”Have You Ever Seen the Rain” i Luleå
Fredagen började med en kort promenad tillsammans med Nelli så att hon fick göra lite bestyr. Sedan blev det hemskjutsning till den Lyckliga staden.
Därefter vände Bettan nosen norrut och vi susade glatt genom de österbottniska landskapen upp till Torneå där en sen lunch intogs på standardstället ABC. Lasagne blev det.
Passerade gränsen endast bevakad av en pytteliten kamera. Här är det annat än i Öresund där polisen bistert kollar om jag får passera nålsögat.
I en av rondellerna vid utfarten från Haparanda stod en liftare med stor ryggsäck. Sällan man ser liftare nuförtiden så jag blev lite överraskad och hann inte reflektera över om jag skulle stanna. Plats i bilen hade jag. Det gick dock ingen nöd på honom för en stund senare när jag stannat vid Kalix kyrka för en höstbild så kom han gåendes längs med cykelvägen ut mot älven. Nu var han på lite avstånd så jag hade god ursäkt att inte ta med honom. Senare på kvällen i Luleå, som var mitt dagsmål, såg jag honom en tredje gång, nu utan ryggsäck. Han hade galant liftat från Haparanda till Luleå utan min hjälp på relativt kort tid. Nu inställer sig frågan, borde jag i Haparanda tvärnitat och bjudit honom lift söderut? Högst troligt en oförarglig resenär som använde apostlahästarna de gånger han inte fick lift. En yngre man i 20-30 års ålder skulle jag tippa.
Annars blev jag smått imponerad av Luleå, det lilla jag hann se. Fint belägen vid havet ute på en udde. Själv bodde jag på Stadshotellet och lät Bettan tillbringa natten i hotellets eget garage.
Kvällens aktivitet var konsert med Creedence Tribute i Kulturhuset, några minuters promenad från hotellet. Kulturhuset självt var väldigt fint med utsikt ut mot sjön. Publiken strömmade till och jag tror att det blev nästan fullsatt i stora salen. Mest folk i min egen ålder. En städad publik som jag till att börja med, i mitt stilla sinne, kallade gungstolspublik. Småningom lossnade hämningarna och på slutlåtarna stod publiken upp i bänkarna och applåderade, så bra var Creedence Tribute!
Creedence Tribute är ett svenskt band som spelar covers på Creedence Clearwater Revivals låtar från slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, den tiden jag själv var ung och grön. Så bra de var! Alla som gillar CCR borde se dessa gossar i aktion på scen. De kör nu ”The Midnight Special Tour” runt om i Sverige och jag kan varmt rekommendera dem! T.ex. ikväll lördag uppträder de i Umeå och de är på väg söderut!
Mycket av soundet som Creedence Tribute får fram beror på sångaren Tony Malmberg som har en röst som är otroligt lik John Fogetys röst! Även gitarrspelet är ruskigt bra och äkta CCR-sound. Inte heller saxofonspelet att förglömma. De allra flesta låtar, vill jag nästan säga, kan man inte skilja från originalet. Jag tror de hann tröska genom alla stora CCR-låtar under de två timmar de stod på scen.
CCR var kanske det band som jag gillade allra bäst i tonåren och tycket sitter kvar. De har kallats världens bästa rockband och jag är benägen att hålla med. De fyra och halvt år de höll på producerade de ett stort antal låtar som håller än idag och igår kväll hjälpte Creedence Tribute oss i publiken att åter uppleva ungdomen.
Idag lördag morgon är det annat som lockar, mera natur och fjäll. Jag styr kosan upp mot fjällen och även om väderprognosen inte är helt bra hoppas jag ändå att få uppleva höstens färger i fjälltrakter och längs vattendrag. Vi får se vad dagen har i sitt sköte och förhoppningsvis kan jag uppdatera bloggen men inget jag kan lova till 100 procent. Jag får starta min färd, nynna till låten ” Have You Ever Seen the Rain” och hoppas att regnet håller sig borta.
Creedence Tribute
Kyrkan i Kalix fint belägen vid älven
Kulturhuset i Luleå var inte mycket sämre
För att inte tala om domkyrkan i Luleå. Det verkar som om jag gillar kyrkor.
Här borde det vara fint en sommarkväll med sol och värme. Restaurangbåtar och en skapligt nöjesutbud verkar det finnas. Uppe till vänster bodde jag.
Här bodde jag på Elite Stadhotellet. Mycket bra hotell och med en imponerande matsal för frukosten med stora, tända kristallkronor i taket. Enbart det var värt att bo på Elite hotell i Luleå.
Du kanske också gillar
5 kommentarer
Erik Forsling
Tänkte önska dig en trevlig resa igår, men eftersom du inte nämnt din resa i klartext på bloggen avstod jag ifall du ville ha den för dig själv så länge. Jag fick ju kännedom om utfärden via en annan kanal.
Du skriver om en musikkonsert. Själv lekte jag med tanken att se och höra Maxida Märak i grannorten Söderfors igår – inspirationen kom väl från dig – men det stannade vid en tankelek. Hon har uppträtt en del här i krokarna, och varje gång jag ser en annons tänker jag spontant på dig, som i Österfärnebo under en försommarens Avestaresa, när jag svängde in till lilla ICA-butiken för att köpa något som skulle hålla mig vaken bakom ratten. Där fanns hon i ett reklamblad. Sandviken tror jag det handlade om den gången.
Jag ser också tyvärr sällan liftare nuförtiden, men när jag gör det blir jag glad och stannar automatiskt, om inte bilen är fullastad, eller om jag bara ska en mikrosträcka. Men utifrån din beskrivning från Kalix fick jag en känsla av att du helst ville slippa en gäst i bilen. Jag gillar liftare, och har liftat en (hel) del själv också. Inte jorden runt, men Avesta – Paris är en lagom åktur, etc. Irland. England. Där blev jag f.ö. långvarigt bekant med en intressant person genom att han plockade upp mig söder om Newcastle on Tyne.
Får tacka dig för bilden på Kalix kyrka, där fick jag lära mig något nytt. När jag såg den tänkte jag medeltid, utifrån arkitekturen, men så flinade jag lite; ”Nej, nej, inte här. Det är en mycket modernare kyrka som härmar medeltid”. Men så fel jag hade. Kalix kyrka är Sveriges nordligaste medeltidskyrka. Tack för den. Kanske värt att besöka Kalix, om än jag nu sällan är intresserad av att resa norröver.
PJ
Jag har väl gjort ett par antydningar att jag skulle ut på färd någonstans men brukar inte basunera ut det alltför tydligt på förhand. Men, det är ändå ingen hemlighet som sådant. Men vet ju aldrig, resan kan bli inhiberad i sista stund.
Jag brukar inte ta upp liftare hur som helst men denna såg ju fredlig ut så i efterhand borde jag kanske ha stannat. Det fordras lite förberedelse när man kommer susande för att man skall stanna. Hade jag vetat om det 200 m tidigare hade jag kanske stannat. Själv har jag bara liftat två gånger. Ena gången blev det inte napp utan vi fick ta bussen, andra gången gick det bättre men då låg jag i lumpen och var klädd i uniform. Då var det lätt.
Kalix kyrka är fin men har inte besökt den invändigt. Kanske det blir någon gång i framtiden?
PJ
Jag ser att jag glömde att nämna Maxida. Hon har en musik som är allt annat än ren schlager. Ibland upplever jag henne och hennes musik som ilsken. Det är kanske därför jag gillar henne. Hon är kämpe och feminist och låter sig inte bli hunsad.
Men visst Erik, klart du skall se henne live. Om du sedan gillar den typen av musik är en annan femma.
Olle Jakobsson
”Have you ever seen the rain” är en av mina absoluta favoriter, jag har varit CCR-fan så länge jag minns.
PJ
Då är vi medlem i samma klubb. Creedence Tribute vore definitivt också något för dig.