-
Inspark ombord som skapade irritation
Tillbaka i de levandes skara efter en tröttsam och nästan sömnlös vistelse ombord på Wasa Express senaste natt (natten till onsdag). De flesta fick väl känna av stormen som drog fram över Norden de senaste dagarna. Mig drabbade stormen genom att färjan från Umeå till Vasa blev 7 timmar försenad på onsdagskvällen och istället för avgång 19.00 blev det avgång 02.10 natten till torsdag. Vi kom fram till Vasa halv åtta i morse. På morgonen startade jag från Hotell Dorotea en stund efter frukost och gled i sakta mak via Åsele ned mot Umeå. Jag hade gott om tid så jag körde långsamt och sysselsatte mig med att fotografera konstverk…
-
Litet äventyr på kalfjället
Gårdagens begivenhet var en färd över Stekenjokk i förhoppning att få se något av de rödbruna färger som befolkar kalfjället denna tid på året. Först blev det dock en avstickare till Fatmomakke, den samiska kyrkstaden en bit från Saxnäs. Tredje gången jag besökte stället. Tyvärr regnade det från och till så besöket blev tämligen kortfattat. Istället trivdes de jägare som samlats vid parkeringen och som sedan gick ut i skogen för att få något villebråd. Skall hördes runt om och en hund kom också fram till Bettan för att kolla om någon kråka fastnat i grillen. Ingela på Marsfjäll Mountain Lodge hade förvarnat om att det kunde finnas snö uppe…
-
Inte ett kvack hördes
Gårdagen blev till stor del en transportsträcka. Närmare 600 km blev det. Egentligen var det bara en sevärdhet som jag besökte om vi bortser från själva färden genom ett höstfagert Norrland. Blåsigt var det och vinden och ruskväder verka fortsätta även kommande dagar. De vackra färgerna riskerar att den närmsta veckan att blåsa bort och redan har det hänt på sina ställen. Temperaturer strax över nollan och det kom till och med några snöflingor. Det som jag besökte igår var Grodkällan ungefär 3 mil norr om Arvidsjaur. Det är en kallkälla ute på en mosse vars vatten inte fryser på vintern och därför trodde man att grodorna övervintrade i källan.…
-
Söndagskörning mot Ritsem
Söndagen tillbringade jag med söndagskörning. Det vill säga sakta glida fram genom landskapet utan större bekymmer om vare sig annan trafik eller världens problem. Jag gjorde en tur till Ritsem, en av världens ändar. En orsak till den långsamma färden var att vägen till stora delar var i ganska dåligt skick. Visserligen med beläggning men hål och gupp fanns lite här och var. Jag ville skona Bettans fjädring och framvagn därför körde jag mestadels 40-50 km/h trots att vägen var skyltad 70 km/h. Lägg därtill att den var ganska smal. Smal men naturskön väg. Vägen väster om Stora Sjöfallet var verkligen vacker i höstens alla färger men mest i orange…
-
Storforsen och Stora Sjöfallet – mot fjällen
Det blev en tämligen blöt historia igår eftermiddag på väg till Stora Sjöfallet uppe i fjällen. Men först besåg jag Storforsen en bit från Älvsbyn. Ett präktigt långt vattenfall med utbyggd stig längs med fallet. Jag var inte ensam utan det kom nu som då några som var ute i samma ärende men definitivt ingen trängsel. Stort hotellkomplex i närheten så det är inga problem att hitta natthärbärge i denna krok av världen. Inget sovande här utan jag fortsatte till Jokkmokk där jag intog en sen lunch bestående av en kebabtallrik till humant pris. Köpte även en lokalproducerad basturökt korv i ICA Rajden. Som reservproviant. Efter Jokkmokk blev det regn…
-
”Have You Ever Seen the Rain” i Luleå
Fredagen började med en kort promenad tillsammans med Nelli så att hon fick göra lite bestyr. Sedan blev det hemskjutsning till den Lyckliga staden. Därefter vände Bettan nosen norrut och vi susade glatt genom de österbottniska landskapen upp till Torneå där en sen lunch intogs på standardstället ABC. Lasagne blev det. Passerade gränsen endast bevakad av en pytteliten kamera. Här är det annat än i Öresund där polisen bistert kollar om jag får passera nålsögat. I en av rondellerna vid utfarten från Haparanda stod en liftare med stor ryggsäck. Sällan man ser liftare nuförtiden så jag blev lite överraskad och hann inte reflektera över om jag skulle stanna. Plats i…
-
Mitt liv med djuren
Ibland får jag frågan varför jag inte har något husdjur, katt eller hund, till exempel. Ofta svarar jag att mitt hus ligger så nära landsvägen att eventuella husdjur riskerar att bli överkörda. Fast det är bara en del av sanningen. Resten torde vara att jag är lite bekväm av mig. Jag är av den bestämda uppfattningen att ett husdjur, om det så är katt, hund, ödla eller en get så fordrar de en del omsorg och framför allt en viss mänsklig kontakt. Lite vänskap och pajning som vi säger här i Österbotten. Jag är helt enkelt rädd att jag inte har tillräckligt tålamod i långa loppet. Sedan har jag tillgång…
-
Jag var ute och röjde i lördags
Vi österbottningar är kända för att flitigt gå på kurser och föreläsningar. I kommunen finns Medborgarinstitutet (MI) och där har jag de senaste åren gått och läst spanska en gång i veckan. Tyvärr blev det i höst avbrott i denna kurs men förhoppningsvis så kanske det blir nystart efter nyår. Vi får se. Istället har jag anmält mig till en kortare introduktion i släktforskning. Alltid något. Nykarleby Arbis brukar också ha intressanta torsdagsföreläsningar så där finns det kanske också något att hämta? Javisst ja, senaste vecka var jag också på kurs men då av mera praktisk natur: Röjningskurs i Yrkesakademin i Österbottens regi. Först på torsdagskvällen några timmar teori och…
-
Urkult-bilder 2018 på Flickr
Äntligen har jag valt bilder från Urkult i somras och laddat upp dem på min Flickr-sida där de som vanligt fått en egen katalog med det följdriktiga namnet Urkult 2018. Hela 196 bilder fick följa med till Flickr av de totalt 1238 bilder jag processat fram. En del av bilderna har ni sett redan i denna blogg men jag de flesta borde ändå vara nya för er. 196 bilder tar en stund att titta om man gör det manuellt. Därför är det enklare att aktivera slidshow (den lilla knappen med en pil i uppe till höger). Villa man ha helskärm trycker man på F11-knappen på tangentbordet (windows). Vill man stanna…
-
Är vegansk lunch något för stora, starka karlar?
Torsdagsklubben gjorde i förra veckan något annat än att besöka gamla, välkänd ställen när dagens lunch skulle inmundigas. Det fanns till och med vissa ambitioner att cyklandes förflytta sig till den valda matserveringen men det rann ut i sanden. Någon måtta på nyttigheterna får det vara. I grannbyn Kaitsor har sedan någon tid tillbaka serverats vegansk lunch på Café Ajna. Vegansk mat står kanske inte högt i kurs hos äldre gentlemän som är uppfödda på korv men klubbens medlemmar är inte sämre än att de gott kan tänka sig att prova på annat än köttmat. Vegansk mat tycks annars mest vara något som unga, fagra damer hyllar och målande framställer…