt det. Man höjer blicken, och där står helt plötsligt en gigant, om än inte med alltför stora kroppsmått. Sedan var det enkelt att gå ut ur kyrkan och möta herr Dissing på andra samhällsplan.

        1. Jag kan inte närmare svara på din kommentar, helgen är busy och den börjar nu. Men jag kan jämföra med M.A. Numminen. Maken till olåt får man leta efter, tyckte jag först. Sedan blev det en av mina kultfigurer. Troligtvis en ganska skärpt och begåvad gubbe.

          Povl Dissing är ju stor med massor av musik på Spotify. Det visste jag inte innan.

      2. Lite ruttet av mig att fråga dig, när det finns hjälpmedel:

        http://www.peterabrahamsen.dk/Udgivelser/Tekster_til_tit_er_jeg_glad/som_stjernerne_paa_himlen_blaa.htm

        Nu hoppas en strof över på videon, och vissa formuleringar kan skilja sig – vilket det i båda fallen också gör på andra artisters versioner. Och det är nog symptomatiskt för all folkmusik. Traditioner, om inte förändras, så varieras de.

        Det är det jag menar med förståelse för danska språket. Har man sett texten förstår man även det verbala innehållet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *